Kit

Mellan möte och avstånd

12 maj 2010 16:38
Ibland känner jag att livet är fullt av ofullbordade möten.

Att det finns så många människor som bara väntar på att falla in i mitt liv, men jag går omkring med min blyghet som stängda dörrar, och tar inga risker.

Jag stannar inte upp en liten stund och lyssnar på den unga mannen med gitarr, som sitter utanför tågstationen elva en vardagskväll och sjunger om sin kära.

Jag vänder mig inte om efter filmen för att säga något till kvinnan bakom, som jag råkat fångat glimtar av under föreställningen - hon har sett lika blixtrande lycklig ut som jag själv kände mig.

Jag går inte ut till någon bar eller något café och väntar på att någon ska samla mod nog att tilltala mig - eller att jag ska våga tilltala någon främling.

De är alla främlingar, och jag vill hem till mina tolv kvadratmeter trygghet och vila. Till min isolerade oas av lugn, min tillflyktsort som jag ibland fruktar blir min lilla låda ensamhet.

Fyra väggar mellan mig och alla okända, oväntade, ännu obekanta människor som alla skulle kunna vara början på något nytt...