Kit

Sim

31 okt 2011 22:27
Vad skönt det är när man gör saker man så länge förutsatt sig att göra.

Med mitt nya jobb och min nya bostadssituation har jag turen att få enkel tillgång till en fin simhall. Så jag simmar. Regelbundet, även om jag är lat eller har mycket annat måste-borde-vill som snurrar i huvudet. (Undantaget är om det snurrar förkylning eller annat sjukt i kroppen.)

Idag hade jag sånt fint flyt att jag simmade mer än dubbelt så långt som mitt mål. Bara för att armarna ville, och benen ville, och jag orkade och det var skönt att röra på sig.

Så var det inte i augusti när jag började. Inte skönt att röra på sig. Inte så jobbigt heller, för det är ju simning och inte maraton, men jag lyckades inte varva ned skallen tillräckligt för att inte ha tråkigt och jag lyckades inte få med mig alla kroppsdelar i någon skön rytm. Jag bara plaskade omkring.

Nu, tio veckor senare, har simningen blivit blivit vana och kroppen vill. Den vill! Det är underbart.

För att det inte alltid går att simma (det är ju stängt!) tänkte jag också börja 100 pushups-programmet. Trots att jag hamnade i kategorin "vekare än nudlar". (Nej, den heter inte så, men det känns klart så när man ger allt man har och hamnar i grupp "klarar 0-5 stycken".) Är det någon som har nån erfarenhet av det? hundredpushups.com ligger det på!

...och allt detta egentligen för att jag vill vara i form för Käresta. Så mycket har jag aldrig älskat någon förut. Inte så att jag velat ta bättre hand om mig själv för deras skull!