Kit

Röstlös

7 apr 2010 10:22
Så mycket nytt. Nytt jobb, ny stad, nya kollegor - ny chef.

I ett år var jag min egen chef, och hade en eller två elever åt gången. Nu har jag en chef som jobbar brevid mig många timmar om dagen, och över 20 barn att ta hand om.

Det är mycket, mycket att lära. Och jag känner mig misslyckad när jag inte lär mig snabbt nog. Jag vill ha den där guldstjärnan i kanten, och det känns på något vis som att chefen är irriterad över att jag inte är snabbare, smartare, bättre på att minnas exakt vad som ska göras när och hur.

Ändå tycker jag att jag gör bra ifrån mig, för en första vecka på ett nytt jobb.

I alla fall tills jag blev sjuk. Yay, barnbakterier...!

Igår hade jag 38.6 i feber, och gick ändå till jobbet, för så gör man här. Jag blev hemskickad två timmar tidigt, och det kändes också som ett misslyckande. Jag grät mig utmattad, och sen sov jag i tre timmar till en snäll kollega kom förbi med lite att äta och dricka åt mig. Jag mådde bättre efter att ha pratat med min mamma, och fått ett snällt mail från en annan kollega.

Jag försöker. Jag försöker SÅ MYCKET, men nu har jag helt tappat rösten, och jag blev hemskickad tidigt idag igen.

Jag känner mig som... jag vet inte vad. Men barnen tycker om mig, och jag tycker om dem, och jag lovar mig själv att jag ska hålla ut ett år.

Det blir ju bättre snart, intalar jag mig. Det måste vara så. Man är ny, och då är det svårt. Jag har varit sjuk/på väg att bli sjuk tre av fem arbetsdagar. Inte undra på att jag känner mig helt bortkommen.

Men. Det är inte kul att känna såhär.

Och det är inte kul att ha feber och ingen röst alls och om det vore Sverige skulle jag såklart bara sjukskriva mig och vila lite, men det här är Japan, och här får man minsann inte betalt om man inte jobbar. Eftersom min första månadslön går helt och hållet till inflyttningskostnader + två månaders hyra (betalda i förväg) så... så kan jag inte vara sjuk. AGH.

Jag har inget internet heller, om jag inte snor det trådlösa jag surfar runt på just nu. Jag borde säkert inte göra såhär, men - jag saknar internet! Det är en sådan viktig del av min värld...

Jag saknar orden här ute.

Tillbaka till sidans topp