Kit

Tredje förslaget (Kyssar)

13 nov 2010 14:33
"Om du vill kan jag lära dig att kyssas," säger hon.

"Kyssar också? <3 Ja, det vore. Um. Det vore fint," säger jag.

"Det här blir den bästa semestern nånsin! <3<3<3" svarar hon.

Ja.

Idag var en riktigt, riktigt bra dag. På så många sätt. Och hon överraskade mig, när vi var långt ifrån varandra, med henne på en konsert med sin smartphone och jag på ett tåg med en mobil med döende batteri.

Samtalet sträcker sig mellan oss ändå, ett samtal som pågått i två månader nu, känns det som. Vi känner varandra väl - bättre än jag låtit någon känna mig på mycket länge. Så hon vet det där att jag aldrig upplevt kyssar som något särskilt. Och det dyker upp, helt otippat, när vi pratar om något totalt annat egentligen. Jag ett meddelande som låter som vanligt, tills det suger till i maggropen när jag ser den där meningen ibland det sista hon skrivit.

Det meddelandet, det jag skrev tillbaks, hennes svar... Så mycket känslor, av glädjerus och ett slags maniskt skratt åt allt, åt det här, åt mig, åt henne, åt timingen. Jag var så lycklig, men så handfallen. Vad svarar man på något sånt?!

Men det gick. Som det brukar mellan oss. Det gick, och vi pratade sen, och det var som vanligt, som att inget ändrats, och det är BRA.

Hon ska vara borta hemifrån nästan hela veckan. Jag saknar henne redan. Henne. Samtalen. Allt. Men - 89 dagar, nu! Sedan - kyssar.

Platoniska kyssar, kanske? Vem vet. Vi har inga ord för varandra än, utom "vän". Men. Kyssar. Åh!