Kaja

Som det är

4 maj 2013 09:27
Jag är 30 nu. Eller faktiskt är jag ännu lite äldre men det är för jobbigt att tänka på. Ingen tror ändå att jag är en dag äldre än 29. Jag stryker min stripiga lugg över den allt mer påtagliga bekymmersrynkan.

En gång hade jag också ambitioner. Då tänkte jag att jag skulle ha en karriär vid det här laget. Kanske hunnit tillverka ett barn eller två mellan varven. Träffat den rätta. Men allt har fallit platt till marken.

"Det är inte för sent", säger de och dunkar mig klämkäckt i ryggen. Men genom fönstret till mitt gamla flickrum ser jag alla tåg passera. Som i en ond dröm är benen fastskruvade i golvet härinne.

Rationaliseringar. Kanske borde jag skaffa mig några sådana. "Jag värderar min självständighet högt". "Jag har ju varit sjuk". Men är dålig på det där. Istället får jag simma i ett hav av jagförakt och självanklagelser.

"Ingenting sker av en slump", säger de och ler hurtigt. Kanske är det så. Men just nu har jag svårt att se meningen i denna långa räcka av icke-händelser.

Det betyder inte att den inte finns.
Det betyder inte att de inte kan ha rätt.
Jag håller alltid ett öra öppet.