hj
17.
17 dec 2008 20:33Reus sprang för allt vad tygen höll genom gränden. Vad fan skulle han hjälpa till med dom där jävla amfororna för, det kunde han väl ha räknat ut att han skulle dänga en av dem i marken så att en packe vapen ramlade ut i gatan och avslöjade att han inte alls var nåt vinhandlarbud?
Nu gällde det att sticka sig undan illa kvickt!
"-Reus! Hallå där, Reus!".
Vad fanken? Inte kände han väl någon i Smyrna? Han tvekade en sekund och rusade vidare men en stark hand grep tag i hans klädnad och håvade in honom.
"-Vid alla gudar, Reus, vad gör du här? Och varför så bråttom?".
Det manligt fyrkantiga, leende ansiktet med det vågiga håret och den perfekta tandraden, den välskurna togan och dikreta briljantindoften fick honom att stöna inombords. Kusin Agathon dök alltid upp när han var som minst önskvärd och gjorde Reus, strulputten, slösaren, kalle ankan, det svarta fåret, uppmärksam på saker han helst inte ville dra sig till minnes.
"-Nu stannar du genast! Inget kan väl vara viktigare än att ge sin bästkusin en stor, stor kraaaaaam!".