vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Ej tillgänglig

28 aug 2011 11:31
Atlanten är för vid, kontinenten för väldig. Med tid, planering och pengar kommer man snabbt långt, men det är inte tillräckligt. Avståndet tär och gnager, och inte ens vetskapen om de bokade biljetterna kan mildra frustrationen som får mig att känna mig sorgsen. Frustrerad. Ofullständig.

Nu har jag inte träffat Käresta på fyrtio dagar. Vi får inte se varandra igen förrän om nittioåtta dagar till - och då har vi inte ens sju dagar ihop. Det blir hundratrettioåtta dagar isär, och sju ihop. Min internetbaserade matematikförmåga säger att det är fem procent.

Vi är tillsammans fem procent av resten av året.

Det är inte tillräckligt.

Jag tänker på henne mer än fem procent av tiden jag är vaken. Jag tänker på henne jämt. Med värme, med saknad, med förväntan. Jag pratar med henne på morgonen när jag vaknar, och på kvällen när hon vaknar.

Det är inte tillräckligt.

Och jag vet att jag måste vara tålmodig. Det är värdelöst att gnälla om det, eller bli frustrerad. Vi håller båda på att ge vårt allt så att vi ska kunna få vara tillsammans, redan nästa år.

Allt för mycket av det hänger på henne, stressar henne, gör att hon måste fatta grymt svåra val. För min skull, för vår skull, och allt jag kan göra är att prata med henne morgon och kväll. Jag kan inte trösta henne när hon har sällsynt panik, eller ge henne massage när de långa dagarna ger henne ont i ryggen. Kan inte laga mat så att hon har när hon kommer hem tio-elva på kvällen, inte sätta på kaffe så att hon har när hon gäspande rullar ur sängen på morgonen.

För det mesta kan jag hålla de värdelösa känslorna på avstånd, och bara vara glad att jag har henne.

Men i morse vaknade jag och hade inget internet, och somnade om och vaknade först alldeles för sent, och hade fortfarande inget internet. Hon väntade och väntade, och jag borde ha varit vaken jag också, borde ha försökt fixa uppkopplingen, borde ha lånat min brors iPhone och mailat, borde ha sett till att hon inte satt uppe till nästan två på natten utan ett ord från mig.

Det blev inget samtal i morse. Det blev inte det som vi bägge hade sett fram emot - nytt avsnitt av en av våra favoritserier, sett tillsammans. Istället blev det ett hastigt chatt, och hon sa att internetuppkopplingar strular ibland, det är lugnt, och jag sa åt henne att sova.

Igår kväll var det jag som valde att sova hellre än att sitta uppe alldeles för sent för att titta på avsnittet.

Och nu har jag dumångest. Dels är den dum för att den är så fånig - sånt händer; det är ingen mening att vara frustrerad eller full av skuldkänslor. Dels är det jag som är dum. Jag borde vaknat bättre, jag borde gjort mer för henne. Jag borde ha set till att vi kunde få den lördagkväll/söndagmorgon vi bägge ville ha.

Istället har jag något som gnager i magen, något som säger mig att jag kostade min Käresta sömn hon behövde, att jag måste göra om alla mina planer för idag för att vi i alla fall ska få något tillsammans, även om det innebär att jag måste kasta om alla andra planer.

Skuldkänslorna kommer inte ofta, men när de gör det så tär de. Jag borde gått upp efter fem och en halv timmes sömn, det hade varit bättre än att få ordentlig sömn och missa henne, och missa frukost med familjen.

Vilket ynkligt problem. Vad ynklig jag känner mig när det tornar upp sig som regnmolnen på horisonten här.

Vad hårt och kantigt det känns i klumpen i hjärtat som bara vill höra hennes röst, och se henne skratta, och ha henne nära, nära.

Närmare än åttatusen åttahundra kilometer. Sådana siffror borde inte få finnas mellan två människor som vill somna i samma säng.

...nej, nu tycker jag att jag har klagat tillräckligt. Jag får ta mina klumpar, det små rivande klorna, och försöka strö ut dem under gräsklipparen. Gör jag någonting vettigt kan jag inte sitta här och ångra och längta och tycka att söndagen blev helt fel; kan jag inte få börja om?

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

Musik Träning jul politik nytt flytt hon långdistansförhållande sjuka dagar. Kärlek utlandsflytt hälsa Jobb sjukdom läget

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::