hj

Anna-Karin, rödhätta

6 aug 2013 14:02
Den svunna tidens bullkinder

Anna-Karin stod i förmaket och pillade på ett skavsår. Eller från början var det ett myggbett som hon hade fått i slyskogen vid morgonens fink- och messkådning, men sen hade det kliat sönder och åstadkommit skoskav och ont humör.
Varför var tant Karin så omutlig? Varje morgon klockan åtta skulle de ut i slyet oavsett väderlek och skåda. Nog för att Anna-Karin gillade friluftsliv, men småfåglarnas häckningsritualer var inte tillräckligt för att mätta hennes lust på äventyrligheter och nöjen.
Anna-Karins blick vilade ett ögonblick på de korniga fotografierna på byffén. Faster Karin, rund och präktig i yllekjol och kvarnhjulshatt bredvid Manneken Pis. Faster Karin med gropar i kinderna på Trafalgar Square. Faster Karin i (något för korvskinnstrång) aftonklänning på Parisoperan.

Av den där frodigheten syntes inte längre ett spår. Anna-Karin suckade. Tant Karin var mager och kantig och Anna-Karin var säker på att hon annars skulle vara mer generös med bullarna än vad som nu var fallet.
På byffén låg några små vita halspastiller. Eftersom Anna-Karin bara fått havregrynsgröt och husmanskost i fem dagar, blev åsynen av dem för mycket att motstå, men hon lovade sig själv att snarast köpa en ask i handelsboden och lägga några på byffén.
Nån tjuv var hon inte, se!