vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

andras glädjedans

3 dec 2009 14:14
Jag känner mig elak och alldeles svart inuti. Det är inte fint att vara svartsjuk och inte kunna vara glad för andra men jag kan verkligen inte just nu, det finns inte en centimeter i min kropp som orkar vara glad för andras skull just nu. Jag är en dålig, dålig människa. Det senaste året har varit det jobbigast någonsin och verkligheten har slagit undan fötterna på mig gång efter förbannade gång. Jag har försökt att resa mig hela tiden och borsta bort smutsen och plåstra om alla sår överallt på hela min kropp och någonstans långt där inne har jag ändå naivt tänkt att det någon gång kommer att bli min tur, att det någon gång snart kommer att gå bra för mig. Att livet kommer vara enkelt och lätt, liksom flytande, för mig eftersom det går så bra för så många andra gång efter förbannade gång.

Men nej.

Jag springer i motvind och snart orkar jag inte ens försöka mer, varför kan det aldrig vara jag som lyckas välja rätt väg och ha turen på min sida? Varför ska mitt tålamod och humör testas hela tiden så att jag inte kan sova på nätterna för att klumpen i magen har växt sig så stor att jag har svårt att andas, svårt att sväljas.

Jag sitter som en tjurig Lilla My med hög och stram knut i håret och svarta ögon som bara brinner av avundsjuka. Jag ser hur de i min så kallade vänkrets dansar glädjedans och hurrar och ropar för att allting går i deras väg och det är så skönt med ledighet och kunna sova på nätterna och inte ha någonting inplanerat på flera veckor och hur roligt allting är just nu och hur bra det är att de hamnar exakt där de vill vara och hur hela våren bara är en stor påfartsväg till möjligheter och drömmar.

Jag brukar kunna ha lätt att vara glad för andras skull men det blir så mycket svårare, så omöjligt, när de liksom gnider in deras glädje i mitt ledsna ansikte och om det var så att jag missat att det går bra för dem så trycker de gärna ner all deras glädje i halsen på mig tills jag känner att jag inte får luft längre, tills jag känner att jag inte ens kan se dem i ögonen.

Jag vet att jag inte är någon fin människa som inte kan glädjas för andra just nu men jag hoppas innerligt att jag aldrig någonsin kommer bli en sådan människa som rider på min egen lycka så pass hårt att jag struntar i de som hamnar under, som hamnar utanför.

Det är helt förståeligt att man blir glad när det går bra för sig själv men om man då ser någon som ligger på marken efter ett förjävligt år där ingenting, verkligen ingenting, har gått bra, måste man då dansa glädjedans och skrika hurrarop och strunta i att sträcka ut en hand? Det är som att min sorg och mina olyckor är bränsle för dem, att det gör att de bara kan jubla ännu högre. Jag har helt enkelt tröttnat på allting, på att försöka, på att låtsas att det är okej, på att försöka glädjas åt de som kanske inte ens är mina vänner på riktigt.

För visst är väl vänskap någonting som är fint och bra? Som gör en starkare när man är svag, någon som man kan skratta, gråta och vara tyst ihop med? Vänskap handlar inte för mig om att hugga varandra i ryggen och ljuga, att dölja saker och slå sig fram utan att ens vända sig om och titta på de man sårar på vägen.

Det får vara så just nu att jag är alldeles svart och sotig på insidan av någon slags avundsjuka över att ingenting går bra för mig men jag är samtidigt medveten om att om någonting går bra för de som jag verkligen känner ända inne i hjärteroten att de är mina vänner, då blir jag glad, på riktigt. Det är bara lyckoriddarna som slår sig för bröstet och skriker ut hur allting går enligt deras planer som jag inte kan med längre. Jag får inte luft. Det låter kanske som att jag är en väldig bitter person och jag vet inte, jag kanske är det, men det handlar mest om att jag har ändrats. Jag är trött på att göra mig själv mindre för att andra ska få plats, det är inte vad bra vänskap handlar om.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (3 dec 2009 16:21)
<3

Aurora: (3 dec 2009 19:58)
<3<3<3

Anne: (3 dec 2009 21:31)
Åh, nej, vänskap handlar inte om att göra sig själv mindre... det handlar om att man gör sig själv och varandra mjukare, så att man lättare får plats tillsammans även i trånga utrymmen. Kan man inte vara mjuk tillsammans så är det dags att revidera vänskapskartan.

Puss.

eMissen: (3 dec 2009 21:44)
åh jag har också varit där. man måste ha distans för att stå ut och orka och den är fan inte lätt att skapa helt ur ingenting. din tid kommer också!! kram

Monchichi: (3 dec 2009 23:25)
<3

Elsie: (3 dec 2009 23:45)
dina texter, alltså. bara så fantastiska.

lejonhjärta: (4 dec 2009 11:05)
tack ni fina! <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

Hunden irritation tankerensning Familjelycka? Herr Ätstörning Relationer förändringen

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Lillemor, Moa
:: reklam ::