Kit

Så börjar ett hem

13 sep 2012 21:03
Ett hem börjar med kärlek. Vi har närt och vårdat vår kärlek med ömhet och ord, med uppriktighet och uppmärksamhet. Över tid och avstånd, över allt som funnits där emellan oss.

Och nu i helgen fann vi ett rum för den. Ett rum för kärleken - ett hem, vårt hem, som vi kommer att dela så snart alla pappershinder som upprätthåller avståndet vikt sig inför rättfärdigt visumutfärdande.

Det handlar så mycket om tur! Men också ordentlig planering. Lite som ett kortspel där strategi behövs, så att man kan känna igen ett vinnande kort när man får det på handen. Vi tillbringade månader med att titta på alla nya hyresbostäder som annonserades på marknaden (och sedan försvann, ofta på mindre än en vecka). Vi diskuterade och lade upp en lista över krav och önskemål - praktiska saker som budget, men också sådant som att vilja ha ett kök stort nog för två att lätt laga mat tillsammans i.

Vi lärde känna vår nya stad genom att allt eftersom memorera gatunamnen där de lediga lägenheterna dök upp, genom att ta reda på vilka vägar busslinjerna följer och var affärerna finns och vilka områden som folk på internetforum rekommenderar för varandra. (När vi först nådde stadens utkant i bussen från flygplatsen väckte jag Käresta som slumrade på min axel och pekade på det första huset vi åkte förbi med ett "Kolla, Bishops Court", och så visste hon precis var vi var. De hade fina lägenheter där. Vi var båda besvikna över hur snabbt de blev tagna.)

Dessutom frågade vi folk - bekanta, och allmänt internetfolk, för allmänt internetfolk kan vara väldigt hjälpsamma (inklusive här på Ord!). Så vi hade koll på hur man kan bli snuvad på en massa pengar av hyresmäklarna och hur viktigt det är att göra vissa bestämda saker för att försäkra oss om att få ett rättvist och bra kontrakt. Och vi hade ju lärt oss vilka hyror man kunde förvänta sig i vilka områden. Så när vi fick se vår lägenhet för första gången var det inte bara känslan som gjorde att det kändes rätt. Vi *visste* att det var här vi ville bo.

Det var så märkligt - vi blev visade in i den av en väldigt trevlig hyresvärd (viktigt med en sådan!) och genast kändes det bara... hemma. Såg finare ut än på bilderna. Mysigare. Viktorianskt hus, så ingen direkt lyx, men det var så hemtrevligt och bara... bra. Vi tog en snabb titt på det generösa sovrummet, det lilla vardagsrummet, det relativt stora och väldigt välutrustade köket och kände att det stämde. Det här var rätt rum för oss, det här var rätt plats att slå rot ett tag. Snäll hyresvärd, schysst kontrakt, trevligt möblerat, utmärkt hyra, praktiskt och bra läge för oss - det var ett ställe som hade precis allt vi letat efter.

Det var det första stället vi kollade på. Det var svårt att låta bli att kasta sig på hyresvärden direkt och be att få skriva kontrakt på momangen, men vi såg till att bese ett antal ställen till. Ställen som bara fick oss att se den första lägenheten i ett bättre ljus - de andra lägenheterna var sunkiga, mörka, eller jättefina men dyra och i fruktansvärt tråkiga områden. Jag och Käresta var rörande överens, och ett par timmar efter att vi fått oss vår titt på stället slog jag hyresvärdens nummer med darriga fingrar och hoppades innerligt att han inte hunnit lova bort stället till någon annan.

Det hade han inte. Han hade hållit den åt oss, sa han, för han hade ju lovat! (En otrolig slump: hans son bor i Stockholm, så när han fick reda på att jag var svensk tyckte han genast att han skulle favoritvisera oss! Och det gjorde han mycket riktigt, genom att låta oss bestämma om vi ville ha den innan han erbjöd den till någon av de andra som varit och tittat på den.)

Säkert kommer det att finnas fel och brister i vårt hem. Säkert kommer allt inte att vara perfekt. Vi är inte perfekta heller, och inte heller vår kärlek. Allt kommer behöva arbete och tålamod - tålamod och styrka nog att ha överseende med brister och fel. Men det känns som en sådan ofantlig lättnad att veta att vi har ett hem som väntar på oss. Ett fysiskt hem, inte bara det där metaforiska som är där hjärtat är. Även om det kommer bli det också, när hon väl får flytta. Själv ska jag nog flytta vare sig hon är där eller inte. Flytta in och vänta på henne, om jag måste, även om jag allra allra helst skulle vilja flytta in tillsammans. Men den mysiga lägenheten i det viktorianska huset är vår från och med den tolfte oktober och då ska jag vara där.

På andra sidan Nordsjön, i studentstaden bland fälten och byarna. Där mitt nya liv väntar.

Vårt liv. Tillsammans.

Vårt hem.

««

[bläddra]

»»

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress: