vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Den bästa helgen

14 feb 2011 13:54
Behöver jag säga mer än så?

"Den bästa helgen". Det var det! Tack, alla som lämnade ord och tankar och pepp. Tack, tack, tack! Jag är nyss hemkommen, fortfarande omtumlad av känslor, men ni måste ju få veta hur det gick.

Helgen... Ja. Det var den bästa helg jag haft på så väldigt länge att jag ärligt inte kan minnas en bättre än.

Tillsammans hade vi äventyr, tillsammans gjorde vi nya upptäckter, tillsammans strövade vi genom Tokyos gränder och gatumyller och fann alltid något att titta på, hade alltid något att samtala om.

Vi satt bredvid varandra och pratade på tåget, satt bredvid varandra och var tysta ihop. Tätt intill varandra, hennes huvud på min axel i tåget, min varma hand över hennes kalla.

Alla våra planer! De vi sett fram emot så mycket. Ingen människa hade nog kunnat hinna med alla, inte utan att börja stressa, och det ville vi inte. Men vi hann med så otroligt många av dem. Tillsammans åt vi gott och drack vi gott. Tillsammans sjöng vi och skrattade vi och somnade vi. Tillsammans badade vi i varma källor under kall snö, tillsammans utforskade vi alla förtrollande skrymslen och vrån i Studio Ghiblis museum, tillsammans mutade vi till oss katt-kaféets katters uppmärksamhet med godbitar.

Från torsdag kväll till måndag eftermiddag växter närheten emellan oss. Vi överbryggde den äntligen fysiskt den kvällen, med hennes flyg och mitt tåg, och från allra första stund hade vi ofantligt roligt ihop.

Och det var inget egentligen tvekande i det, men - ingen av oss pressade, och istället lät vi allt flyta på tills det kändes rätt. Igår kväll var det kyssar, idag mer än så. Underbart mer.

När hennes tåg drog iväg från perrongen ut mot flygplatsen kändes allt plötsligt tungt, allt helt outhärdligt och smärtsamt och jag som nästan aldrig gråter satt i en tågstation i Tokyo och hade fläckar på tröjan där tårar flytt innan min näsduk hunnit stryka bort dem. Jag satt och satt och hade ont i hjärtat, och sedan gick jag vägen tillbaks till den tågstation som skulle börja min egen hemresa, och varje steg kändes ensamt, varje steg kändes som ett växande avstånd, som saknad jag bara känt för en annan människa innan.

Han är ute ur mitt liv nu, och jag är mer säker i mig själv, lyckligare i mitt liv, mer bekväm i mitt skinn.

Det var den bästa helgen det kunde ha varit. För det är inte bara jag som tyckte det - hon tyckte det, också. Hon ville inte åka, lika lite som jag ville att hon skulle åka. Och hon glädjer sig över maj, lika mycket som jag glädjer mig över maj.

Två månader och tjugo dagar. Nedräkningen börjar igen. Avståndet är tillbaks. Tiden låter sig inte bevekas. Vi måste vänta. Vänta på varandra, vänta på att veta vad det är vi har.

Det enda jag vet är att vi har varandra - att vi betyder något för varandra som ingen annan i våra liv gör.

Allt som hände gjorde det så naturligt, så helt makalöst fint och så överväldigande BRA att vi aldrig avbröt det vi gjorde för att prata om det. Och vi har båda lärt oss av livet att inte gå för fort fram. Att inte ställa krav för allt, att inte sätta ord på allt. Så det är mycket som vi ännu har osagt, mycket som vi har kvar att prata om.

Men det mesta har vi redan uttryckt, på ett eller annat sätt. Attraktionen är given, och hur väl vi passar ihop, hur vansinnigt roligt vi har det är något ingen av oss kunde sluta prata om. Hur bra helgen var. Hur bra allt var. Hur vi saknar, nu.

Åh.

Jag kan inte sluta tänka på allt hos henne som jag älskar, allt som gör att hon känns som en magnet för mig, som en pusselbit, som allt som jag inte visste att jag behövde, men nu har hittat.

Jag tror visst att jag är tokkär. Värre än jag var innan helgen, bra mycket värre, för nu vet jag utan minsta tvivel att den där dragningskraften inte är något jag inbillat mig. Att min kropp är helt med på noterna, och att 79 dagar är alldeles för lång tid att vänta tills det kan hända något mer mellan oss.

Jag saknar, nu. Saknar och längtar och försöker intala mig att ord nästan är lika bra som händer och läppar och hud. Att den närhet som är allt vi kan ha nästan jämt ändå är närhet, och att vi kan övervinna avståndet igen och igen tills det inte finns något kvar.

Jag tänker på vilka ord som skulle kunna fylla avståndet. Tänker på när det kan vara dags att faktiskt säga vad jag känner utan vara varlig, utan att vara rädd. Även om jag tror att hon redan vet.

Även om jag tror att jag redan vet.

Jag tror att jag vet, nu, efter den bästa helgen, att vi älskar varandra. Och även om verkligheten aldrig kan tillåta det att vara tillräckligt för att hon och jag ska kunna bli vi så... så är det mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på.

Jag hade aldrig ens kommit på tanken att det skulle kunna finnas någon som hon. Någon som hon för mig. Och nu när det gör det? Nu när saknaden har lagt sig lite så är allt jag kan göra att le, och svälja emot stygnet i hjärtat när jag börjar räkna dagarna igen.

79 dagar. Fortsättning följer.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


tantannica: (14 feb 2011 14:06)
Precis så ska det låta <3 Så fint <3 Väntar med spänning på fortsättningen.. kramaromDig

simone: (14 feb 2011 14:14)
fantastiskt fantastiskt fantastiskt! <3

Betty: (14 feb 2011 14:18)
Nämen nu får jag en glädjetår i ögat!

kummin: (14 feb 2011 15:13)
Hearts!

meme: (14 feb 2011 15:55)
:´) <3

lejonhjärta: (14 feb 2011 18:44)
ÅH!

Monchichi: (15 feb 2011 11:42)
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser detta &#9829;

Monchichi: (15 feb 2011 11:43)
ja, det där sista var ju ett <3

astrud: (16 feb 2011 23:20)
Åh, så himlahimla fint! Nu får vi hoppas att dagarna går fort hos dig (det gör de här, men jag har inget att vänta på så kanske just därför).

Anne: (17 feb 2011 07:04)
Åh Kit! :D Blir så glad för din skull! Hoppas tiden går fort, fort! Kram!

Princess: (17 feb 2011 08:59)
:)

Nimfea: (18 feb 2011 13:40)
Underbart och vackert! Jag blir så glad för eran skull, så fint att läsa.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

Framtid hälsa Träning Depression Livet känslor Ångest Japan läget sjukdom nytt jul höst Dimma Musik

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::