hj
Blå som förgätmigej (31)
22 jul 2010 00:10Samtidigt vaknade Hakvin ur sin deprimerade och oroliga slummer av att någon slängde sten på fönsterrutan. Han satte sig upp på sängkanten, omtöcknad efter slummern, och strök den pojkaktigt ostyriga luggen ur pannan, försökte samla sig. Han måste ju tala med Gerda.
Visst trodde han henne. Han hade bara blivit så paff när den råttaktige Svante B Löfgren (en riktig sutenörstyp, vad det anbelangade) hade påstått att hon var fästmö till den horaktige fabrikörn. Nu efter att ha sovit på saken, såg han den i ett annat ljus, och kunde inte tro att det var sanningen. Och hennes tårfyllda ögon, och som hon knackat på dörren... Hjärtat snörpte i bröstet och han reste sig och letade i halvmörkret efter skodonen. Han måste gå in till henne och reda upp det här.
"Pang! POFF!" Småstenar haglade nu som projektiler mot rutan och han avbröt sig och gick fram till fönstret för att haka upp det.