lejonhjärta

försök till förändring

18 nov 2009 10:54
Ikväll börjar min träning. Igen. Det känns som att de flesta slutar att träna för att de satsar för hårt och så blir det jobbigt eller så finns inte tiden eller av andra helt förklarliga skäl. Så är det inte för mig. Problemet är att jag tränar alldeles för mycket och har inga bekymmer med att träna 6-7 gånger i veckan utöver gratismotionen jag får med alla hundpromenader. Sådan träning ihop med matpill och att väga sig flera gånger om dagen gör att det lätt blir väldigt knasigt och fel. Det har varit skönt med ett uppehåll, att se att jag inte ser ut som en heffaklump bara för att jag inte tränar dygnet runt, och jag har inte heller vägt mig på ett tag. Men bara för att jag ska träna ikväll så har vägningen redan börjat, bara för att se vad jag ligger på såhär innan. Rom byggdes inte på en dag och ett sunt förhållande till sin egna kropp tar också längre tid än en dag för vissa, sådana som jag.

Samtidigt har jag ändrat lite i mitt huvud sen senast, möblerat om lite bland prioriteringsordningen. Jag har bestämt mig för att jag får träna max 4 gånger per vecka och så ska jag övertala mig själv om att det faktiskt inte gör någonting om det bara blir 3 gånger för det är tillräckligt det med. Jag gillar att träna, både för den energi det ger mig och för de dåliga och arga känslorna jag kan få utlopp för under tiden jag tränar, men det är en fin balansgång för mig att inte tippa över där träningen är någonting bra till att bli någonting skadligt.

Jag vill träna för att må bra, inte för att bli sjukare. Det är ett effektivt sätt att rensa tankarna på och det är skönt att ha en timme där jag inte direkt tänker på någonting annat än att känna pulsen i min kropp och fokusera på vad jag gör i just den exakta stunden. Jag har svårt att hitta det någon annanstans. Även om jag är ute med Hunden på den finaste höstpromenaden någonsin blir det väldigt lätt att tankarna börjar gnaga ändå, det dåliga samvetet, stressen, sorgen, allt som har varit. Men när jag tränar så tänker jag inte på någonting eller någon, jag bara är, och det är en sådan otroligt frihet.

Jag hoppas att jag har lärt mig någonting och att jag kan hantera det här nu. Att jag lyckas hålla mig på rätt sida av snöret mellan energigivande träning och träning baserad på vikthets. Jag vill träna bara för min skull, för att må bra, och inte för att inbilla mig att jag blir lyckligare om jag väger si och så mycket. Jag vet ju innerst inne att även om jag skulle nå någon slags magisk gräns så skulle den förändras samtidigt som jag uppnådde den gränsen.

Det är ändå mycket som har förändrats den senaste tiden, jag vet vart jag har mina problem och jag har även funderingar på hur jag kan ändra det hela. Att sätta ett maxantal på gånger jag får träna per vecka är ett sätt att försöka förändra mig samtidigt som jag faktiskt förhoppningsvis kan må bra under tiden. Jag måste inse att jag inte kan förändra allting samtidigt heller, jag kan inte bli en tryggare, starkare, bättre person, på alla plan precis samtidigt utan det räcker att ta en del i taget. Det är tillräckligt mycket omkring mig ändå för att jag bara ska lasta mig själv med ännu mer krav och press.

Förhoppningsvis kommer det här att bli ytterligare ett steg i rätt riktning.

««

[bläddra]

»»

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress: