vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Fleet Foxes och annan pling-plong hipstermusik

10 nov 2011 22:50
Nej, nu måste jag skriva om musik!

Jag var och såg Fleet Foxes på Annexet i Stockholm i förregår, och det var hänförande.

Det är det ord jag använde när mina kollegor frågade om konserten, och jag fick en del blickar för det. Vem använder ett sånt ord? Om musik?

Men det är ju det. Hänförande. Riktigt, riktigt bra musik, framförd live... Jag fick som rysningar av vällust bara av att stå där och suga i mig varje ton som vibrerade genom luften. Kunde känna melodin vibrera i bröstkorgen, och hjärtat som var sprängfullt av energi och glädje.

Det är svårt att bli maffigare än när ett band som Fleet Foxes spelar sin Mykonos, och alla i publiken på 3500 personer som är bekanta med melodin (det vill säga - nästan alla) stämmer in. Inte bara yeah yeah yeah! utan verkligen - stämning. Röster höjda i sång.

Och så mycket ljuvlig sång att lyssna på. White Winter Hymnal! Med alla harmonier.


I was following the pack
all swallowed in their coats
with scarves of red tied ’round their throats
to keep their little heads
from fallin’ in the snow


De spelade hela The Shrine/An Argument. Hela! Som är över åtta minuter, och var tusen gånger bättre live än på skivan som jag älskar. Den där melodin och sången och texten, allt som går från naturens stilla skönhet och känslan av lyrisk tankfullhet till det där argumentet. Musiken som stegras från lugn till explosiv, från harmoni till kakafoni - det är riktigt mäktigt.

Precis som Sim Sala Bim, som av någon anledning är den av deras sånger som jag alltid återvänder till. På albumet låter den ungefär lika dan genom hela, men på scen?


Then the Earth shook
That was all that it took
For the dream to break


Och med det ett crescendo, ett vilt musikaliskt kast, och bakgrunden byttes i ett stiliserat åskväder.

Rysningar, säger jag.

De spelade och spelade - tjugo låtar, tror jag. Och sist såklart Helplessness Blues, som är en av de vackraste sånger jag vet.



I was raised up believing I was somehow unique
Like a snowflake distinct among snowflakes, unique in each way you can see
And now after some thinking, I´d say I´d rather be
A functioning cog in some great machinery serving something beyond me


Det är som att den går rakt in i själen på mig, deras musik. Den har inte alltid gjort det, men jag har lyssnat in mig - det är Kärestas influens, såklart. Jag trevade ganska länge efter ny musik, men sedan förra året skickade hon mig en CD med sina favoriter, långt innan vi blev ihop på riktigt, och jag blev översvallande kär i mycket av det.

Inte allt. Vi har trots allt lite olika smak ändå. Här och där. Men det är underbart hur hennes favoriter har kommit att betyda så mycket för mig, hur vi kan drömma om att gå på konserter tillsammans, och berätta allt för våra musikupplevelser för varandra.

Det är tack vare henne jag har Owen Pallett, har sett honom två gånger, och med jämna mellanrum kollar hans hemsida och håller tummarna att han ska dyka upp någonstans i närheten. Den mannen är ett under av toner. Jag vet inte hur han gör, men han har karvat sig rakt in i hjärtat på mig med sin fiol och sin pedal och sin vansinnigt nördiga fantasi.

Hela Heartland är en enda lång uppvisning i musikalisk briljans, och jag är glad att jag redan från början fastnade tillräckligt för The Dream Of Win And Regine (We Can Get Along) för att jag kunde glida in i hans surrealistiska metaeopos.

Och hans ord! Hans ord. Hur kan människan skriva som han gör? Som i The Great Elsewhere:


I climbed the shroud to the top-sail and I peeked through the glass.
The curvature bisected by the wintry mizzen mast.


För att inte tala om Lewis Takes Off His Shirt, där han beskriver intrycken från hästryggen,


My senses are bedazzled by the parallax of the road


Det är bara så... storslaget. Och det här av någon som gav ut ett helt album som heter He Poos Clouds. Och som är vansinnigt bra det också - och hur underbart är det inte med en sång som typ är en kärleksförklaring till Link och alla andra digitala och fiktiva pojkar som varit Owens följeslagare:


All the boys I have ever loved have been digital
I´ve been a guest, on a screen, or in a book!


