Kit

Återvändsgränder

25 jan 2012 21:57
Sveper in mig i en skyddande mantel av domnade känslor. Inte tänka på det. Inte tänka på hur nära det var då, hur nära det kanske var den här gången. Hur underbart det vore att veta, att ha ett besked, att kunna planera.

Ännu ett negativt besked. Ännu ett bakslag. Fortfarande inga planer för 2012, annat än de som är korta, flyktiga. Inte tillräckligt.

Ännu en stad dit vi inte kommer flytta tillsammans, ännu en förhoppning vi måste ge upp.

Men jag tänker inte på det. Jag kan inte. Jag kan inte tänka på hur viktigt det var att få det där jobbet, och hur osäkert allt är för oss nu.

Det enda jag är säker på är henne. Att hon vill vara med mig. Det enda jag vet att hon kan vara säker på är mig. Att jag vill vara med henne. Det har vi. Det kan inga bakslag ta ifrån oss.

Nu ska jag domna bort lite mer, och börja tänka på andra möjliga framtider. På att det kommer ordna sig.

Jag får absolut inte börja gråta.