Kit
En månad av värme, en månad av längtan
25 aug 2009 06:09Det vore ju dumt att trilla ut nu när Anne räddade mig i grevens tid sist. Men - tio dagars resa, och det har tagit mig nästan lika länge att börja återfinna vardagslivet.
Jag är trött (så trött!), men kan inte sova. Det går nog över, men det är ändå. Lite slitsamt.
Det där med han som älskar mig är slitsamt det också. Jag orkar inte med att bära någon annans känslor åt dem. Det är kedjor som väger ner mitt hjärta - att det är fina känslor, eller kedjor av guld, det gör det inte lättare.
Han vet. Han vet att jag inte vill ha något av det han längtar efter - att jag inte vill bli någons flickvän igen (någonsin?). Men han är ung, och kär, och kommer och hälsar på mig här i lilla staden vid havet, dit ingen annan av mina vänner orkat ta sig.
Det är svårt att veta vad som är bäst att göra - för mig, för honom... Måste sluta försöka ta ansvaret för andras lycka. Men att bara tänka på mig själv, det är - själviskt. Själviskhet är dålig. Är det inte så det är?
Men annars är livet kul! Det erbjuder utmaningar och evenemang som jag aldrig skulle kunnat uppleva i Sverige, inte på hundra år. Det gör mig lycklig på tusen små sätt, och även om jag tillbringade förra veckan med att önska att mina studenter kunde förvandlas till kuddar så att jag kunde få sova en liten stund så vet jag att de är fina människor, de flesta av dem. Och det gör mig glad att träffa dem.
Mitt schema gör mig inte alltid glad, men jag strävar på ändå.
Svalkan har kommit tidigt i år. Igår var en dag som en ljuvlig svensk sommardag - svala vindar, varm sol... jag cyklade ut på ett ärende, och ville inte cykla hem igen. Istället cyklade jag över broar och under körsbärsträd och spanade på bergen som var helt glansiga och nytvättade efter nattens regn.
September kommer bli bra, tror jag. Och oktober kommer bli bäst, för då kommer min kära vän från Sverige, som jag längtat, längtat efter att få träffa igen. Och hon ska bo i Kyoto och stanna tills körsbärsträden blommar och mitt kontrakt i min lilla stad är slut!
Jag behöver bara hålla ut tills dess, så slipper jag vara så ensam sen. För jag vet att min kära vän från Sverige kommer att vilja hälsa på mig i min lilla stad vid havet, och jag vill hälsa på henne i Kyoto, och vi kommer att ha så roligt ihop!
September kommer att bli en månad av längtan, tror jag.
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros