vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

hamstern i hjulet

12 nov 2009 22:40
Det är mycket nu. Det har det varit länge. Det är tusen olika saker på gång samtidigt; saker och ting ska bestämmas, övervägas, läsas, skrivas, socialiseras, aktiveras. Timmarna som ibland kan kännas så otroligt långa försvinner så snabbt och jag önskar att jag kunde köpa mer tid någonstans. Jag skulle utan tvekan skuldsätta mig för att ha råd med det.

Det blir inte direkt lättare av att jag piskar mig själv blodig av prestationskrav som jag har lagt på mig själv, jag har det ständiga sällskapet bestående av Herr Prestationsångest på ena axeln och Fru Kontrollbehov på den andra. Att misslyckas och ge upp är fula ord i min värld och någonting jag undviker oavsett vilket pris jag måste betala. Oavsett hur mycket stryk jag tar av det.

Jag tycker det är intressant hur kroppen reagerar på stress. Jag hade mens någon gång i början av sommaren och så nu. Däremellan ingenting. Jag som brukar ha en väldigt regelbunden mens (kontrollbehovet kanske styr det också?) men nu är jag mest som en hund som löper någon gång om året. Om jag hade haft mer tid hade jag nog läst lite om hur det påverkas av stress. Det känns konstigt att inte veta. Dessutom har jag den ständiga huvudvärken och magvärken. Och ryggvärken. Ögon som svider efter alla timmar framför datorskärm eller litteratur som ska läsas, analyseras, användas.

När jag äntligen hamnar under täcket så kan det ibland snurra så mycket att jag måste hålla fast i madrassen för det känns som hela världen gungar även fast jag är medveten om att jag ligger helt still. Det är en konstig känsla att veta att man faktiskt är helt stilla även om det känns som att man befinner sig i världens snabbaste snurrande karusell.

Även om jag lyckas gå och lägga mig tidigt så tar det upp mot tre timmar innan kroppen och huvudet har varvat ner så pass mycket att jag kan somna. Det är så mycket som rör sig hela tiden; allt jag borde ha hunnit med, allt jag ville hinna med, allt jag borde ha skrivit, allt jag borde ha tänkt. Och allt jag måste hinna med imorgon, att jag ska läsa imorgon, allt jag ska skriva imorgon, allt jag ska tänka imorgon. Då måste jag kämpa emot för att inte gå upp igen och börja direkt, varför vänta tills imorgon tänker Herr och Fru på mina axlar?

Jag vet att gräset alltid är grönare på andra sidan, det har människor berättat för mig, men jag önskar att jag levde i någon tråkig vardagsrutin där det handlade om att gå upp, gå till jobbet där man inte har några krav på sig, gå hem och sedan vara helt kravlös i flera timmar för att sedan sova. En vardag där jag inte har sådan magknip att jag ibland bara faller ihop av smärta eller där Ipren äts oftare än lunch.

Det skulle vara så skönt att bara slippa bli bedömd hela tiden.

Eller att jag hade någon som frågade hur det var och faktiskt var intresserad av att höra svaret. Att det fanns någon jag kunde prata med som frågar på riktigt varför jag aldrig äter lunch i skolan och varför det är så mörkt under mina ögon, någon som inte bara är intresserad av att diskutera mina slutsatser kring den senaste lästa kurslitteratur. Jag vill vara omgiven av människor som inte bara utnyttjar mig för att prestationsångesten tvingar mig att vara duktig och därmed någon att förlita sig på under grupparbetet.

Jag vill vara omgiven av människor som skulle gilla mig även om jag misslyckades, även om den personen bara skulle vara jag själv.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


e: (12 nov 2009 23:50)
för min del kan du hoppa av skolan utan att jag skulle tycka du var dålig på något sätt för det. eller mindre smart. för du är smart! jag tycker faktiskt om dig oavsett var du presterar! så det så. ;)

lejonhjärta: (13 nov 2009 12:16)
e > kram!

mando: (13 nov 2009 12:23)
jag lider av samma "syndrom" och tyckte det var väldigt jobbigt att vara student... så en gång när stressen tagit överhanden bestämde jag mig för att nu är det min tur att vara en av de som "hänger med" och inte driver grupparbetet. och det var så skönt!! man får göra så nån gång tycker jag, om man tillåter att andra gör det annars så varför inte?

