vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Sväva över djupet

1 maj 2011 00:34
Bussen till Tokyo var bara halvfull. Ett av många små tecken som inte betyder så mycket var och en för sig (en avstängd rulltrappa, en mörk korridor, en insamlingsbössa), men som är en konstant påminnelse om vad som hände här i landet för mindre än två månader sedan.

Det ligger ingen rädsla i luften, tycker jag, och ingen radioaktivitet heller. (Inte mer än vanligt, menar jag.) Jag har inte blivit omskakad - tack och lov har efterskalven börjat lugna sig. Men det har hänt, jordskalvet och tsunamin och kärnkraftskatastrofen.

Just kärnkraftskatastrofen fick jag och min kära Tokyovän en påminnelse om igår när vi strövade genom Shibuya, och träffade på ett riktigt demonstrationståg. Inget maratonlopp direkt, men fler demonstranter än jag någonsin sett i Japan innan. Japan är inte ett land känt för sin politiska aktivism. Mest verkade det vara hippies eller udda folk som redan var lite på kant med samhället. Men det var ändå en protest, den vad ändå öppet synlig, och mitt ibland de bjärt färgade, långhåriga, blomsterbärande typer som höll de flesta av plakaten, och lät sina rop skalla, så gick det en affärsman. Han hade alla attiraljer - kostymen, skorna, slipsen, håret. Om det var var en förklädnad så var han en kameleont, om det var en förklädnad så var det en han bar varje dag.

I handen höll han ett helt vanligt A4; något med text på framsidan. På den blanka baksidan hade han skrivit "Vem som helst kan sluta sig till demonstrationen. Den som " Något i den stilen. Utom att det var kortare och snärtigare och lite mer anklagande. "Stå inte bara och glo; kom och gör nåt!"

Tokyo. Japan.

Det är svårt - omöjligt! - att riktigt begripa att mina dagar här, nu, är de sista jag är i landet (för den här gången?). Att jag har bott mina sista dagar i min egna japanska lägenhet.

Att det bara är tre dagar kvar tills jag flyger, över havet, över till henne, och... Ingen av oss vet hur det kommer att gå. Vi kan bara hoppas, och försöka tro på varandra. (Det är svårare att tro på sig själv. I alla fall för mig.)

Jag hoppas och längtar och börjar känna såndär nervositet som bara biter tag när det gäller något riktigt viktigt.

Såndär som gör att allt man egentligen vill göra är att VETA, så man slipper oroa sig. Man har tagit det första steget, tagit språnget från hopptornet och faller fritt, utan någon som helst aning om hur landningen kommer att bli.

Kan den få bli mjuk? Kan det få bli bra? Vågar jag hoppas?

Ja.

Men läskigt är det, när man svävar över djupet.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Bonita: (1 maj 2011 14:23)
Du vågar hoppas. Du ska hoppas. Och det kommer att blir underbart.
Bara så du vet ;-)

lejonhjärta: (2 maj 2011 18:40)
Mjuk & bra landning önskas! <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

resa Träning sexualitet flytt internet hon bröllop Japan hälsa Lycka Nostalgi höst Närhet känslor Livet

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Stig
:: reklam ::