vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Ketchupeffekten + beslut

19 apr 2011 17:37
Jag brukar skriva långt. Nu tänkte jag skriva kort, men jag tror inte att jag lyckas.

Först av allt - tack, tack, tack som vanligt, till alla som lämnar ord och reaktioner på mina ord. Det är faktiskt en tröst för mig när det är svårt, och känns som bra pepp precis hela tiden. Igen - tack!

Och sen... oj. Det är så mycket i huvudet.

Hur är det möjligt att man på en och samma vecka i sitt liv - i sitt långa liv, där inget liknande någonsin hänt - pratar framtidsplaner med sin flickvän, och sedan mer eller mindre blir erbjuden ett superfantastiskt jätteviktigt jobb... OM man är villig att ge upp de framtidsplanerna.

Det är verkligen... va? Hur? Varför? Hur händer allt det här på en gång? På en och samma vecka; inom loppet av FYRA DAGAR. Det är bara inte möjligt - kan jag få lägga in en protest nånstans? Otroligt dåligt organiserat är det. Och... varför händer det MIG?

Jag hade varit nöjd nog med en av de två utvecklingarna - kärlek! Spännande, bra jobb! Men när bägge händer samtidigt, och man bara kan välja ett?

Jag har bestämt mig för kärleken. Men det finns så många om. Jag är helt vettskrämd, på många sätt.

Ingenting är säkert än. Ingenting alls. Men jag befinner mig i en position där jag kanske inte ens kan säga ja till att jobba det där sällsynt coola jobbet (som bara kommer att finnas just nu, just här) under ett år utan att förlora henne som betyder så mycket för mig.

Men om allt fungerar mellan oss, och om vi tar oss till samma plats på jorden, som vi tänkt oss... Då är hon den som kommer ha något spännande att göra, och jag blir "arbetssökande" i ett främmande land med hög arbetslöshet.

Vettskrämd. Vettskrämd. Vettskrämd.

Såhär tänker jag:

Om världen går under, om mitt flyg kraschar, om jag blir sjuk och tiden rinner ut... då vet jag vilket liv jag helst vill vara mitt uppe i. Då vet jag vilket liv jag vill ha, vilket liv som skulle vara det mest underbara, det som skulle göra mest ont att lämna. Då vill jag att så mycket av min tid som möjligt ska få ha varit med henne.

Men om världen fortsätter som den brukar (med svårigheter och faror, men ingen större dramatik) och flygen går som de ska och kroppen håller, då... Då skulle jobbet vara ett sätt att leva ett ännu rikare liv med henne. Det skulle öppna dörrar och knyta kontakter och ge erfarenheter som skulle kunna ge mig en mycket större chans att komma någon vart, oavsett var i världen jag hamnar vid hennes sida.

Fan.

Att det ska hända så mycket, på en och samma gång... och jag vill bara att allt ska gå bra. ALLT.

Nu kanske jag inte blir erbjuden jobbet, men det är för att jag kategoriskt sa att jag inte kunde tänka mig att stanna någon överskådlig framtid i Japan. Och det är för att hon inte kan komma hit.

Nu kanske det inte funkar mellan oss, och det är för att kärlek inte räcker, utan man behöver... jag vet inte. Jag hoppas vi har vad det nu är, men jag vet inte. Ingen av oss vet än.

Sån är framtiden. Man kan inte veta något. Jag vet ingenting. Så många kanske, så många om och men och så många beslut.

Så många beslut.

Hur ska jag någonsin kunna fatta rätt beslut, kunna veta att jag fattat rätt beslut? Jag känner lite som att jag håller på att bli galen, och lite som att jag vill prata med min farmor, av någon anledning. Farmor var så trygg och fin och vis. Farmor hade nog kunnat tala om för mig om jag gjorde rätt.

Jag vill bara göra rätt.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


tantannica: (19 apr 2011 22:12)
Känner mig manad att agera farmor och säger.... Vi satsar på kärleken först.. <3 Lycka till!

Tintomara: (20 apr 2011 09:51)
Jag säger som Tantannika, kärleken är viktigast. Det ordnar sig nog med jobb. Hellre köra sopor och vara hos sin äskling än ha en fin karriär och vara ensam! (Brasklapp: om man inte vill vara ensam, det är inte fel på något vis om man vill det, men det vill ju inte d!)

Tintomara: (20 apr 2011 09:52)
Du skulle det stå sist.

Monchichi: (20 apr 2011 12:12)
Kanske finns det ett annat fint jobb i det nya landet. Du har utbildning och du har flera språk. Du är inte en i mängden i den stora arbetslösheten. Prata med flickvännen. Jobb kommer och går oftare än de stora kärlekstillfällena. Kram

Kit: (20 apr 2011 18:07)
tantannica -
Åh, men. Vet du, det känns faktiskt jättefint att höra någon säga det. Någon annan än jag själv. Det betyder liksom mer då. Tack! <3

Tintomara -
Jag trodde att det bara skulle bli så att jag skulle bli ensam, nu. Men... om man tänker såhär: jag kanske skulle älska det där jobbet, men skulle det älska mig tillbaks? Nej, jag tror knappast det. (Det är ett jobb, för tusan. Bara ett jobb.) Men jag vet att hon älskar mig. Så... om det kan funka, om det kan det så är det nog värt det?

chichi-
Det här jobbet är... sällsynt fantastiskt, faktiskt. Annars vore det ju inte svårt att säga nej. Det är en chans jag inte vet om jag kommer få igen. Men det är hon också, för mig, och hon är den jag räknar ner timmarna tills jag får träffa igen, och gråter över att vara ifrån, och... ett jobb skulle aldrig kunna fylla det tomrum hon skulle lämna efter sig. Men om det funkar mellan oss, om vi kan skaffa oss ett liv, då kommer jag ha så mycket stöd att hitta något annat fantastiskt att göra. Något jag kan göra utan tomrum i mitt liv.

Kramar till er alla! <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

saknar Lycka sommar Närhet Ord flytt Musik Träning förhållande internet höst Jobb politik England hon

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Cecilia, Sissela
:: reklam ::