vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Ett stråk av vemod i solen

28 jul 2012 11:37
Det är en sådan strålande dag. En ljum vind som drar genom det långa gräset utanför fönstret, får löven på träden att rassla och för med sig fågelskrik och insektssurr, och det där brummandet av flygplan som jag av någon anledning förknippar med sommar. (Antagligen för att jag på vintern har alla fönster stängda och håller mig undan kylan, och inte sitter och lyssnar på naturen.)

Det ligger ett vemod i att lämna allt det här. Lämna mina föräldrars gård, lämna blå sommarnätter och gnistrande vinterdagar.

Lämna det igen. Jag är ju van. Sist visste jag inte heller när jag skulle återvända, men - jag visste att jag skulle återvända. Det bara råkade bli så att jag stannade i Japan. Jag var aldrig ordentligt skriven där, inte från svenskt byråkratiskt håll.

Den här gången meddelar jag Skatteverket så fort jag flyttat. Den här gången lämnar jag Sverige bakom mig för att starta ett nytt liv - ett liv. Inte en bubbla, inte något tillfälligt. Inte bara ett äventyr, utan en vardag.

Den här gången är det inte ett avbrott, inte en återhämtningsgrej, inte ett sätt att komma över ett jobbigt uppbrott eller ett sätt att söka efter ett nytt liv. Det är ett nytt liv.

Ett liv jag vill ha, mer än något annat. Mer än jag vill ha det underbara drömjobb jag hade turen att få förra året, mer än jag vill umgås med min familj eller de få vänner jag har kvar här. Så det är inte att jag klagar, och absolut inte att jag ångrar mig.

Men vemodet finns där ändå. Ett litet ett, ett som jag kan möta och erkänna, och ändå lämna bakom mig. Det kommer inte prägla mitt nya liv, kommer inte prägla äventyret eller vardagen. Det är absolut ingenting jämfört med den glädje jag känner över att äntligen, äntligen kunna dela mitt liv med mitt hjärtas Käresta.

Det bara finns där, precis som vinden och fåglarna och de små molnslöjorna som ibland drar förbi solen och får strålarna att dämpas för ett ögonblick. Och på samma sätt är det här bara ett ögonblick, innan min strålande glädje skingrar just det här molnet.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Anne: (30 jul 2012 12:27)
Jag har inte kommit mig för med att säga det, men jag är så innerligt glad för att det löst sig för er! Hurra, och lycka till!

Sen förstår jag mycket väl att det smärtar att ta avsked på ett så avgörande sätt. Som du säger, det är en helt olika saker att ge sig ut på ett äventyr och att flytta "hemifrån". <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

hälsa känslor Nostalgi Kärlek Närhet Japan sexualitet Ord sjuka dagar. bröllop flytt Depression Lycka läget Framtid

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Joakim, Kim
:: reklam ::