vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Nöjd in i märgen

15 jan 2012 18:46
Sådana grå, ledsna dagar som jag kände att jag levde förra helgen finns nog av en anledning; som kontrast.

För att jag ska förstå hur otroligt glad och lycklig jag verkligen är den största delen av tiden, hur mycket roligt jag har att göra, och hur tillfredsställande både mitt förhållande och mitt jobb är. Jag nästan leker mig fram igenom livet, omgiven av saker att göra, saker som blir gjorda, och folk som uppskattar mig för den jag är och det jag gör.

Jobbet är underbart skoj. Rutinarbetet går lätt nu, och samtidigt har jag ett stort projekt på gång med mycket personligt ansvar. Kollegorna är i allra högsta grad trevliga och skoj att jobba med, och chefen är bara för härlig.

Och om fyra veckor är jag med Käresta igen, i en vecka, och det ska bli fantastiskt. Det är första gången någonsin som vi ska vara lediga tillsammans på heltid - hon har sin disputation innan dess, så hon kan för ovanlighetens skull vara borta från labbet flera dagar i streck. Vi har börjat planera dagsutflykter, men också bestämt oss för att tillbringa ljuvlig tid med att inte göra något särskilt alls. Tillsammans. Bara vara i varandras närhet, laga mat tillsammans, sitta ute vid poolen eller gå till stranden - leva det softa Kalifornialivet!

Jag längtar och längtar, och höjdpunkten varje dag är när jag får sitta ansikte mot ansikte på Skype och småprata och planera och avreagera mig och glädjas tillsammans.

Nöjdheten då går in i märgen på mig, får mig att känna att jag lever precis det liv jag vill, i precis min egen takt. Det kommer inte att bli barn och villa för mig, om allt går som jag hoppas nu. Aldrig någonsin. Och det är så jag vill ha det! Det kommer att bli jag och hon, och nya utmaningar och platser. Osäkerhet att kämpa sig igenom tillsammans, och sedan belöningen i form av nya horisonter, nya människor, nya upplevelser. Kanske en katt. Förhoppningsvis en katt. (Får se vem som är starkast - jag eller allergin.)

Om det livet dröjer till 2013 så kommer det såklart att vara tungt, och tråkigt för oss båda. Men värt det. Hon är värd att vänta på; vår framtid är värd att vänta på. Det tror jag. Absolut. Och det blir lättare för mig att se hur bra allting stämmer när jag har dagar när det känns som att ingenting stämmer ibland. Bara då kan jag ta ett steg åt sidan, och se på mitt liv som det verkligen är.

Vilket är - som en dröm. För mig. Min dröm. En som jag aldrig vågade drömma under de långa år jag tillbringade med mitt ex. Men Käresta förstår vikten av att jaga drömmar, och tillsammans ska vi leva den här. Ska vi kasta oss in i äventyr, vara beredda att kämpa, och aldrig någonsin ge upp.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (15 jan 2012 21:22)
Åh jag är så glad för din skull! Kram

Kit: (16 jan 2012 16:13)
Åh! Chichi, tack! <3 Det värmer verkligen. *kramar*

lejonhjärta: (17 jan 2012 18:43)
En vecka med käresta låter fantastiskt, jag gläds med dig! Och jag tror att ni kommer att fortsätta jaga drömmar och fånga drömmar tillsammans.

Hur gör du för att klara av distansen när det känns som svårast? Jag tycker att du är så stark och att er kärlek är Karlssonsklisterstark <3

Kit: (20 jan 2012 20:38)
Lejonhjärta! Förlåt, jag har inte varit inne på Ord på ett par dagar! Det gör mig alltid så glad att höra av dig. <3

Egentligen så klarar jag inte av distansen. Det är ju så konstigt - vi har kontakt jämt, jämt, jämt. Vi skriver en grej ("en grej" - den är över 800 sidor nu) tillsammans, så jag lägger tid på det varje dag. Vi pratar på Skype varje dag med ett par få undantag som känns lika jobbiga varje gång våra scheman inte går ihop. Vi chattar varje dag. Vi mailar varje dag. Vi skriver brev till varann. (Riktiga brev. Ibland för att det är lättare att säga saker så, utan att man får direkt svar på dem. Ibland bara för att vi saknar varandra.)

Och när vi inte är i kontakt med varandra - mest för att nån av oss sover, eller för att jag inte är hemma eller på jobbet, och då är *flämt!* utan internet - så tänker jag på henne.

Varje gång jag tänker på henne så ler jag.

Jag tror att det är det som är grejen med det här. Med oss. Hur jobbigt jag än har haft det och hur mycket jag än saknar henne så kan jag inte annat än att le när jag tänker på henne. Och det är det finaste jag någonsin haft. Hon är det finaste jag någonsin haft.

Av någon kosmiskt ofattbar tur så har vi hittat varandra och vi gör varandra lyckliga (vill göra varandra lyckliga - när vi misslyckas vill vi reda ut det), och just nu är det allt jag behöver.

Vilket låter totalt befängt, men det är nog så det är tror jag bestämt.

Och du borde veta bättre än att fråga mig om sånt, för jag bara svamlar på i evigheter! Hoppsan.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

Ord sexualitet hälsa Musik England Kärlek känslor jul Resor och Andra länder Japan sjukdom internet Besvikelse politik höst

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Gudrun, Rune
:: reklam ::