hj
Blå som förgätmigej (5)
28 jun 2010 21:43"-Åsyna vittne", flämtade den uppbragte skrivaren chockerat, "jag trodde jag var hitkallad i egenskap av stiftsnotarie men detta liknar mer ett... nåja, inoficiellt samkväm?"
"-Håhå, ta det lugnt unge herrn, allt skall bli uppenbarat i sinom tid som ni prelater brukar säga. Tag ett glas sekt och smaka dessa gubbar från Finnerödja. Får det vara en flicka till dopp? Höhöhö jaså inte."
Preben Langeland förlorade sin av löjrom kladdiga mun i ett par dubbelbarmar tillhörande de två närmaste nunnorna.
Hakvin såg bort med en min av avsmak runt den finskurna munnen då vice direktionschefen kom till hans hjälp, betydligt mer affärsmässig nu när gabardinbyxorna satt som de skulle.
"-Ja, hrrm, jag tror att vad herr premieobligationsförrättaren syftar på är att den, ska vi säga, INOFFICIELLA prägel som kännetecknar uppgörelser av det här slaget, bäst träffas under otvungna former. Här har vi kontraktet och vad vi ber er göra är blott att bevittna och vidimera att allt är i sin ordning."
Hakvin läste med stigande förvåning igenom avtalet som verkade gälla en överlåtelse av åkermark i Hälsingebygden till Aktiebolaget Salvander, Löfgren och kompanjoner. Ingenstans i dokumentet nämndes köpesumman, så Hakvin antog att det rörde sig om ett gåvobrev.
"-Ursäkta mig, herr direktionschefen, men jag kan inte låta bli att undra varför ni har sökt upp mig för ett så rutinmässigt juridicium?"
"-Står det inte klart för er, herr Eliasson? Naturligtvis sätter vi tilltro till er redobogenhet och solida juridiska kunskaper", Ljungberg fick plötsligt en glimt i ögonen som Hakvin inte gillade. Inte alls gillade, närmare bestämt.
"-Men, herr Eliasson, rätta mig om jag har fel, när det gäller er förtrogenhet med bygdens folk efter era år som sockenpräst i Viksbo, torde ni vara rätt person att intyga att de av lantmäteriet utsatta positionerna i dokumentet existerar och stämmer även i verkligheten? Hakvin nickade förbryllat.
Ljungberg sänkte rösten "Det har sagts mig att den förtrogenheten går så långt som till pjäserna i det försvunna kyrksilvret i Viksbo kyrka!".
Hakvin kände ekparketten försvinna under sig.
