vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Bättre än koffein

18 nov 2010 00:13
Våglängder och känslor.

Man pratar om att vara på samma våglängd. Vad menas med det? Att med ett par ord måla upp hela bilder som den andra kan se helt klart, som får dem att nicka ivrigt och kasta sig in i samtalet?

I så fall är jag lyckligt nog lottad att jag har ett par vänner som jag nästan alltid är på samma våglängd som. Sådant som jag känner starkt för, sådant som gör mig lycklig och får mig att skratta är sådant som de verkligen förstår. Som gör dem lyckliga, och får dem att skratta.

Det är en känsla jag älskar, en känsla jag har haft halva mitt liv, tack och lov.

Men det här jag har just nu... Är det inte en sak att vara på samma våglängd, att kunna avsluta varandras meningar, och en helt annan att skapa en egen värld av samtal och känslor? Att sakna varandra efter att inte ha talats vid via kamera på en vecka, trots att samma vecka varit full av långa mail som skickats vid varje tillfälle?

Jag tror nästan det. Och jag vågar nästan helt tro på att det är ömsesidigt. När hon skriver att hon vill prata ett par timmar ikväll när hon kommer hem från konferensen, trots att hon är utmattad och min kväll är väl efter midnatt för henne. När hon skriver att hon saknat mig.

När jag saknat henne.

När jag vet att hon mailar mig medan jag sover, och är så ivrig att läsa de mailen att jag vaknar långt innan väckarklockan ringer. Vaknar långt innan den ringer efter att ha gått och lagt mig långt efter att jag borde, för att jag satt uppe och letade efter något extra att skicka med mitt mail till henne - en bild eller historia eller länk eller något annat, något litet extra.

Och därför är jag så gruvligt trött just nu. Lite över två månader sedan vår kommunikation föll in i sin nuvarande intensitet, och jag tror att jag lyckats sova åtta timmar kanske tre-fyra gånger sedan dess. Annars blir det knappt sju, eller knappt sex, eller mindre än fem... Och jag känner mig själv så väl att jag vet behöver åtta timmar, egentligen. Men jag kan inte låta bli att sitta uppe lite extra på kvällarna om jag inte har något färdigt till henne än, och jag kan absolut inte göra något åt hur min kropp pirrar till av lycka och vägrar sova något mer alls när jag vet att jag har svar att läsa.

Jag vet inte alls vad jag ska göra åt det. Jag vill känna mig piggare, men varje gång jag får ett sådant där glädjerus av henne så glömmer jag helt bort att jag är trött, och min kropp går på bluffen, och det är inte förrän morgonen efter (och morgonen efter det, och morgonen efter det) när det första ruset lagt sig som jag inser att, fan. Jag borde sovit en timme eller två till, det här är löjligt, jag kan inte överleva på bara kaffe och ord...

Men bara lite till. Bara lite till. För jag vill inte att det här tar slut, det här som är bättre än sömn och mer uppiggande än koffein och som jag inte vet vad det är eller varför, men som jag inte vill slita mig från för något i världen.

Sova kan jag göra sen. När det nu blir.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (18 nov 2010 10:43)
Du går inte på någon bluff, du lever på kärlek så som man gör när man är kär och får kärleken besvarad. Kram

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

förhållande Resor och Andra länder Framtid Livet hon internet Depression glädje nytt England politik sexualitet Dimma sjukdom Träning

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Torsten, Torun
:: reklam ::