vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Kaja

på distans

8 sep 2012 20:43
Fredag kväll. Med små glädjeskutt och pirr i magen hoppar jag på nattbussen som ska ta mig till min nya kärlek. Något som gör det lite extra spännande är att jag bara talat med några få utvalda om henom. Min kärlek är hemlig. Ja, nästan hemlig åtminstone -när några kollegor frågade om helgen svarade jag sanningsenligt var jag skulle tillbringa den. Och kanske har de ändå anat något. Har väl gått omkring med det där fånleendet, som drabbar de flesta nyförälskade, i några dagar nu.
Äsch, det här blir en fånig analogi som jag inte orkar ta vidare. Min nya kärlek är kärleken till en annan stad. En stad där jag inte bor och aldrig har bott. En stad som jag bara besökt ett par gånger tidigare men som jag under dessa tillfällen förälskat mig i och fått mina fördomar om klämkäckhet och dålig humor bekräftade som just fördomar. När bussen börjar rulla åker jag från trängsel och stress i underjordiska gångar, köphysteri, karriärfixering, lookism och segregering. Längre söderut och till, känns det som, varmare breddgrader.
Lördag morgon. 05.50 anländer bussen. Köper kaffe på seven eleven och sätter mig på stengolvet med minilaptopen i knät medan jag väntar på att staden ska vakna. Och det, måste man väl säga, är väl ett tecken på att det är på allvar?!? Att den här stan inte bara är en av många städer som jag besökt och sovit hos ett par nätter. För att sedan ha lämnat och hittills aldrig återvänt. (Jaja, nu hamnade jag i analogiserandet igen. Svårt att låta bli;-)
Men såsmåningom vaknar hen ju. Och istället för utskällningar i t-banespärren får jag vänliga upplysningar om att min datorväska inte är riktigt stängd ifall jag inte var medveten om det. På denna muntra, vackra dialekt. Istället för underjordsträngsel tågen som kryper fram likt katla ur katlagrottan spårvagnarna, som inte fruktar dagsljus och som har vänligare ögon. Och ordvitsarna, förekommer de, är de ganska roliga. Jag skrattar.
Söndag kväll. Hoppar på bussen som ska ta mig tillbaka. Till staden där jag bor och där jag en gång i tiden trodde att jag hörde hemma, men det är nu länge sedan. Numer är det just bara ett ställe där jag råkar bo och arbeta. Jag blickar ut genom fönstret och där passerar mig båtarna, där tornar karusellen upp sig på det nöjesfält som är stadens stora stolthet och tilldragelse. "Här skulle man leva", säger jag tyst för mig själv och inser i samma andetag hur tur det är att jag inte gör det. Att ett distansförhållande nog är allt vad jag klarar av.
Ha det så bra! tillägger jag. Jag kommer snart tillbaka.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

35 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Kaja en ros

Kaja har skrivit om

Livet

Kajas senaste Ord

» Återvändo
1 jun 2013 10:46
» Rehab
8 maj 2013 20:30
» Som det är
4 maj 2013 09:27
» Klinik
24 apr 2013 22:27
» Tacksägelsedagen
22 apr 2013 22:13
» Dagen till ära
14 feb 2013 19:43
» Kodeländet
28 jan 2013 11:46
» Att drömma djupare
18 jan 2013 15:25
» Att hoppas
10 jan 2013 14:50
» Vi flyktfåglar
15 dec 2012 22:26
» Skala, skala
22 nov 2012 10:24
» Drömmaren
12 nov 2012 21:23
» den allvarsamma leken
11 nov 2012 14:12
» viljan
3 nov 2012 11:36
» sexan
25 okt 2012 20:19

Dagens namn: Teresia, Terese
:: reklam ::