Kit

Alltid denna längtan

15 aug 2010 13:06
Jag har det ju bra, egentligen. Verkligen. Jag har ett jobb där folk är snälla, och där jag kan få vara glad, för det mesta. Ett jobb med mycket stress och många förväntningar på mig, men också mycket uppskattning och omsorg.

Så varför är det inte tillräckligt?

Det känns så själviskt, att längta bort.

Att längta dit jag kan få vara och uppleva saker bara för mig själv. Sådant som jag nu åker hela vägen till Tokyo för att göra - om jag *bodde* där, så... det skulle vara så praktiskt. Så skönt! Och jag skulle vara närmre vännerna där.

Längre bort från vännerna här.

Själviskt.

Fånigt, egentligen, eftersom mina intressen... mmm. Jag är en otaku, eller fujoushi, eller något mittemellan och inte riktigt nåt av det. Men det är inte direkt som att jag kommer berätta om mitt besök på världens största amatörserie (och spel och musik och konst) mässa jag gick på i helgen. Inte direkt.

Men det är sånt som gör mig glad; gör mig MIG.

Och med få undantag händer allt sånt i Tokyo. Så långt bort, och ändå så nära.

Det känns som att allt jag kan tänka på just nu är Tokyo. Framtidsplaner. Möjligheter. Och ändå hade jag bestämt mig för att stanna här tills två år har gått - april 2012. (Tiden går så fort, tänker jag. Den har gått så fort hittills! Men... inte fort nog.)

Jag vet vad jag vill, men inte hur jag ska göra verklighet av drömmen. Inte än. Jag tänker och tänker, och har så många planer, men - inget av det spelar ju någon roll om jag gör det som är SMART, och väntar. Om jag gör det jobbet (och barnen) hoppas på, och stannar ett år efter att kontraktet år slut.

Inget av det spelar nån roll om jag inte kan hitta ett nytt jobb. I Tokyo. När jag bor i Osaka. Ingen liten utmaning, det. (Och om jag väntar i två år kommer jag ha två månader på mig, bara, sedan blir jag visum-lös...)

Förr längtade jag till Kyoto. Nu när jag bor nära Kyoto är längtan till Tokyo. Jag undrar vart jag kommer längta när jag kommer dit? (Kanske Sverige. Det vore inte dåligt att börja längta hem igen om några år. Nån gång måste jag väl tillbaks, eller hur...?)

Tillbaka till sidans topp