hj
Anna-Karin, rödhätta
7 jun 2013 14:43Knäpparna
Klockan tolv hördes krasande steg på grannvillans grusgång. Anna-Karin fnissade tyst och bet på naglarna av spänning. Kandidaten hade varit på sexa hos en bekant, så mycket hade hans tant, fru Hellström, som ägde grannhuset berättat när Anna-Karin tidigare på kvällen oskyldigt frågat var hennes trevlige inneboende tagit vägen.
"Jaså, hon Anna-Karin, hon tyckte kanske att kandidat Johansson var en stilig pojk! Men en sådan studiosus, han skulle behöva komma ut i friska luften, det kan aldrig vara bra för en ung man att
sitta böjd över luntorna dagarna i ända. Nå, ikväll är han på sexa hemma hos Lindéns, så hon får hålla utkik i morgon. Jag har sagt till´en att han ska vara hemma senast tolv, och han lovade att lyda sin gamla tant"
Anna-Karins skarpa hörsel registrerade att en nyckel nu vreds om i låset i Hellströms villa. Hon kröp ut från sitt gömställe och snikade snabbt och tyst ut genom sin egen verandadörr. Ljusstrimman över gräsmattan talade om att kandidaten nu gick in i huset- ljusstrimman slocknade, dörren stängdes. Snabb som en vessla slank rödhättan tvärs över gräsmattan och gömde sig i bärbuskarna vid tomtgränsen. Attans vad knott där fanns. Men lite får man tåla, tänkte Anna-Karin.
Sådär ja, nu tändes ljuset i kandidat Johanssons rum på andra våningen och rullgardinen drogs ned. Nu var det en fråga om att vänta och uthärda knottens attacker. Omärkligt kilade Anna-Karin tvärs över Hellströms gräsmatta och hukade bakom klematisspaljén vid knuten. Det här ville hon inte missa för allt smör i både Småland och Östergötland.
Småningom släckte kandidaten. Han var väl trött efter festandet och såg fram emot en natts skön sömn i sin mjuka säng, tänkte Anna-Karin. Och så rätt hon hade! Det gick kanske två tysta minuter, sedan skar ett vrål genom försommarnatten. Och ett vrål till, skräckslaget och blodisande. Kandidaten hade uppenbarligen upptäckt att hans säng var full med de små skalbaggar av arten Agrypnus Murinus, som Linus och Wilmer samma förmiddag hjälpt sin storasyster att plocka ihop i sådana mängder i en av Huldas tomma syltburkar.