nära: (13 nov 2009 12:36)
usch, du har alla mina sympatier <3

eMissen: (13 nov 2009 12:49)
med erfarenheter från andra sidan gör det här ordet mig lite upprörd. Har du gett de där människorna nån chans att visa att de skulle bry sig om dig även om du misslyckas? Och vem är det som bedömer dig? Om dina klasskamrater bara pratar med dig för att få smarta synpunkter ger de dig inga betyg samtidigt, de enda betyg som ges är väl de man får från lärare eller från sig själv. Och ens egna betyg har ju verkligen en tendens att vara överdrivet hårda. Att vilja ha dagar utan magknip har inget med grönaresidor att göra, det är en mänsklig rättighet som heter Hälsa! Vad är det för en sjuk människa som har sagt att det har nåt med grönaresidor att göra?!

och alltså på riktigt så låter din stress inte bra, har du pratat med studenthälsan? min har jättebra stöd för just sådan stress.

förlåt om jag är för bulldozrig, och jag kanske har missförstått allt, men jag har mången erfarenhet av detta och jag får magknip av att läsa sånt här.

lejonhjärta: (13 nov 2009 13:11)
vilken sida har du erfarenhet ifrån menar du?

en del av varför jag tror att människor umgås med mig ligger givetvis i mitt eget huvud men det formas inte utan anledning anser jag. om jag bara umgås i en krets där man diskuterar om man har läst kurslitteraturen, hur man tolkade den, hur man arbetar med sin uppsats, vilket betyg man fick på senaste tentan osv i all oändlighet så känns det inte som att det finns utrymme eller acceptans ifall jag säger att nej, jag misslyckades på tentan eller nej, jag har inte skrivit uppgiften för jag låg under täcket och grät istället. det är helt enkelt inte ett alternativ för någon i den gruppen. ifall jag ens nämner någonting om hur dåligt jag kan må ibland så sopas det under mattan och så pratar man om det Viktiga igen. betyg. prestation. uppsats. betyg. prestation. uppsats. ja, du förstår hamstergrejen kanske?

och jag anser att det finns en skillnad mellan att få betyg och bli bedömd. där betygen kommer från lärare medan jag skrev att jag är trött på att bli bedömd hela tiden och att bli bedömd är någonting som jag blir både av de jag är omgiven av samt mig själv. jag är förbannat trött på att det endas som räknas är prestationer, det enda som det fokuseras på. att allt annat ignoreras. även om människor ser att jag håller på att bryta samman så frågar de "hur går det med skrivandet?" istället för att fråga hur det är.

dessutom tror jag att du har misstolkat lite om vad jag menar och hur jag skriver angående "gräset är grönare på andra sidan". jag längtar till en verklighet där jag har ett meningslöst jobb där jag inte behöver tänka utan bara göra men samtidigt är jag medveten om att ifall jag var i den situationen kanske jag hade önskat något annorlunda.

mänskliga rättigheter och hälsa är givetvis fint men ibland ser verkligheten annorlunda ut. tyvärr. ett steg på vägen är ju iaf att erkänna att man ÄR stressad?

eMissen: (13 nov 2009 14:19)
det blev nog lite snurrigt ja, jag har erfarenhet från flera håll. jag har själv varit överstressad, jag har många anhöriga som varit/är överstressade och jag var en av de som frågade en sån som dig i min förra klass just hur hon mådde. men hon var ju inte del av sådan grupp som du tydligen är del i, inser jag nu.

jag missuppfattade din grupp helt, jag trodde du menade att de förhör sig om hur du tänker för att själva slippa tänka. nu förstår jag mer svårigheterna med att ta sig ur, du blir ju rebell inom gruppen såväl som att gå emot dina egna instinkter att "göra bra ifrån sig". jag förstår också mer vad du menade med att bli bedömd, i en sådan grupp är det givetvis oundvikligt... sådana där grupper är döden, där en kultur blir regel och ingen vågar bryta och alla bara mår sämre och sämre.

grönare på andra sidan-grejen har jag nog misstolkat också, men jag tycker ändå att man inte kan avfärda en sån dröm med att "jag nog hade önskat annorlunda om jag verkligen var där"... jag tänker att risken är att man tvingar sig till att vara tacksam över en situation som faktiskt kanske inte är så himla bra. bara för att du inte skulle trivas på ett meningslöst jobb, behöver ju inte det betyda att du ska finna dig i situationen som är nu? jag menar inte att du från och med nu måste sluta finna dig i situationen, ibland måste man bara stå ut och rida ut stormen och när var hur vet du bara själv och definitivt inte jag, jag bara reagerar på tankegången.

