vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

kära systrar

10 jan 2010 20:58
Om några dagar är det dags att gå tillbaka till skolan igen, med allt vad det innebär. Rent praktiskt innebär det att jag måste tvinga mig själv att vända dygnet, igen. Jag förstår inte hur det kan gå så enkelt att helt plötsligt vara vaken mitt i natten och gå upp någon gång när alla andra har varit uppe i flera timmar men att det ska vara så otroligt svårt att vända det åt andra hållet; att gå och lägga sig när det faktiskt inte finns någon anledning att vara uppe och gå upp när alla andra tappra människor går upp. Rent känslomässigt innebär det så mycket mer. Jag kommer att umgås med samma människor som jag har umgåtts med det senaste året och jag känner att jag vill ha någonting mer. Men det är samtidigt så svårt att lära känna nya människor i ett sådant sammanhang som är så otroligt låst; allas relationer är fastklistrade och cementhårda och det känns inte som att det finns något utrymme för en ibland blyg person att hoppa mellan olika sammanhang för att lära känna mer människor, för att höra andras röster, andras drömmar. Jag vill ta del av någon annans liv.

Om jag skulle önska någonting med mig själv så skulle det vara att jag antingen skulle ha väldigt lätt för att lära känna människor eller att jag utstrålade något så intressant att människor faktiskt närmade sig mig.

Men, det är så låst och så fast. Jag vet vad som förväntas av mig; jag förväntas sitta med vissa människor på lunchen och jag förväntas prata om vissa saker och jag ska bete mig på ett specifikt sätt. Se ut på ett specifikt sätt. Jag kan spelet nu och jag kan min roll. Jag kan det så väl att jag vet hur ett samtal kommer att avslutas så fort det börjar. Jag vill ha någonting nytt, jag vill ha nya människor. Människor som kan förvåna, intressera, fascinera. Jag vill att någon ska lära känna mig, att någon ska vilja lära känna mig, istället för att jag bara ska vara den jag förväntas vara. Jag vill vara intressant för någon snarare än en spelpjäs i ett spel som är uttjatat och färdigspelat sedan länge.

Jag skulle så gärna vilja känna att det vore helt okej, eller till och med roligt, att snart gå tillbaka till allting men istället känner jag bara ett stort virrvarr av frustration. Jag vill känna mig levande istället för kvävd. Jag känner att det inte finns något utrymme för mig i det sammanhang jag snart befinner mig i, eller; det finns tillräckligt med utrymme och luft för mig ifall jag anpassar mig och är precis den som de vill att jag ska vara.

Även om vi har våra olikheter skulle jag vilja att det fanns någon slags ödmjukhet och vilja att förstå varandra. Jag förstår att alla vi i gruppen har varit med om olika saker, vi har olika bakgrund, olika uppfostran, olika syn på saker och ting men det som skiljer oss kanske mest åt är att jag försöker att förstå men att det känns som att den förståelsen inte går hela vägen runt. Att det mest är envägskommunikation av förståelse. Vilket gör att jag tidigare har känt att jag måste vara någon annan för att bli förstådd, för att bli accepterad. Att jag måste bli lite mer som dem istället för att bli lite mer som mig själv.

I chatten för någon dag skrev någon ett ord som fastnade hos mig; systerhat. Det är ett starkt ord men det är så jag känner att det är. Det är så många i gruppen som strävar efter att dra ner alla andra till sin egna nivå av dålig självkänsla för att de själva ska må bättre; för att de själva ska vara längst upp och må bäst. Det är ett intressant, och fullständigt sinnessjukt, fenomen. Jag tycker att man kan försöka att få varandra att må bättre istället, att man kan försöka att peppa varandra och faktiskt säga snälla saker till varandra. Det handlar också om det här med självförminskande; att trots att jag har pluggat jättemycket inför en tenta vilket resulterade i högsta betyg måste jag gömma mig bakom allting och säga att det var mest ren tur för att inte stenas av systerhatet. Allting känns som en tävling där det handlar om att vinna eller slås ut samtidigt som man inte får vara bra hela tiden för då slås man automatiskt ut ändå; det gäller att inte vara bättre än någon annan samtidigt som man ska vara bäst.

Jag inbillar mig att det faktiskt finns sociala grupper av tjejer, kvinnor, damer där systerhat inte finns. Jag måste inbilla mig det för att fortsätta att ha något slags hopp om mänskligheten. Någon gång ska jag hitta dit; till grupper där man faktiskt har saker gemensamt och kring saker man inte är eller har gemensamt finns förståelse och kärlek ändå. Acceptans. Please, berätta för mig att det finns vänner och vänskap som bygger på att man försöker lyfta varandra till skyarna när det behövs, krävs, är befogat och att man inte trissar varandra i en dålig spiral där alla ska må dåligt för att man själv ska kunna må bättre.

Tills dess, ska jag göra mitt bästa för att träna på att spela melodier i mitt huvud under tiden som elaka kommentarer och oförståelse virvlar omkring mig. Tralala?

(Om jag hittar ännu mer mod ska jag göra mitt bästa för att ta steget bort.)

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (10 jan 2010 21:57)
Jag har vänner och vänskapsrelation som inte bygger på att trycka ned. Jag tror att det finns sådana relationer för dig med. Kram

eMissen: (10 jan 2010 22:14)
det finns såna vänner! det finns sådan vänskap! håll ut! eller gå med i nån förening eller nåt, där du kan träffa heeeeelt nya slags människor?

nära: (10 jan 2010 22:16)
flytta ytterligare lite västerut sen så du få se på vänskap:)

Aurora: (11 jan 2010 18:24)
Jag håller med dig fullt ut angående systerhat. Mer ödmjukhet och mindre avundsjuka! Lyfta fram istället för att trycka ner. <3

Anne: (11 jan 2010 19:02)
Först ska jag bara säga att jag håller med nära.

Sen... jag vet inte hur jag ska säga det här utan att det låter fel. Men man kan ganska långt välja själv hur mycket man vill låta andra komma åt sig.

Visst, alternativet till att anpassa sig *kan* bli fullständig isolering, och det behöver inte vara en risk man är villig att ta. Men det kan också visa sig att om du vågar gå rak och vara vem du vill så blir du förstådd på ett annat sätt än om du väljer att anpassa dig efter de förväntningar du känner att andra har på dig.

En cirkel av falskhet kan bara brytas av att någon ställer sig upp och riskerar nåt. Och i att riskera nåt ingår att man faktiskt inte kan vara säker på utdelning. Men det är ganska skönt att stå, det kan vara belöning nog.

Kram.

lejonhjärta: (11 jan 2010 19:10)
kära systrar, vad ni är kloka & fina! <3

anne > jag förstår vad du menar (det låter inte fel). just det du säger är det jag har känt på sista tiden; att hellre stå & vara jag med risken för att bli ensam jämfört med att sitta kvar och vara den jag förväntas vara för att det är bekvämt för andra (och till viss del även för mig).

Anne: (11 jan 2010 19:14)
:)

Men sen behöver man inte göra en trotsgrej av det. Man kan stå, men man behöver inte svälja betet om någon blir provocerad/provocerande. Du vet vad som känns bäst, du behöver inte övertyga någon annan och ingen annans övertygelse behöver vara väsentlig för dig. Släpp sånt som skaver, istället för att reagera. Inte alltid, kanske, men ett tag. Prova och se vad som händer.

Du behöver inte bry dig om vad andra tror och tycker, helt enkelt.

lejonhjärta: (11 jan 2010 19:20)
anne > huvudet på spiken! det är lite det som skrämmer mig; att människor ska bli ledsna/arga/provocerade. eller snarare hur jag ska hantera om människor blir det; jag vill aldrig såra någon utan jag vill bara att det finns utrymme och förståelse för alla.

Anne: (11 jan 2010 19:25)
Det tror jag att det finns, bara man låter saker liksom... rinna av sig. Om nån blir arg på dig för den du är så säger det ju inget om dig eller din rätt att vara du. Det säger bara att den som blir arg inte riktigt har pejl på gränserna för vad den har rätt att besluta över? Men sånt går ofta över om man inte låter det påverka sig. Typ.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

Familjelycka? Hunden irritation tankerensning Herr Ätstörning Relationer förändringen

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Cecilia, Sissela
:: reklam ::