hj
Urkärnade och utdöda drömmar
18 sep 2011 18:24Livsfarliga knappt-tonåringar slår en lös ring runt mig i förortscentrat. De närmar sig så långsamt att jag kan försöka smita undan dem, men för varje ny centralpunkt jag finner att jag utgör, omformeras ringen och dras samman alltmer.
Det ligger köttbitar på cementplattorna från folk som har stått i vägen för dem.
Värst är sparvarna som fallit offer för den här juvenila ondskan.
De ligger där, prydligen kluvna på längden som avocados. Men där kärnan borde ha suttit finns bara ett hålrum.
Samma drömsekvenser som många gånger förut återanvänds som minnen i långa besvärlighetsdrömmar om personer ur det förflutna som jag sviker, ljuger och gör ledsna. Sanningar i verkligheten visar sig vara lögner och hemligheter i drömmen.
Det är helt tydligt så att i den andra verkligheten måste man gå igenom mig för att bli av med mig. Varje gång jag vaknar önskar jag hett att det inte är så i den första också.