ett steg på vägen är absolut att erkänna att man är stressad och bara det kan vara hur stort som helst, verkligen. men insikten i sig kommer inte göra underverk, och jag blir orolig för alla som är inne i ett sådant ekorrhjul som man "inte får" bryta sig ur av olika skäl samtidigt som samhället hela tiden pushar på "duktighet" och "många bollar i luften".

en av anledningarna till att jag går igång på det här kan vara att jag var "rebellen" i min grupp. jag fick alltid dåliga betyg och gick ändå med en liknande magknipsångest, och de med VG som inte kunde sova för att sängen snurrade tröstade mig och sa att de kände igen sig och "vi borde prata mer om rädslan för att misslyckas" men ingen annan gjorde det. tack vare min öppenhet kring min ångest har jag fått coacha andra, som jag har insett i efterhand inte var beredda att ge upp sin egen självbild som prestationsknarakre för att satsa på hälsan. och det är inte hälsosamt. jag vet inte om din insikt är ny eller börjar bli gammal, men om den börjar bli gammal så bör du göra nåt mer åt den ganska snart. att andra har pratat med dig om den där gröna andra sidan tolkade jag som att din insikt börjar bli gammal, men när jag läser om ditt ord inser jag att jag kan ha missuppfattat det också... och när en insikt blir gammal vet man ju bäst själv också så jag kan ju inte säga nåt egentligen. nu gör jag det ändå, av massa olika skäl men jag menar inte att bossa eller bulldozra eller peta på blåmärken eller visa mig lite bättre än andra eller nåt. jag hoppas verkligen att jag inte verkar så.

verkligen ser annorlunda ut än att man bara kan välja hälsa, men spara offrandet av hälsan till nåt som VERKLIGEN är viktigt, det kanske det är det du gör nu, det kanske är din enda chans osv (det var det för mig) och du kanske redan har tagit reda på att det är så viktigt, och då är det ju lugnt. eller ja inte lugnt, men... slösa inte stressjukdomar på saker du kan göra "sen".

mando: (13 nov 2009 15:03)
vänta lite nu... vad menar ni med "meningslöst jobb" och "jobb utan krav" egentligen??

eMissen: (13 nov 2009 15:20)
jag tänker mig ett meningslöst jobb det som jag kallar "skitjobb", jobb som egentligen varken är meningslösa eller skit, men de har inte med min utbildning att göra och kräver inga egentliga kunskaper förutom det man kanske lär sig på plats. de jobben har också krav, och kan bränna ut folk, men kanske inte krav på intellektuell excellens som man kan känna att kraven är när man studerar. så definierar jag det.

lejonhjärta: (13 nov 2009 15:24)
eMissen > Nu förstår jag dig ännu mer.

Och jag är nog också lite snurrig! Det är både det att jag är i en grupp där alla förmodligen lider av sjuk prestationsångest samtidigt som jag är den som är den drivande kraften (vet inte om jag valde eller valdes till den rollen) så det blir som ett snurrande ekorrhjul med hets från alla håll och kanter. På grund av att mitt liv har varit upp och ner det senaste året minst sagt så känner jag att jag inte orkar längre – jag har inte drivet längre och jag har insett vad som är viktigare. Samtidigt som jag inte kan sluta att hetsa mig själv på något sätt. Jag har aldrig varit den som ”förhör” andra eller bryr mig om vad andra får för betyg utan jag tycker att det finns en människa bakom betygen men jag verkar vara lite ensam om den uppfattningen i det sammanhang jag befinner mig i just nu (eller så är det bara jag som upplever det så men vad man upplever är väl aldrig fel heller?)

Jag tror ju att ingen kanske mår bra i gruppen oavsett om det beror på deras egna krav eller vad de känner för tryck från gruppen men jag har väl börjat ändra på hur jag är just för att jag inte orkar mer men det finns liksom ingenting att hämta. Även om det märks tydligt att jag håller på att ramla ihop och faktiskt försökt att öppna upp och erkänna så spelar det ändå ingen roll för man kan ändå inte ge upp.

I det jag är nu så har jag inget annat alternativ (jo man har nog alltid ett annat alternativ) än att faktiskt övervinna hela situationen och fixa det samtidigt som jag kanske ska bryta mig längre och längre bort från gruppen för att försöka må lite bättre i mig själv. Jag vill fixa utbildningen med bra betyg men jag vill fixa det för min egen skull och inte för att det förväntas av andra att jag ska göra det.

Ah prestationsknarkare - det måste nog vara dagens ord.

