Kit
Om att inte klistra sexualitetslappar på sig
3 jul 2011 04:24Jag har bollat runt lite lösa tankar om sexualitet och identitet och liknande, men inte kommit till något sammanhängande att posta. Men lösa tankar är bättre än ingenting alls? (I alla fall när man inte vill förlora sin ordplats!)
Som tur är mår jag bra igen, efter den där antibiotikakuren, men jag tänker mer och mer på hur snart jag kommer behöva lämna min flickvän, och hur länge det kommer dröja tills vi får vara tillsammans igen. Det, och vilken jävla utmaning det är, för oss bägge. Vi kan verkligen inte göra något på normala vägar! Så det är en rätt stor distraktion.
I alla fall. Sexualitet och sånt. Hm. Vad ska man säga om det? För så många är sexualitet något extremt viktigt, något som folk identifierar sig som före allt annat.
För mig? Hela mitt vuxna liv har jag känt att det varit rätt oviktigt för mig att etikettera min sexualitet. Jag har haft en, såklart, men det har varit så mycket annat i mitt liv som varit viktigare.
Grejen är ju den att jag från arton års ålder var i ett förhållande med en kille - den enda kille jag någonsin haft riktigt starka känslor för, eller känt lust till. Jag kunde inte ens föreställa mig att jag skulle vilja ha någon annan, sexuellt eller romantiskt. Hans kön spelade ingen större roll - han var min älskade, och det var allt.
Eftersom han var han och jag var jag så blev det så att jag, när jag nånsin var tvungen att uppge det, bara sa "straight". Jag var ju så hetero man kunde bli i praktiken.
Jag hade inga känslor för någon annan, inte på väldigt länge. Jag kunde titta på både tjejer och killar och tycka att de var snygga, men det var ingen stor grej. Det var inte så att jag någonsin såg en annan kvinna och tyckte att mmm, det skulle vara något att kyssa henne! Precis som jag inte någonsin kände så om någon annan kille än min egen.
Samtidigt kom jag tidigt att acceptera att sexualitet ligger på en flytande skala, och visst finns det folk som hamnar antingen helt ute på homokanten eller heterokanten, men de flesta ligger nog lite närmre mitten. Jag kände att jag själv inte hade någon rätt att bekänna tillhörighet till mittendelen, eftersom mitt liv var så heteronormativt, men det var inte direkt så att jag kände att det skulle vara någon stor grej om jag nånsin fick nån liten flamma för en annan tjej.
(Och det hände, litegrann, med en väldigt, väldigt queer tjej, som sedemera blivit kille. Inget annat än "Oh, hon är INTRESSANT", men... det är värt att notera.)
Sen tog de där superstarka känslorna för min fästman slut, utan att jag märkte det, och det blev ett jättejobbigt uppbrott.
Ett år senare hade jag min första upplevelse av lust till någon annan än mitt ex, och det var fantastiskt. Det var en kille jag var väldigt bekväm med - jag hade inga romantiska känslor för honom, men oj vad skönt vi hade det ihop! Och vilken vansinnig befrielse det var att inse att jag faktiskt kunde känna så för andra än den där enda personen som jag lämnat så långt bakom mig jag bara kunde. (Bokstavligt talat. Jag drog hela vägen till Japan!)
Så, efter lite sånt så var det fortfarande jag och sexualitet. Och jag tyckte fortfarande att jag inte kunde säga annat än att jag var straight, när alla jag varit med varit killar.
Vilket kanske är förvirrande när folk vill veta, vill ha ordentliga fack att stoppa in en i, och hetero-facket faktiskt inte passar mig sådär väldigt bra. Inte egentligen. "Bryr mig inte" passar bättre. Men det är inte sånt man direkt går omkring och säger, inte när det finns folk som verkligen går igenom alla möjliga kval bara för att kunna vara den de känner att de är.
På något vis blev det i alla fall så att jag gav signaler som fick min nuvarande flickvän att, när vi först lärde känna varandra, tro att jag var helt straight. Eller kanske asexuell. (Och det är en helt annan historia, men det trodde jag också ett tag.)
Jag minns fortfarande mailet där vi pratade om sånt, om hur man identifierar sig, och jag sa till henne hur trist det skulle vara om jag måste HETERO FÖR EVIGT bara för att jag hittills enbart haft heteroerfarenheter i livet.
Det tog ändå ett par månader tills hon började fatta att jag nog besvarade rätt mycket av hennes känslor. Och det var ju inte direkt platoniska känslor, inte ens alldeles i början av vårt förhållande, innan vi pratat om det som "vårt förhållande".
Och nu har jag en flickvän! Vilket är underbart. Och det roliga är att jag gått från att ha antagits vara straight till att nu antas vara gay. Jag har inte haft nån kris eller nåt - som sagt, det där med "bryr mig inte" är faktiskt helt sant, helt jag. Jag bryr mig inte tillräckligt om etiketter för att bli irriterad på att folk gör sådana antaganden.
Ibland känner jag lite att... om jag säger att jag är bi så är det som att säga att jag bara är tillsammans med min flickvän just nu; det kan ju komma en kille! Och ibland känner jag lite som att om jag säger att jag är lesbisk så är det som att påstå att de där känslorna jag hade för mitt ex bara var nån slags förvirrad fas innan jag hittade min sanna sexualitet.
Inget av det stämmer. Jag är så innerligt förälskad i min flicka att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv. Det är andra gången i mitt liv jag varit kär, och hon är så bra för mig på så vansinnigt många sätt.
Men det är inte som att jag inte hade några känslor för mitt ex, eller hade någon fysisk aversion mot honom på grund av hans manlighet. Tvärtom var jag länge ganska osäker på hur det skulle gå med en tjej, eftersom jag känt mig så kompatibel med killar innan.
Så... ja. Det blir mycket, särskilt när det finns den här förväntan att man ska ha en viss sexualitet, att man ska ha kommit fram till vad man vill identifiera sig som, och att ens sexualitet sedan formar en som person. Medan jag snarare... formar min sexualitet efter min person?
Något sånt. Som sagt. Det är svårt för mig att tycka att det spelar roll vad jag är. Jag är queer. Det kanske bara är så enkelt? Om någon frågar, menar jag. För det är en sak som verkligen stämmer med hur jag känner mig - queer, på precis alla möjliga sätt, utom de organiserade!
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros