vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Nu är det dags för nästa början

18 jan 2013 12:27
Inte världens bästa början på det nya jobbåret. Tog ett bemanningsuppdrag för att det var nära nog till Kärestas labb för att vi skulle kunna äta lunch tillsammans, och professorn och de andra verkade trevliga nog.

Vilket misstag. Först var de otroligt vilseledande gällande hur många timmar jag skulle jobba (de sa nio till fyra på intervjun, sedan på kontraktet fick de de till nio till tre, fyra dagar i veckan), och sedan listade de intressanta arbetsuppgifter som jag i verkligheten inte alls fick. Det jag hade att göra var istället:

* skicka ut information i kuvert
* scanna in filer
* arkivera filer

Och bara det. Jag satt och klistrade tvåhundra frimärken på tvåhundra kuvert, häftade ihop två gånger tvåhundra pappersark och scannade filer fyra timmar i sträck.

Jag hade ingen kontakt med någon alls - inga kunder, inga medarbetare, utom extremt lite småprat. Det fanns inget utrymme för eget initiativ, eller ens egna tankar. Bara Kit, den mänskliga kopiatorn.

Och igår fick jag stå ut med att bli uppläxad tre gånger av två olika personer (inklusive professorn själv) för att jag gjort ett misstag med minst fyra (!) kuvert i måndags. Ett misstag jag hade kunnat rätta till på tio minuter, men nämnde jag det där med inget initiativ? Allt jag fick göra var att skämmas och lova att inte göra om det.

Så jag åkte hem och grät, för jag mår fantastiskt dåligt av att göra misstag, och ännu sämre av att få skäll för dem (särskilt efter att redan ha bett om ursäkt och lovat att aldrig göra om det). Sedan skrev jag ett mail till bemanningschefen. Snäll som hon är ringde hon imorse - jag har jobbat direkt för henne, så att hon vet att jag är snabblärd och duktig och inte gör fler misstag än någon annan här i världen. Hon visste dessutom om det där med att jag inte fått de timmar jag först blivit lovad, och att de nu dessutom inte gett mig de arbetsuppgifter de pratat om på intervjun? Hon tyckte jag bara skulle sluta, om jag inte trivdes.

Jag har vantrivts i två veckor. Att få tala om att ja, jag vill sluta, var en ENORM lättnad.

Det var en ännu större lättnad när den underbara bemanningschefen gick med på att ta hand om allt nu direkt - vanligtvis rekommenderar hon sina vikarier att prata med arbetsgivaren och tala om vad som inte funkar, men jag tog mod till mig och erkände hur jobbigt jag kände att det var att ha blivit behandlad som jag blivit, och att jag ärligt talat var lite rädd för att behöva förhandla med professorn direkt. Så jag slapp.

Tänk! Tänk att jag inte behöver tillbringa de här tre dagarna med gnagande skam och oro över måndagen. Tänk att jag är fri från den där hemska monotonin, och inte behöver få någon mer skäll nu. Bemanningsbyrån letar nytt uppdrag till mig - kanske jag till och med kan få något på heltid, nu! Kanske till och med något utmanande, där det händer saker hela tiden och misstag bör unvikas, men där de litar på mig tillräckligt för att ge mig ansvar för att rätta till mina egna snedsteg.

Jag känner mig rätt mesig som tar mig så illa vid av svidande kritik, men det har seriöst inte hänt sedan jag var en liten unge att någon har läxat upp mig på det viset...! (Jag kan faktiskt inte dra mig till minne att någon någonsin givit mig så ohämmat med "Du har gjort fel. Det är hemskt och oförlåtligt. Gör aldrig om det" utan en ända gnutta "Sånt händer - se till att försöka inte göra om det, för det har såklart konsekvenser för oss, men om du har klart för dig hur det gick till kan du säkert undvika det i fortsättningen".)

Men, ja. Jag är faktiskt inte livegen, och behöver inte jobba på ställen där jag mår dåligt av enformiga arbetsuppgifter och den där väldigt speciella chefsstilen.

De ringde just och berättade att allt är klart, och att professorns sekreterare hälsade att de tackade mig för det jobb jag gjort för dem och var ledsna att bli av med mig.

Så. Ett avslut, så tidigt in på året. Nu är det dags för nästa början!


Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Princess: (18 jan 2013 13:08)
Jag fick nyss skäll av en kollega för nåt jag inte var ansvarig för, och jag vill bara gråta och gå hem. Vilket jag tänker göra när lektionen är slut, Jag tänker inte ta att hon skriker åt mig, och hon skrek verkligen, för en sak jag inte ens gjort. Som tur är hade jag mod att svara emot, men jag mår dåligt av det.
Vad bra att hon tog hand om det så bra åt dig! Lycka till med nästa uppdrag!

Kit: (18 jan 2013 13:24)
Usch! Det är verkligen hemskt att få skäll - och att bli skriken på? Det ska man inte behöva stå ut med. Inte ens om man nu gjort ett misstag (det är inte som att misstaget blir ogjort), men särskilt inte om man inte är ansvarig för det som skriks om! Usch. Vilken otrevlig stämning det blir när sådant händer. Jag hoppas verkligen att din fredag bara blir bättre nu, och att du kan slappna av och må gott trots allt.

Tack! Jag håller tummarna för att de hittar något spännande åt mig.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

Framtid Besvikelse jul Ord Livet Musik Ångest känslor Kärlek Dimma Depression Nostalgi sommar höst flytt

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Konrad, Kurt
:: reklam ::