Jag har nog insett länge att jag är stressad och att jag inte mår bra i det sammanhang jag är nu men det är väl den senaste tiden jag har funderat allt mer kring det och att det inte fungerar att tänka ” men jag kommer må bra sen när den här grejen är inlämnad” för det handlar om så mycket mer än så. Det handlar om att förändra hur jag tänker och vad jag utsätter mig för och hur jag låter andra kontrollera vad jag anser är bra eller inte. Så det är väl det som är förändringen till det positivare. Jag har väl någonstans insett att det faktiskt är jag som måste förändra situationen oavsett hur tungt och motigt det är. Och det är väl i den processen jag är nu. Så får jag se hur långt det håller.

lejonhjärta: (13 nov 2009 15:29)
mando > Jag håller med emissen i funderingarna kring kravlöst jobb även fast det är både slarvigt och nedvärderande uttryckt när man säger meningslöst/kravlöst jobb. Det jag menade var att det kanske hade varit skönt att ha ett jobb som bara handlar om att trycka på en knapp för att öppna en dörr i ett garage eller vad som helst som inte krävde att jag skulle prestera och slå mig på bröstet och jämföras med andra hela tiden. Fast om jag väl hamnade i den situationen kanske jag skulle längta tillbaka till där jag är nu?

mando: (13 nov 2009 15:39)
ok, men jag har haft ett sånt jobb som ni antagligen kallar "meningslöst" och "kravlöst" - jag har jobbat på tvätteri. man behöver ingen särskild utbildning för det, nej, men man behöver mycket kunskap!! att mangla t.ex är det verkligen inte alla som klarar av, det krävs mycket erfarenhet och känsla, skicklighet med händerna... och det finns faktiskt en massa stolthet över det man gör och kan, och visst fan jämför man sig med varandra!!! ursäkta svordomen men jag blir lite förbannad när jag tänker på det... mina gamla arbetskamrater där hade blivit så otroligt sårade om de hade hört er resonera.

astrud: (13 nov 2009 15:48)
jag känner igen stora delar av situationen från när jag pluggade för ca fem år sedan, eller sex?, och stress-prestation o allt det där. jag lät det gå för långt och det är så inte värt det. å andra sidan har jag, the hard way då, verkligen lärt mig att prioritera hälsa, sänka prestationskraven osv. få r sskriva mer sen har vild kyckling i knär. kram!

astrud: (13 nov 2009 15:50)
ps. mando, klart inget jobb är kravlöst men det kan bvara fritt från de lkrav man har just nu - från de krav studier eller nuvarande yrke ställer - o jag tror det är det de syftar på.

lejonhjärta: (13 nov 2009 15:55)
mando > Fast det skulle jag inte kalla ett kravlöst jobb för där kan man faktiskt göra rätt eller fel om du förstår hur jag tänker? Där har du dessutom ett krav på dig att det ska se ut på ett visst sätt!

Så jag förstår om du blir förbannad men det exemplet är inte något som jag skulle klassa som "meningslöst" jobb. Jag försökte förklara min uppfattning av det att det är jobb där man inte behöver någon form av skicklighet eller kunskap oavsett om det handlar om intelligens och/eller handgriplig skicklighet. I mitt exempel så skrev jag till exempel att det handlade om att bara trycka på en knapp - det är sådant form av arbete i alla fall jag tänker på.

Du skrev själv "man behöver ingen särskild utbildning för det, nej, men man behöver mycket kunskap!!" och om du läser mitt resonemang utifrån det jag skrivit är vi väl överens? Jag anser att meningslösa jobb är sådana som inte kräver någon form av kunskap!

lejonhjärta: (13 nov 2009 15:57)
Precis som astrud skrev så kanske det är svårt att hitta något jobb som är helt kravlöst och inte kräver någon form av kunskap men det är i alla fall själva "tanken" kring vad jag menar med kravlösa jobb.

Emmisen: (13 nov 2009 15:58)
mando: jag har också haft flera sådana jobb, och jag ber om ursäkt att du blir upprörd och kan absolut förstå det. efter att jag skrivit min förklaring insåg jag att det verkligen är dags för mig att hitta ett annat begrepp, har du nåt förslag?

för visst jämför man sig på sådana arbetsplatser också och visst krävs det kunskap (jag har jobbat som städare bland annat, som alla kan ha åsikter om utan att egentligen veta och jag vet hur frustrerande och sårande det kan vara), men det kräver inte en magisterexamen. Jag har ingen rätt att kalla de andra arbetsplatserna för skitjobb, förutom callcenter de kommer jag alltid kalla skitjobb, och det där med kravlöst tror jag alla jobb blir till slut (i alla fall på mina framtida arbetsplatser, tyvärr). Men det beror på vad man menar med "krav"... Jag menar krav på att utvecklas och att prestera. På mitt städjobb fanns kravet att jag skulle prestera rena trappor, och för att hålla reda på smutsen krävs kunskaper rengöringsmedel och erfarenhet om vad de har för effekt på golvet, jag kan utvecklas genom att hålla mig lite a jour med nya medel men i övrigt finns inte inom det jobbet så många av de krav som jag vill ha på mig.

