vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

En lärdom

15 mar 2012 22:21
En sak som jag tror att jag börjar lära mig nu:

Jag mår som bäst när Käresta mår som bäst. Och det finns så många saker jag kan göra för att få oss bägge att må bra. Ibland är det självklara saker. Ibland är de självklara men svåra. Som det här med att bli arg eller besviken eller sårad utan att omedelbart slå tillbaks.

Det är så jävla svårt. Jag är hetsig. Jag får åskmolnsögon och pansarhjärta, och slänger lätt ur mig något taskigt, något ilsket, något som bara för en sekund lättar trycket från det där vulkanutbrottet av frustration i bröstet.

Sedan jag mognade tillräckligt för att inse att sånt inte är okej har jag försökt lära mig kontrollera det. Men det är först den här gången, först med henne som jag alltid vill ha intill mig som jag klarar det. Inte jämt. Inte ständigt. Men för att hon är så mogen och sansad; för att hon också har ett temperament och förstår så har jag börjat lära mig nu.

Jag mår dåligt när jag får henne att må dåligt. Så om jag redan mår dåligt av ilska eller ensamhet eller en sårande kommentar eller magont eller precis vad som helst som kanske är lite hennes fel eller helt hennes fel eller inte hennes fel alls... det jag kan göra för att vara konstruktiv då är att stanna upp. Tänka efter. Inte häva ur mig de första, vassa ord som fortfarande glöder ilsket av den inre vulkanen. Utan bara. Vänta, använda andra ord, använda ord som inte känns lika sköna just i den stunden för att de är klumpiga. För att de drar upp pansarsköldarna och blottar mitt hjärta.

Först då kommer lindringen. När hon förstår varför jag har ont. När hon inte också behöver ha ont, och jag inte behöver ha dåligt samvete.

Jag önskar att jag alltid kunde lyckas med det där. Alltid kunde vänta, alltid kunde välja de bästa orden att säga till en människa jag älskar så mycket. För det gör jag inte. Kommer väl aldrig att göra, inte jämt, inte i alla situationer. Men jag kanske kan fortsätta bli bättre på det? Så kan vi ta hand om varandra, Käresta och jag. Och må bra. Tillsammans.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Anne: (15 mar 2012 22:38)
Vad fint skrivet! Jag jobbar med liknande saker, impulskontroll eller vad man ska kalla det. Men det är svårt, ibland vet jag nästan inte att jag är på mitt arga ställe förrän jag hävt ur mig lite så trycket lättar. Men ja, det blir bättre. Och det är så skönt att kunna lösa saker utan att hamna i varsitt arga hörn, att kunna prata varsamt med varann.

Kram!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

nytt Kärlek sjukdom långdistansförhållande läget Framtid politik resa Jobb utlandsflytt Japan Livet Träning Depression internet

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Annika, Anneli
:: reklam ::