vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

det skrämda rådjuret

29 nov 2009 21:01
Söndag och huvudvärk.

Idag kände jag att det fick vara nog med självömkan och se ut som ett rådjur i strålkastarlyset i kontakten med andra människor så jag bestämde mig för att miljöträna mig själv lite. Miljöträning av hundar är någonting som man brukar syssla med, man utsätter de små djuren för olika människor, ljud och miljöer så att de ska bli trygga och lugna oavsett om de hänger ute på landet i en stuga eller går runt en promenad bland bilar och människor. Det är väl lite där jag är nu, jag är hunden som gömmer mig inne i lägenheten och vill egentligen inte alls ut bland en massa folk där jag automatiskt börjar jämföra mig själv med andras frisyrer, midjemått och perfekta hy. Det är så lätt att jag blir den där asociala människan som inte alls vet hur man uppför sig bland folk och tvivlet på mig själv brukar alltid komma efter sådär en till tre dagar i ensamhet. Tvivlet kring varför någon någonsin skulle vilja umgås med mig, egentligen.

Så, jag kisade först mot solen på en promenad tillsammans med Hunden som sedan fick vara hemma och hålla soffan varm medan jag vandrade runt i varuhus nummer 1, 2 och 3 innan jag stapplade in genom dörren igen. En fördel med Lillstaden är att jag utan problem kan gå från ena sidan av staden till den andra utan att det är direkt ansträngande men en nackdel är att det uppenbarligen är väldigt svårt att få tag på ett söndagsöppet Apotek för att hämta ut ny medicin till Hunden.

För några år sedan skulle en liknande stadspromenad med besök i affärer, omgiven av människor, frågandes frågor till de anställda i butikerna ha gjort mig fullständigt slut (om jag ens hade vågat störa expediterna med min gråa existens och obetydliga frågor om hjälp). Nu blir jag bara mest lite trött, sådär som jag kan tänka mig att alldeles normala människor blir efter att gå runt i flera timmar och mötas av stängda affärer eller att det man hade tänkt köpa inte alls finns, inte ens efter att ha bett butikspersonalen ringa till butiker i andra delar av Sverige.

Det är fint att känna sig normal och att en liknande söndagseftermiddag inte blir en stor livsutmaning längre. När jag varit tillsammans med den Förra i något år hade jag mer social fobi är någonsin tidigare, det var så enkelt att bara be honom ringa det där jobbiga telefonsamtalet eller lämna tillbaka den där tröjan jag hade köpt men sedan ångrade mig men ändå inte vågade gå tillbaka till butiken och vara till besvär för att jag inte ville ha den längre. Nu kan jag visserligen skjuta upp jobbiga samtal och mail och ärenden men jag gör dem alltid, alltid i tid dessutom. Det blir enklare att göra sådana saker när jag vet att det inte finns någon annan än jag som faktiskt kan ringa samtal åt mig själv. Ensam är ändå stark på något vis (de dagar man inte ligger under täcket och skakar vill säga) och det är skönt. Det är fint att veta att det ändå finns någonting positivt med att bli själv och att man gör allting för sin egen skull och inte för någon annans.

Huvudvärken vägrar försvinna trots knaprande på Ipren och dricka glas efter glas med vatten och jag försöker få tag i oron som ränner runt i kroppen för att ta reda på varför jag har huvudvärk, det var faktiskt ett litet tag sedan det var så här illa, att den liksom vägrar släppa taget om mig. Jag har fortfarande inte fått svar på jobbiga mail som jag väntar på men jag försöker tala om för huvudvärken att jag faktiskt inte kan göra mer nu, det är bara att vänta och hålla tummarna för att det ordnar sig på något sätt, till slut. Egentligen borde jag inte vara stressad för jag har knappt någonting inplanerat förrän i slutet på januari men ändå lyckas jag hitta saker att oroa mig för, tankar och händelser som jag blåser upp i huvudet tills de är så stora att de inte kan hanteras längre. Och kvar blir jag med huvudvärken och oron i kroppen. Men det är ändå söndagsångest-light och jag vet att jag har varit så mycket värre, att jag har haft det så mycket värre, och den känslan tänker jag behålla när jag nu hasar mig tillbaka till soffan och Hunden. Hunden som fortfarande ligger och värmer upp soffan, som värmer upp allting i den här lägenheten; soffan, sängen, mina frusna fötter och det halvtomma hjärtat.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

irritation tankerensning Herr Ätstörning Hunden förändringen Relationer Familjelycka?

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Klemens
:: reklam ::