Lejonhjärtas term är nog snyggare i och med att ett städjobb för mig skulle vara meningslöst, jag finner inga utmaningar i det längre. Jag respekterar de som fortsätter att jobba med det genom åren, och tvivlar inte på att de som är lyckliga där hellre har sina jobb än mitt.

Men jag tycker också att jag förklarade i min definition att de för mig meningslösa jobben också har krav som kan skapa stress (det var i alla fall det jag menade). Och att inte ha högre utbildning (eller använda den) har jag aldrig menat skulle innebära ingen kunskap, känsla eller skicklighet! Men absolut, skitjobb är ett skituttryck.

Anne: (13 nov 2009 16:03)
Ahh, jag undrar om det verkligen finns såna jobb? Alternativt så kan man väl göra vilket jobb som helst till ett sånt om man har "rätt" inställning. ;)

Sen kan jag väl tycka att yrkesstolthet är nåt som kommer inifrån och har ingenting att göra med bisarra uppfattningar som folk som inte har någon aning om vad man sysslar med svänger sig med, apropå mandos kommentar.

Men den här drömmen om ett meningslöst jobb påminner mig mest om ett avsnitt av Daria, om nån kommer ihåg serien? Hon är på besök på en snilleskola som hon eventuellt ska byta till, och hennes föräldrar får av rektorn höra att eleverna ibland behöver lite time away efter att de gått ut. "Time away?" "Yes. Away from the pressure... of dressing and feeding themselves." Poängen var att högpresterande ungdomar pressas så att de behöver behandlingshem när skolan är klar med dem.

Ja.

Anne: (13 nov 2009 16:06)
"Såna jobb" i min kommentar ovan avsåg lejonhjärtas förtydligande till mando. Ni kommenterar så rasande snabbt så det blev lite syftningsknas! :)

lejonhjärta: (13 nov 2009 16:08)
visst kan jag hålla med både emmisen & anne kring tanken om att sådana jobb faktiskt kanske inte finns eller snarare att ett jobb där det egentligen ställs krav på en kan bli kravlöst och meningslöst ifall man har den inställningen?

men själva grejen i det jag skrev från början handlar just om att JAG önskar att jag vore på en plats där jag inte kände några krav eller någon press på mig att prestera och bli bättre och smartare för varenda sekund som går! att det är där stressen ligger i och att jag ibland hade kunnat ge vad som helst för att vara på en sådan plats, i ett sådant jobb.

jag inbillar mig iaf att man har ett större lugn och trygghet i ett yrke (oavsett vad det är) än som student där det krävs saker av en på ett helt annat sätt.

för övrigt har jag ingen aning om vad daria var för serie men ja det känns igen!

Anne: (13 nov 2009 16:15)
Alltså jag menar inte att skuldbelägga dig för hur du mår, men pressen är ju nåt du har på dig själv? Kraven är ju sådana som du själv väljer att försöka leva upp till? Tror du inte att du skulle känna samma press på att överprestera oavsett? Jag vet inte, känner ju inte dig, men min erfarenhet är att de flesta som är sådär stressade är det för att de inte går med på att sänka kraven på sig själva. De vill inte acceptera att de har begränsningar, att deras dygn bara har 24 timmar, att nåt måste bort om livet ska bli behagligt att leva.

Um. Men som sagt, jag vet ju inte hur du har det.

Daria var en svinbra tecknad serie om en sjukt cynisk och smart brud, hysteriskt rolig var den, gick på MTV och var en spinoff från Beavis & Butthead från början...

mando: (13 nov 2009 16:16)
det finns inga jobb som inte ställer några krav alls, det finns inga jobb där man inte behöver någon form av kunskap eller skicklighet - vem skulle vilja betala någon för att göra ingenting?!! "trycka på en knapp" - ge mig ett exempel på ett sånt jobb!

astrud: (13 nov 2009 16:20)
spelar väl ingen roll om ett sådant jobb finns eller inte finns, lejonhjärta försöker så vitt jag kan se illustrera hur stressad hon är och hur hon mår.

