vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Att längta till någon (Inte sakna det man lämnar)

24 apr 2011 17:23
Om tio dagar är jag inte längre i Japan. Jag lämnar mitt jobb, min lägenhet, och min identitet som exotisk utlänning.

Jag kommer sakna Japan. Jag gjorde det sist jag lämnade landet, i alla fall. Längtade så mycket att jag kom tillbaks hit, i två och ett halvt år. Men nu tror jag att den längtan dämpats.

Jag kommer att sakna Japan. Jag kommer att sakna folket och maten och tågen och körsbärsblommorna om våren och alla äventyr. Jag kommer att sakna mycket, men inget av det kan ens snudda vid hur mycket jag saknar henne nu.

Även om jag lägger ihop allt som är underbart och spännande med Japan, även om jag tar platserna jag älskar och människorna vars liv jag fått snudda vid och skönheten som finns där man minst anar det så känner jag bara en gnista för det, jämfört med flamman som brinner i mig för henne.

Det är så det ska vara. Sist jag var i Japan - första gången, innan hemkomsten - så var mitt huvud fullt av tankar på att stanna. Mitt hjärta var tungt av att behöva lämna landet, lämna vännerna, lämna upplevelserna. Då hade jag en fästman som väntade hemma, men även om huvudet inte hade fattat det än så var det något i hjärtat som saknades.

Den här gången längtar jag ihjäl mig efter henne. Om jag kunde skulle jag lämna Japan nu, ikväll, bara sätta mig på ett tåg för att ta mig till en flygplats för att hitta ett flyg som går till hennes stad.

Verkligheten är inte sådan att en dum plan som den skulle fungera. Verkligheten är att jag har fyra dagar till att jobba, och en dag att ordna så att gas och el är avbetalda, och lägenhetsnycklarna går till min ersättare. Sedan ska jag ta nattbuss till Tokyo, och umgås med en kär vän, och först efter fyra nätters ensamhet i staden där min flygplats finns kommer jag att kunna känna hennes värme under mina längtande händer.

Tio dagar. Tio dagar. Jag tänker det för mig själv, och det känns som en evighet. Trots att jag väntat sjuttio dagar redan; trots att jag väntade åttioåtta innan dess.

Jag kan blunda och försöka föreställa mig hur det kommer att kännas att kyssa min flickvän för första gången. Vi har kyssts innan - vi har gjort mer än så - men då var det bara hon och jag, inte *vi*, inte som vi är nu.

Jag tänker på det när jag försöker uthärda jobbet som jag bara vill ifrån, när jag försöker somna utan att känna mig för ensam.

Jag tänker på hur jag kommer att stappla ut från tio timmar i ett trångt flygplanssäte, kommer att bli grillad av tulltjänstemän och behöva vänta på mitt bagage och försöka balansera resväska och ryggsäck och laptopväska och den där kassen där jag har tänkt stoppa en av mina presenter till henne. Jag tänker på hur jag kommer känna mig tärd och ofräsch och dimmig, och hur det inte kommer spela någon roll alls när jag ser henne stå framför mig någonstans i ankomsthallen. När jag skymtar hennes kaxiga skepnad, hennes outsägligt glada leende, och vi äntligen kan överbrygga de sista meter och sekunder av de tusentals kilometer och sexton tidszoner som skiljt oss åt i åttio dagar.

Precis så tänker jag, igen och igen, och det blir aldrig mindre ljuvligt att veta att det är en sanndröm. Det blir aldrig mindre spännande att gissa vad våra kroppar kommer att göra - börjar det med en såndär omfamning som aldrig vill släppa taget, eller med hennes armar om min hals, eller med giriga fingrar som snor in sig i kort hår och läppar som söker henne som om hennes andedräkt var det sista syret i världen?

Sådant tänker jag, och de tio dagarna och tio nätterna känns både långa och elaka och helt inkonsekventa, för snart, snart blir det verklighet.

Snart får jag dela tid och rum med den kvinna jag gett mitt hjärta, och vi kommer att få svar på så många stora frågor. På den största frågan, kanske.

Kan det bli vi?

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Bonita: (24 apr 2011 18:22)
jag håller på er.

Kit: (25 apr 2011 12:55)
Bonita:
Tack! Den omsorgen värmer.

tantannica: (26 apr 2011 10:42)
Längtar tills Ni möts igen <3
kramaromDig

Kit: (26 apr 2011 14:34)
tantannica:
Aww! Jag hoppas att du får läsa mycket glädjefnatt när vi delat tid och rum med varandra ett tag. *kramar*

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

Framtid sexualitet Depression sjukdom förhållande resa politik Livet känslor Kärlek England sommar Ångest hälsa utlandsflytt

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Anton, Tony
:: reklam ::