vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

I halvmånens sken

18 jul 2010 16:06
Viktigt att minnas: jag är nöjd. Glad, till och med, för det mesta. Mitt liv är ett underbart äventyr, och jag är tacksam för allt jag får uppleva.

Men ibland tänker jag att det är lite ensamt.

Jag ångrar inte hur det gick; jag saknar honom inte.

Men jag saknar att ha någon där. Någon som är där bara för mig. Någon som jag kan ha alla de där långa, fåniga, djupa samtalen med på dygnets alla timmar.

Någon jag kan göra glad bara genom att finnas. Någon jag kan lära mig passa in i. Någon som kan rå om mig, och som jag kan rå om.

Någon som finns där, i slutet av varje bussresa, varje tågresa, varje cykeltur. Som väntar bara på mig, och som ger mig något att komma hem till.

Allt det där saknar jag.

Mina bästa vänner har alla lämnat landet, och just nu känns det som att tomheten efter dem sitter väldigt djupt i mig. De finns kvar där ute, såklart, på andra sidan hav och berg (och säkert skogar också).

Men jag är här, och de är där, och det finns inga nya människor som skulle kunna fylla upp den där tomheten hos mig.

Men mitt liv är rikt på andra saker.

I morse såg jag solen gå upp över den lilla parken nedanför min balkong. Klarblå himmel, dagen redan het när cikadorna började surra.

Jag tog ett tåg norrut, till Kyoto, staden jag fortfarande längtar till.

Min kamera följde med, inbäddad i sin nya väska och mätt på batteri, och vi vandrade längst gator och gränder som brukar vara ett enda folkmyller, men som nu badade i morgonljus eller dolde sig i sneda skuggor.

Genom kameran såg jag en stadskatt och kråkor som festade på resterna av Gionfestivalen.

Jag stannade för att se floden rinna hög och vild, så hög att jag för en gångs skulle kunde förstå hur den kunde ta någons liv. Den brukar alltid vara lite flat och slö, Kamogawa, men i morse brusade den, forsande och skummande av allt regn som fallit över trakten.

Inifrån en liten bar i en ännu mindre gränd kom skratt och prat och rök, och det såg ut som kulissen till någon science-fiction film. En främmande planet; en framtida värld; en gotisk ångpunksvrå. Så många mörka skrymslen och färgade lyktor och rör som sticker ut och trä och betong och tegelpannor och metall i ett enda stort härligt virrvarr.

Den lilla svalkan som funnits brändes bort av dagens kvalm, och jag tog tåget tillbaks till mitt senaste hem, för att ett par timmar senare bussa över mig till vänner som bor i staden över floden, och - det var en bra dag.

En mycket bra dag.

Men den fick mig att tänka på saknad, i halvmånens sken.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

förhållande Framtid sjukdom utlandsflytt glädje Kärlek politik sexualitet Ångest Ord bröllop sommar Livet Depression Japan

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Pontus, Marina
:: reklam ::