lejonhjärta: (13 nov 2009 16:22)
anne > enligt mig så är det en blandning både av press på mig själv & press från andras håll. jag är uppväxt med hela bilden om att man inte kan misslyckas eller att man inte får misslyckas. när jag blev lämnad av min sambo i julas så var en av de första sakerna en av de närmsta i min omgivning sa "detta innebär inte att du får hoppa av din utbildning! det gör man inte" det kanske är menat i all välmening men det är samtidigt sådana människor/uttalandet som kastar bränsle till min brinnande prestationseld om du är med på hur jag menar?

att sänka kraven innebär både att jag skulle göra mig själv besviken & att göra andra besvikna (på mig) och det är väl det som är det farliga också? att det känns som att jag har fastnat lite i det här.

jag är medveten om att jag har begränsningar även om det kanske var ganska nyligen som jag insåg det men andra verkar fortfarande betrakta mig som någon supermänniska som helt enkelt ska fixa allt för att det inte finns några andra alternativ. trots att jag försöker visa mig svag och "den andra sidan" av mig. det verkar inte finnas acceptans och utrymme för den sidan.

lejonhjärta: (13 nov 2009 16:28)
mando > som jag försökte förklara tidigare så är det själva tanken kring ett kravlöst jobb som jag menade (även om diskussionen går lite fram och tillbaka) ett jobb där JAG upplever att det inte finns några krav på mig eller min kunskap oavsett om det är att jobba på mcdonalds eller som bilskoleförare. om jag som arbetar upplever att det är ett kravlöst och meningslöst jobb så är det också det även om andra som jobbar på samma arbetsplats kan uppfatta det som kravfyllt om du förstår hur jag menar?

jag kände en som satte på plast på bäddmadrasser - varken mer eller mindre. det kan jag se som exempel på ett sådant jobb. sedan kan du givetvis hävda att man kanske måste plasta in X antal madrasser per dag och att det då blir ett kravfyllt och jobb med mening och det får du tycka men jag anser att det ändå är väldigt stor skillnad på vilken stress JAG skulle uppleva på ett sådant jobb jämfört med den situation där jag befinner mig i nu.

Anne: (13 nov 2009 16:29)
Jo, jag förstår det, och jag vet också att man inte just väljer att traska in i den där fällan som du sitter i fullt medvetet. Man blir inföst i den, på sätt och vis är det ju samma duktighetsfälla som nära skrev om för några dagar sen även om det är andra effekter.

Men... vill du ha de förväntningarna på dig själv att du blir besviken på dig själv om du väljer att sänka kraven och därmed prioritera att du är frisk och välmående och kan sova om nätterna? Det är ditt liv, och det är du som bestämmer vem du vill vara. Visst är det svårt att bryta med förväntningar, vare sig de är ens egna eller andras, men... det handlar om ditt liv. Hur vill du att det ska se ut? Det är nu du lever. Försök fundera på hur du vill göra det och inrätta livet därefter, inte efter nåt slags ouppnåeligt ideal som är ett konglomerat av alla lyckade människor du någonsin stött på eller hört talas om.

Kram.

lejonhjärta: (13 nov 2009 16:35)
anne > fast det är lite dit jag hoppas att jag är på väg vilket jag kände med sista meningen.. att jag vill gilla mig för den jag är (oavsett misslyckandet eller prestationer) även om det kommer innebära att jag är den enda som gillar mig själv. förstår du hur jag menar?

att jag någon gång under hösten insett att det faktiskt är viktigare att vara lugn och nöjd utan prestationsånget även om det innebär att vissa jag umgås med kanske inte längre kommer vilja umgås med mig eller tycka att jag är någon annan? platsar man inte i prestationskarusellen åker man av liksom.

lejonhjärta: (13 nov 2009 16:36)
även fast det (av döma av mitt ORD) är en lång väg kvar innan jag är i den situationen där jag faktiskt inte känner mig kvävd av prestationsångest.

Anne: (13 nov 2009 16:38)
Åh, jag förstår. Det är en lång väg, men redan de första stegen gör att det känns lite bättre. Och jag lovar att gilla dig även utan prestationsångesten. :)

mando: (13 nov 2009 17:14)
Nää, jag kan fortfarande inte smälta att flera av er har gått omkring och slängt ur er uttryck som "meningslösa jobb" eller "skitjobb" utan att reflektera över hur otroligt respektlöst det är mot de människor som utför de här arbetena... Och då spelar det faktiskt ingen roll om man vill ha jobbet eller inte, eller om man använder uttrycket för att "illustrera" något - man får inte säga så. Om min son nånsin säger nåt sånt kommer han inte få nån veckopeng... Jag är besviken.

