hj
16.
16 dec 2008 20:38"-Du tar dig in i palatset genom köksingången, lämnar av amfororna till köksmästaren med hälsning från Faustus Vinhandlaren och sen väntar du i hamnen tills du blir hämtad, förstått?".
Reus nickade med känslan av att inte riktigt hänga med.
Nyss hade han under tysthetslöfte förts av Theudas till det skitigaste värdshuset i Smyrna efter en skumpig båtresa och avgett lösen för att få komma ned i källaren där en grupp sammanbitna skäggiga män höll ett topphemligt superolagligt möte, allt detta hemlighetsmakeri för att låtsas vara vinhandlarslav?
Nåja, det hade kunnat vara värre. Mycket värre. Det var ju inte som om de begärde att han ensam skulle spränga generalkonsulns palats i luften, och blev han fast kunde han ju alltid spela ovetande.
Intalade han sig.
Djupt inom sig visste han dock att detta förräderi mot kejsarmakten vid upptäckt inte skulle kunna leda till annat än döden, men hade han något val?
Samma öde skulle bli hans om han drog sig ur nu.
Han ombads lämna källaren och det var inte utan att han kände sig lite snopen.
"-Vi ses på värdshuset", sa Theudas, vi har lite annat att diskutera här innan vi är klara.
Sakta vandrade han genom gränderna mot hamnen. Han kunde inte riktigt bli klok på den här terroriströrelsen eller deras syfte. Hur skulle ett gäng extremmosaiker kunna slänga ut Rom?
Han tänkte på hur de under mötet älskat att slänga citat omkring sig från någon helig skrift de uppenbarligen satte stor tilltro till och slogs igen av likheterna med moderns sätt att försöka övertyga honom om den andliga dimension i tillvaron som hon var så hookad på.
Det går inte att diskutera med galningar, påminde han sig och kände sig lite ensam.
Kanske man skulle ta och gå på horhus?
Han slog bort tankarna på en stunds tidsfördriv, det vore inte bra att bli igenkänd av några av Smyrnas invånare efter det han tydligen stod i begrepp att medverka i, sa han sig. Sanningen var dock den att det vart så pinsamt sist att han drog sig lite för att göra ett nytt försök.
Smånervös kände han att han kanske skulle kunna gå på avträdet.
Reus hade alltid varit kroniskt förstoppad, som liten fyllde han en blöja i veckan vilket hans mor aldrig drog sig för att upplysa hans flickvänner om på den tiden han bodde hemma. Varje toabesök var en pärs.
Han hade provat allt från linfrön till schamanism men ingenstans hade han funnit bot. Inte ens vampyrkannibalfnasket hade lyckats skrämma liv i tarmen där linfröna gått bet, sedan dess hade han bara vart på toa en och en halv gång.
Nuförtiden var han ju van, men han längtade över allt annat efter att få lägga En. Ordentlig. Kabel. i sitt liv.
Inte heller denna kväll gick hans dröm i uppfyllelse och han sov oroligt medan drömmar om profetiska terrordåd korsade hans sinne.
