hj
Blå som förgätmigej (10)
4 jul 2010 23:22Morgonen därpå ålade en beslöjat svartklädd, muskulös dam in på Centralstationen. I släptåg förde hon en bakfull arkitektstuderande som hette Yngve och en corgi vid namn Charlie, den senare i blodrött sammetskoppel. Med bestämda steg nalkades hon biljettförsäljningen, slantade upp tre och femti i reda silvermynt och köpte därmed två förstaklassbiljetter till Färila tågstation. Under hela transaktionen plutade den bredaxlade kvinnan med munnen tills biljettknodden fick skrämselhicka och såg i kors för att undvika den intensiva blicken under tungt sotade lösfransar.
Ungefär samtidigt stod Gerda Hansson i smatten hon för en modest peng hyrde på Bastugatan, i full färd med att vika ihop sina silkesonämnbara. Medan hon lade ner dem i den nötta pappkappsäcken tänkte hon med rynkad panna omigen över problematiken hon erfarit kvällen dessförinnan.
"Hur i hela helsefyr hänger det ihop, att de där njutningslystna sluskarna blandar in söte Hakvin i sina skumraskaffärer? För sådant måste det ju vara tal om, alla vet ju hur isterbuken Langeland bedragit fattiga änkor och skinnat dem inpå bara underkläderna för att berika sig själv. Plågar sina fabriksarbetare gör han, och struntar i att betala dem skälig lön. En sån lurendrejare kan inte ha rent mjöl i pungen, det tror jag inte. Det måste vara tal om något fuffens, jag är helt säker. Men vad? Och vad ska de med Hakvins namnteckning?"
Den inre monologen avbröts av en försynt knackning på dörren och Gerda trippade de få stegen över det nötta, dock stickiga plankgolvet och öppnade.
"God morgon, Gerda! Jag... ojsan, jag kan komma tillbaka vid ett senare tillfälle."
"Sjåpa inte, Hakvin" sade Gerda och svassade tillbaks in i smatten. "Kom in så får vi språka!"
Notarien steg på, allt rosigare om kinden. Något lite andfådd var han visserligen efter att ha burit sina resväskor uppför de fyra branta trapporna, men mest berodde det nog på anblicken av morgonrocken i konstsilke som smet åt så förföriskt om de uppuffade behagen.