Anne: (13 nov 2009 17:43)
mando: det handlar ju inte om specifika jobb, det är en beskrivning av känslan man har inför jobbet? Dvs inte ett sätt att klanka ner på specifika arbetsuppgifter eller dem som utför dem, utan ett sätt att föklara en känsla? Jag vet att jag har beskrivit mitt arbete i liknande termer flera gånger, och jag anser mig inte vara särskilt respektlös mot vare sig mig själv eller mina kollegor.

Jag är inte säker på att man kan förbjuda användningen av ordet meningslös, i beskrivningen av en subjektiv upplevelse, utan att själv hänfalla till respektlöshet. Meningslöshet är väl en lika giltig upplevelse som vad som helst? För att låna lite andemening från astruds senaste Ord så väljer man lite själv vad man vill ta illa upp av. Jag tycker det framgår ganska tydligt att diskussionen ovan inte syftar till att nedvärdera grupper av yrkesverksamma personer...

Däremot kan jag tycka att det är respektlöst att hejvilt använda sådana uttryck om specifika jobb till folk som utför dem. Tex kan jag tycka att det tangerar respektlöshet när min pappa undrar när jag tänker skaffa mig ett riktigt jobb. Nu bryr jag mig inte om att uppfatta det så, men det ligger inte jättelångt ifrån.

astrud: (13 nov 2009 17:49)
Jag tycker Anne säger det bra här.

mando: (13 nov 2009 17:59)
säger du det om ditt eget jobb är det väl en sak - men jag tycker fortfarande inte man får säga så om andras sysselsättning, och det var det jag uppfattade det som.

mando: (13 nov 2009 18:01)
Vad man VILL ta illa upp av??!
Nä, det håller jag inte heller med om, då underkänner man hela hetslagstiftningen, t.ex.

mando: (13 nov 2009 18:05)
om någon kallar mig äcklig för att jag är bi, t.ex så är det objektivt sätt ett brott mot hetslagstiftningen.

astrud: (13 nov 2009 18:06)
Håhåjaja. Jag tror det är meningslöst för mig att fortsätta här, jag tar helg istället och rullar lite chokladpraliner.

lejonhjärta: (13 nov 2009 18:08)
mando > vi kanske ska vara överens om att vi inte är överens då?

dessutom tror jag att du läser in lite mer i det jag har skrivit än vad jag faktiskt gör själv.

nu sätter i alla fall jag punkt för diskussionen från min sida (fast ni får fortsätta om ni vill) för som astrud sa handlade mitt ord om att jag försöker illustrera hur stressad jag är och hur jag mår och inte någon begreppsdefinition av olika typer av jobb. jag har försökt att förklara vad jag menar flera gånger och om det inte kommit fram än så kommer det inte heller att göra det.

respekt och kärlek på er!

nära: (13 nov 2009 18:13)
Jag förstår vad du menar LH, om att studielivet kan vara en ändlös räcka av krav och stress och skit. Och jag drömde om att slippa undan det, precis som du. Sen blev jag lärare och well, där kan man snacka krav och prestation. Att varje dag stå inför 30 hungriga individer som kräver att jag är glad, spontan, rolig och bjuder på mig själv, samtidigt som jag är klar och tydlig och pedagogisk och kan lära dom något utan att de blir uttråkade eller trötta. Det är press press press och jag drömmer ibland om ett "enkelt" jobb, vadfansomhelst liksom. Civilingenjör kanske, trycka in siffror och bara riskera miljoner och fabriksfel, inte sitt eget anseende? (tappa ansiktet inför en klass, bryta samman, inte ha ordning, svettningar och ångest och rädslan för att vara OPOPULÄR och illa omtyckt eller få minnesluckor och inte veta när andra världskriget startade, typ).

Jag och mina kollegor pratade om det där nån gång och just om "trycka på knapp"-jobb vs vårt jobb. Det var när vi satt i två timmar och lade ner reklampapper i kuvert. Vi kom fram till att man förmodligen skulle ha en annan typ av ångest, mer åt det existentiella hållet kanske, om man bara satt vid ett löpande band hela dagarna? Medan vi ångestar över... ja, ovanstående.

Olika jobb ger olika krav ger olika ångest.

nära: (13 nov 2009 18:13)
eh, ja, detta efter att vi sagt punkt då. nåja. det kanske kan tillföra något iaf ändå.

