Kit

Avståndets melankoli

19 apr 2009 06:08
Det har gått en vecka sedan jag träffade någon av mina vänner. En vecka under vilken jag bara träffat en annan person med engelska som modersmål. (Glöm svenska - jag blir alltid lika förvånad när folk vet mer eller mindre var de ska leta efter Sverige på kartan!)

En vecka utan kramar.

Och värre kommer det att bli. Nu kan jag i alla fall ta tåget till Kyoto på mindre än två timmar. Hälsa på, sova över, umgås. Men de bästa av mina vänner ska lämna landet om en månad.

Det känns som att alla är långt borta, och jag är ensam. Det värsta är att känslan hållit i sig efter frukost.

Kanske går den över om jag går ut i solskenet. Det är 25 grader varmt och soligt, och jag har en cykel! Det kan inte vara helt fel att bo här ändå.

(Och sen åt Ord upp mitt ord igår, så det där om pojken som kommer och hälsar på förblir min hemlighet!)