vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kit

Andra sidan skolbänken

12 apr 2009 18:22
Om tolv timmar ska jag kliva ut ur min (temporära) lägenhet som jag just har flyttat in i, och ta mig till en skola.

Jag ska åka buss, har jag bestämt. Bussen går två gånger i timmen, istället för bara en, som tåget. (Eller två gånger på tre timmar, som till och med blir mindre än två gånger i timmen.)

Det är annorlunda här i lilla staden vid havet jämfört med Kyoto.

Mycket annorlunda. Jag har lite hemlängtan till trygga Kyoto, där jag hittar och kan. Där min lägenhet låg en minut från tågstationen, där tågen gick var tionde minut, och där jag kunde cykla över till min bästa vän för kramar och allmänt umgåsande på åtta minuter.

Här blir jag stirrad på, och talad till, och jag har bara varit här en halv dag! Hur ska det gå, tänker jag.

Men det tänkte jag första gången jag kom till Kyoto också, och det slutade med en slags förälskelse. I staden, i landet, i språket. Jag återvände, och återvände igen, och nu är jag här för ett år. Minst.

Och imorgon, efter att jag klivit ut genom dörren och gått förbi kärlekshotellet och igenom tunneln och upp för vägen och lyckats (eller misslyckats!) med att ta bussen... Då ska jag till skolan.

Skolan där jag ska undervisa. Visserligen är "skola" ett stort ord för det lilla krypinnet med reception och två små klassrum, men. Men ändå. Jag ska dit och undervisa. Jag! Undervisa! Jag kan göra bra ifrån mig på en anställningsintervju - om jag verkligen kan undervisa eller inte vet inte ens jag! Jag hade ett par privatlektioner med vuxna när jag var utbytesstudent, men - det var inte på allvar, inte som nu, inte när det också är BARN, och de har BÖCKER, och jag och ingen annan är den som ska lyckas hålla dem intresserade och dessutom få dem att lära sig lite engelska och. Och paniken är verkligen inte långt borta.

Som tur är så är utmattningen ännu närmre, tror jag. Och jag ska krypa till kojs och tänka på pojkar som håller mig i handen, istället för ansiktslösa elever med (inbillar jag mig) höga förväntningar och nära till gråten om jag dummar mig.

Alla säger att det är så lätt att undervisa i engelska här. ("Alla" är de av mina vänner som är engelskalärare. Det är en hel del av dem.)

Jag tror att de ljuger.

Vi får se imorgon.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


mando: (12 apr 2009 19:00)
Åh, spännande! Lycka till!

Kit: (13 apr 2009 04:33)
Tack så mycket! Det är jättespännande! Och också läskigt. Kanske som det mesta kul i livet?

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Kit
257 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kit en ros

Kit har skrivit om

internet sjukdom Lycka England resa Dimma hon Ångest Livet saknar sexualitet nytt Närhet Jobb höst

Kits senaste Ord

» Tack
17 nov 2013 14:01
» Dags att dra kanske
15 nov 2013 18:17
» Att bo långt bort
13 nov 2013 18:43
» Alla slags nörderier
4 nov 2013 01:04
» Hennes röda dräkt
24 okt 2013 00:06
» Aims
2 okt 2013 22:04
» Bouldering
29 sep 2013 21:23
» Snor och sånt
17 sep 2013 21:41
» Börja om, börja nytt
4 sep 2013 20:14
» Linda in mig i din kärlek
24 aug 2013 14:59
» Hemma igen, med ord i bagaget
11 aug 2013 00:06
» Ännu en sista dag
30 jul 2013 19:16
» Lätta lördagstankar
20 jul 2013 20:19
» Som en oväntad smocka
9 jul 2013 23:17

Dagens namn: Konrad, Kurt
:: reklam ::