Anne: (13 nov 2009 18:18)
Jomen såhär då mando: baserat på det lejonhjärta och eMissen har sagt, eller jag för den delen, vem är det specifikt som ska ta illa upp? Vilken yrkesgrupp? Vad jag ser har det inte nämnts någon enda, förutom din kommentar om tvätteri. Kan man verkligen säga att det är nedsättande att kalla en odefinierad yrkesgrupp som meningslöst sysselsatt? Där väljer man väl ändå själv om man vill läsa in sig själv i den gruppen eller inte?

Lite som att säga att man äcklas av vissa former av sex. Om du då väljer att läsa in bisex i det, då är det väl upp till dig? Jag kan faktiskt, faktiskt, lika gärna mena matsex. Eller vad som helst.

lejonhjärta: (13 nov 2009 18:25)
ah vad fan jag är väl inte känd för att ha någon moral ändå så jag kan lika gärna svara fast jag sa att jag skulle vara tyst ;)

för jo jag tycker att det nära skrev tillförde någonting - att det faktiskt kan handla om olika ångest/krav.

men då kommer jag ändå tillbaka till att jag just nu skulle finna att det vore väldigt kravlöst att bara slicka kuvert ett par timmar om dagen. hade jag däremot slickat kuvert ett par timmar om dagen i X antal veckor (månader eller år) så hade jag kanske längtat efter någonting som gav mig en utmaning och som tvingade mig att tänka, fundera, analysera. på så sätt kan detta skitjobb (baserat på ORDlistans nyaste ord efter dagens diskussioner) gå från underbart kravlöst jobb till ångestfullt kravfyllt jobb för en och samma individ.

och ja jag anser fortfarande att jag kan hävda det utan att trampa kuvertslickare på tårna för det är inte det det handlar om och har aldrig någonsin handlat om för mig.

Anne: (13 nov 2009 18:27)
Fin ångestanalys där, nära. <3

mando: (13 nov 2009 20:59)
Anne> jag skrev inte att någon sa att den äcklades av "vissa former av sex" och att jag "läste in bisex" - jag skrev att någon faktiskt talade illa om bisexuella och att det inte är okej helt enkelt, och den lagen finns till för att skydda minoritetsgrupper mot bl.a. verbala kränkningar. Liksom oavsett vad just jag, som bi, tycker om det jag får höra.

mando: (13 nov 2009 21:00)
nära> jag håller med dig.

mando: (13 nov 2009 21:03)
Anne> i ett annat Ord och dess kommentarsfält har ni ju just definierat "skitjobb" som s.k. "okvalificerade jobb".

eMissen: (13 nov 2009 21:24)
det är stor skillnad på att definiera skitjobb som okvalificerat jobb efter den diskussion som vi har haft idag, och att definiera okvalificerat jobb som skitjobb. det senare är inget som jag har pratat om. för jag antar att det är mitt ord du pratar om.

mando: (13 nov 2009 21:30)
ja. men det där är ju bara ordvrängeri.

tjernobyl: (13 nov 2009 22:28)
Förlåt en ynglings inhopp bland era kommentarer (ni skriver så bra att det är svårt att hålla sig oengagerad), men att kalla någon för äcklig med hänvisning till denne persons sexualitet är INTE ett brott mot hetslagstiftningen. Det ligger inte ens på samma bord. Enligt lagen om hets mot folkgrupp måste hot eller missaktning mot en avgränsad minoritet förekomma i ett öppet meddelande; det räcker inte med att kalla någon enskild person för ´äcklig bisexuell´. Vidare kan man ifrågasätta lagens syfte om den, som mando säger, inte tar hänsyn till hur mottagaren av osnällheten upplever situationen.

Anne: (16 nov 2009 03:00)
mando: ahh, jag uttryckte mig lite klumpigt. Mitt syfte var att ta ditt exempel och använda det för att exemplifiera det som jag ansåg faktiskt skedde i diskussionen ovan. För jag tycker att detta att prata om skitjobb utan att peka ut något särskilt yrke är att likställa med att tycka att vissa former av sex är äckligt. Och att det då är upp till en själv att ta illa upp, eftersom det inte finns något i det som faktiskt blivit sagt som skulle kunna peka ut någon specifik person.

Skitjobb och okvalificerade jobb är extremt ospecifika uttryck båda två. Särskilt med tanke på att åtminstone min syftning i det kommentarsfältet var samtliga jobb som inte har med en specifik utbildning att göra. Återigen så har jag svårt att se vem som ska ta illa upp.

Trött nu, men jag har inte haft möjlighet att säga nåt om det här förr och ville reda ut saken så snart som möjligt. Hoppas du förstår hur jag menar ändå.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

Familjelycka? tankerensning Hunden förändringen Relationer Herr Ätstörning irritation

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Lillemor, Moa
:: reklam ::