Igenkänning, kanske?

Han är inte den enda Käresta introducerat mig för. Inte alls. Hennes ex kallar det för "pling-plong hipstermusik", och visst kan man kanske tycka det, men - herregud, det är så bra! Så maffigt, så gripande, så melodiöst.

Som nu, när Florence + The Machine har ett nytt album ute som jag lyssnar på om och om igen.



No light, no light in your bright blue eyes.
I never knew daylight could be so violent.
A revelation in the light of day,
You can´t choose what stays and what fades away.


Hela Ceremonials är full av stämning och liv och död och Florences ljuvliga röst.

Och pratar jag om stämning och liv måste jag ju bara nämna Arcade Fire. Såklart. Rebellion (Lies) och Sprawl II (Mountains Beyond Mountains) och City With No Children In It är så... häftig! Det är det ord jag hittar till först när jag försöker beskriva dem. Det går inte att sitta till; jag blir hänryckt, hänförd.

Hänförande.

Jag återkommer till ordet; det enda som passar för upplevelsen det blir att höra den här musiken när den spelas, tillsammans med andra som är där för att lyssna.

En sak jag verkligen saknar med att bo som jag gör (lyhört, i ett rum omgiven av folk jag inte vill störa) är att jag inte längre kan sätta på ett album och bara... drunkna i musiken ett tag. Stå mitt i mitt rum och dansa. Eller bara ha på det som ljuvlig utfyllnad till min sköna tystnad.

Jag lyssnar i lurar, istället. Och sjunger inte. (Fast det gör jag ju, kom jag just på. Det kommer ut annars än hemma. Som på jobbet. Jag har gått och småsjungit på Fleet Foxes hela veckan!) Men ibland dansar jag när jag går. Och ibland sitter jag som nu och har musiken i hela kroppen, så att jag inte kan sitta helt still.

Det finns så mycket musik! Så mycket bra musik! Så mycket bra musik jag helt missat, tills min flickvän entusiastiskt delade med sig av det hon älskar. Vilket gjorde mitt liv så mycket rikare. Jag skulle kunna skriva spaltmeter mer. Om Mumford & Sons, om Stars (de från Montreal), om att jag alldeles precis nu tagit hem Midlake från jobbet, om den där sårbarheten i The Mountain Goats musik, om hur Jónsi kan få det att kännas som om jag genomströmmas av lyckoskratt, om Andrew Birds Anonanimal, om det drömskt vackra i Vienna Tengs ord och melodier, om den beska styrkan hos Editors, och om hur The Killers ibland är precis det jag behöver lyssna på.

Men nu har jag Käresta här i rutan, så jag väljer nog att prata med henne framför att babbla på. Det har jag ändå hållit på med länge nog!

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


lingula: (12 nov 2011 10:29)
spotifylista som man kan få ta del av...?;-)

Monchichi: (12 nov 2011 11:00)
jag förstord ordet hänförd innan du förklarade. Klart man kan använda det ordet. Fortsätt med det!

Kit: (12 nov 2011 18:05)
lingula:
Vet du, jag har faktiskt inte något konto på Spotify! Jag vet, det är helt bisarrt! Men det fanns ju inte i Japan, och inte i USA heller, och jag har liksom inte hunnit ikapp än. Men det är klart, det borde jag ordna.

Kit: (12 nov 2011 18:07)
Monchichi:
Man ska använda såna ord ibland, tycker jag. När det passar. Igår slank det in ett "vämjeligt" i en konversation, och det kändes helt rätt. Sen är det roligare med sånt som är hänförande än sånt som är vämjeligt!

lingula: (12 nov 2011 18:30)
ha ha! ja det behöver man ju verkligen inte ha. men det är inte så dumt, och mycket lättare att hitta ny musik tycker jag!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

hon hälsa glädje bröllop läget saknar Träning Japan Jobb nytt Nostalgi sexualitet flytt sjukdom Ångest

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Joakim, Kim
:: reklam ::