vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

att vara vänner

16 nov 2009 19:34
Den senaste tiden har jag känt mig så oengagerad i närheten av andra människor. Jag reagerar alltid så när jag blir sviken och besviken, jag är inte lika uppmärksam på vad de säger för det känns ändå som att de bara pratar förbi mig. Om de inte är intresserade av mig till hundra procent utan bara väljer någon annan när de har möjlighet så tappar jag mig själv. Jag tappar den där egenskapen hos mig som faktiskt gillar att lyssna på andra människor och försöka att hjälpa till med problem och funderingar. Jag vill vara fullt engagerad i andra människor men jag har svårt att motivera mig själv att vara så uppmärksam och uppslukad av en annan människa som väljer bort mig så fort tillfälle ges.

Jag kan inte låtsas att allting är okej utan jag blir tyst istället. Tittar ut genom fönstret, fingrar lite på armbandet eller bara tittar utan att direkt lyssna och ge någon uppmärksamhet. Jag känner mig lite som en tjurig femåring som sätter sig på tvären men det får vara okej. Jag har sagt att jag är ledsen och varför men det verkar ändå inte finnas något utrymme för förståelse utan det är bara ignorering och sopa saker under mattan för om jag var ledsen förra veckan borde jag väl ha kommit över det nu?

Jag känner mig utanför och till besvär. Det märks att de tycker att det är besvärligt att jag bara sitter där tyst istället för att fundera, skratta, berätta som annars. Men jag orkar ingenting annat. Jag vill inget annat. Tidigare har jag kunnat låtsas och spela med men nu känns det som att jag har gjort det alldeles för många gånger när jag var yngre och jag orkar inte fortsätta att nedvärdera mig på det sättet igen. När jag är ledsen eller arg för någonting så kommer jag faktiskt att bete mig som att jag är ledsen eller arg istället för att tvinga mig själv att vara glad för att det ska kännas bättre för andra människor. Om människor gillar andra människor så borde de väl gilla människorna oavsett om de är glada eller ledsna för stunden?

Det är komplicerat med vänner tycker jag. Eller så är det så att alla jag umgås med faktiskt inte är mina vänner och det är därför det är komplicerat. Precis som att jag känner att det perfekta förhållandet tillsammans med den perfekta mannen måste rimligtvis innebära att det inte är något vardagsgnabb om disk och tvätt så måste det innebära att de bästa vänskaperna är de som innebär att man aldrig någonsin känner sig utanför, underskattad och att man aldrig tas för given. Och det kanske är så att jag hamnat fel och det är därför som jag mest känner mig som en fluga på väggen den sista tiden.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (17 nov 2009 00:07)
Jag tycker du är stark som berättar hur du upplever det hela. Skit att de inte lyssnar. Jag tror nog att det är gnabb i den perfekta relationen också (om den finns) men kanske inte just om disk ;)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

tankerensning förändringen Familjelycka? Relationer Hunden Herr Ätstörning irritation

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::