vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

att byta spår

7 jan 2010 19:51
Jag tänker väldigt mycket just nu (och förändras samtidigt). Jag vet att det kan låta stort och för många låter det säkert skrytigt att mena att man håller på att förändras; att man är på väg till någonting nytt istället för att halka omkring i samma gamla spår som innan. Eller så är det bara som jag inbillar mig, människor kanske inte alls känner sig hotade av det faktum att någon annan rör sig (framåt) istället för att stå still. Jag är så van att vara omgiven av så mycket negativa känslor att det för mig är naturligt att tänka att ingen kan se på någon annans förändring och vara glad, kunna unna personen det.

Det är väl det som gör att jag måste byta spår; att jag måste hitta någonting nytt även om det nya bara finns och frodas inom mig. Det krävs inga storslagna förändringar för att förändra mitt liv utan det handlar om att försöka att tänka annorlunda. Jag behöver tänka annorlunda, se annorlunda, känna annorlunda, för att kunna må bättre. De senaste veckorna har handlat om det; att jag insett att jag faktiskt har valet att se på någonting positivt eller negativt. Det är ingen annan som kan välja åt mig utan jag gör det själv. Jag tycker om när jag har makten; att styra över mina känslor och styra över mitt humör (i den utsträckning det går).

Jag tror att många människor har förmågan att se antingen positivt eller negativt på någonting och att man gör ett, medvetet eller omedvetet val, att se det som det ena eller det andra. Det tydligaste exemplet just nu är vädret; jag kan antingen välja att börja klaga över hur kallt det är och hur besvärlig snön är. Eller, så kan jag uppskatta hur fint det är att bo i ett land som faktiskt har fyra årstider och att hela världen blir så mycket vackrare när det är ljust och knarrar under fötterna när jag går. Det låter absolut så mycket positivare med den sista meningen jämfört med den innan och man kan tycka att det borde vara lätt att autopiloten inne i huvudet borde välja den meningen istället för den gnälliga och trista men det är (precis som så mycket annat) svårare än vad det borde vara.

Men, jag orkar inte mer. Jag har ödslat så mycket energi (oändligt med månader, med år) på att vara irriterad, ledsen, stressad, arg, ängslig över saker som jag ändå inte har kunnat styra; som vädret, som hur andra människor beter sig, hur saker och ting blir.

Den senaste tiden har jag just insett att jag har makten att förändra hur jag tänker, vilket i sin tur förändrar hur jag lever; om jag väljer att se på allting omkring mig i ett mörker eller om jag försöker att se det ljusa i det som kretsar kring mig i min vardag. Visst låter det klyschigt och fånigt med ordspråk som ”uppskatta det lilla” och ”se allting från den ljusa sidan” men i så fall är jag klyschig och fånig (och stolt!) för det är faktiskt sant. De senaste veckorna när jag medvetet har spärrat autopiloten i huvudet från att gnälla, gnälla, gnälla och istället försöka se någonting positivt med allt som händer så har jag mått mycket bättre. Jag har inte slösat energi på saker och människor som jag inte vill slösa energi på utan jag har bara kopplat bort; fokuserat på annat. När jag skulle kunna ha gnällt om någonting har jag försökt att se det ur en annan synvinkel. Ur en bättre synvinkel.

Det är svårt. Samtidigt som det är viktigt för mig. Jag behöver ändra någonting för att kunna må bra; för att kunna vara mig själv. Jag behöver ändra mina tankar (eller sättet jag tänker mina tankar) för att kunna vara nöjd och uppskatta situationen för det den är.

Jag minns när jag gick till psykolog för något år sedan och hur jag ville skratta högt när hon berättade för mig att mycket låg i mitt huvud och hur mycket jag själv hade makten att kunna ändra hur jag mådde. Det tog ett antal år, några hjärtesorger, hälften knäppa människor och hälften fantastiska människor, långa samtal och mycket mer men nu förstår jag varför hon sa så till mig. Mycket av anledningarna (inte alla, viktigt att notera) till att jag har mått så väldigt dåligt i perioder beror på mig själv; att jag har blivit van att se allting negativt vilket bara har gjort att spiralen har varit lättare att trilla nerför.
Jag tror att det finns många anledningar till att jag alltid har valt den mörka och negativa sidan när det gäller att se på saker; jag har inte haft det lättaste och enklaste livet och när det har gått fel med så mycket så har det varit väldigt lätt för mig att tänka att ”alla gånger kommer att gå fel, det är inte längre någon mening att hoppas”. Fast utan alla de där misstagen, de där otrogna pojkvännerna, de där elaka vännerna så hade jag inte varit den jag är idag.

Och jag gillar faktiskt den jag är idag. På riktigt.

Min ständiga skugga i Herr Ätstörning är det som krånglar till det i huvudet ibland; att jag vill se och känna benen i min kropp samtidigt som jag vill kasta vågen åt helvete. Samtidigt har jag de senaste veckorna fått allt lättare att kunna hantera de tankarna också; jag är medveten om saker på ett helt annat sätt än vad jag någonsin har varit tidigare. Om jag inte äter så mycket på en tid så hade jag tidigare misshandlat mig själv i huvudet för att jag var så otroligt dålig som inte kunde skärpa till mig med maten men nu tänker jag annorlunda; det är bra när jag äter som jag borde och när jag inte äter som jag borde; jaha, det kommer fler dagar och fler chanser att äta bra igen. Det är inte så allvarligt, det är inte så svart-vitt som det har varit tidigare; antingen levde jag i total lycka eller så levde jag i ångestdimmor. Jag har aldrig tidigare haft någon mellanläge (men det kanske är för att jag aldrig tidigare har haft ett sådant här lugn i mig själv?) och det är ännu en sak som har förändrats med mig. Förbättrats med mig själv (där autopiloten tänker att det är säkerligen fult att säga så om sig själv medan den medvetna piloten tänker ”åt helvete med jantelagen!”) helt enkelt.

Det är en ständig inre kamp att kontrollera och välja sina tankar, men så kanske det är för alla människor? Min tanke är att människor både har positiva och negativa reflexer inom sig men att man på grund av en mängd olika faktorer väljer (blir tilldelad?) en väg som är enklare, mer självklar än den andra. Min andra tanke är att jag faktiskt har möjligheten att ändra spår; att kunna byta riktning. Mitt liv blir vad jag gör det till, det blir vad jag tänker det till.

Jag tror inte att saker och ting alltid kommer att vara lätt för att jag försöker att tänka annorlunda men jag tror att vissa saker kan bli lite enklare; mer stillsamma om jag är mer medveten om mina tankar och vilken kraft och påverkan de faktiskt har på mig. Vissa människor kanske har enklare för att påverkas av sina tankar och jag är en av dem; jag har alltid tänkt mycket (negativt) och när jag funderar fritt så har jag alltid funderat negativt. Vilket jag har insett bara skadar och förstör för hur jag mår.

Jag har en tavla på min vägg där det i ena hörnet står ”tänk din värld” och det är just det jag försöker få mitt huvud (och hjärta) att kunna förstå (och slå) hela tiden.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

tankerensning Familjelycka? Relationer förändringen Herr Ätstörning irritation Hunden

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Pontus, Marina
:: reklam ::