vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

hj

jag är grön och gredelin. men ärlig!

1 jun 2008 09:10
Det rumlar och grumlar och gror och bullrar i basen och allt vad Antologi i svensk poesi kan hitta på, det är en oro i maggropen och onda minnen som flockas likt moln på blabla och särskilt när jag går över parkeringen tidiga sommarmorgnar kommer det upp från för ett år sen och JAG VILL INTE GÅ OCH PRATA MED NÅN för det hjälper inte att dom talar om att det är absolut ingen fara och att allt är läkt och att det bara är huvet som ska läka och gott om tid och närhet och blabla och nästa gång så väl förberedd och förtroende för vården. Vaddå nästa gång vad är det för lyxresonemang väser ormen i mitt bröst. Hatar berättelser om lyhördhet och brickor med flaggor på, jag fick ingen bricka förrän jag inte kom ihåg hur hon såg ut, jag fick inte ett glas vatten mellan nio och halv fem. Det finns aldrig gott om tid och jag är inte intresserad av övertalning. Här fick jag minsann höra att å vad jag snart skulle glömma bort alltihop "för det gör man" VARFÖR HAR JAG ÌNTE GJORT DET DÅ? Det finns sandtag av övergivenhet att ösa ur.
Naturligtvis vore det trevligt med ett sexliv, men precis som med min fobi för harkrankar är det miljoner gånger bättre att slippa försöka konfrontera rädslan.
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


astrud: (1 jun 2008 09:20)
!!
även om de där kommentarerna om att man glömmer skulle vara välmenande känns de som ett förringande av ens upplevelser.
<3

Kristin: (1 jun 2008 09:41)
Precis! Jag känner ofta att de kommer så där von oben och är snusförnuftiga och hytter lite skämtsamt med pekfingret och "JAG har minsann glömt.." jamen-så-bra-för-dig-då.

Kristin: (1 jun 2008 09:43)
Brickan med flagga på förresten? Den väntar jag fortfarande på.

astrud: (1 jun 2008 10:05)
(väntar också fortf på brickan)

MBF: (1 jun 2008 11:26)
Å fyfan fyfan vad jag vill straffa dem för att de övergav dig hur länge som helst när det var det sista du nånsin behövde just då. Fyfan, hj. Du har alla mina fetaste, glödheta sympatier.

Garbo: (1 jun 2008 11:46)
Åh, vet inte vad jag ska säga men
*kramar om*

Aurora: (1 jun 2008 15:35)
Förståelse för att alla har olika upplevelser är tyvärr mer sällsamma än välmenande kommentarer och pekpinnar. All sympati till dig.

Skylla: (1 jun 2008 20:05)
<3

aniara: (1 jun 2008 20:52)
Blir arg å dina vägnar och vill stämma skiten ur hela sjukhuset och alla som jobbade då..

<3 <3 <3

Betty: (1 jun 2008 21:35)
<3

Monchichi: (1 jun 2008 22:35)
Det finns inga ursäkter som förklarar eller ursäktar deras beteende <3

vajlan: (1 jun 2008 22:45)
Har idag läst att man inte får anmäla till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd när det gått mer än två år sen det man vill anmäla. Tänkte på dig och den här texten då.

Om du inte orkar klaga, låt nån i din närhet göra det. Kanske kunde det att få dem kritiserade av nån överhet ge dig en aldrig så liten känsla av upprättelse, även om det kan aldrig kan göra saker ogjort.

Garbo: (2 jun 2008 02:04)
Nu är jag tillbaka här... Såg Vajlans kommentar och hon har alldeles rätt i att man kan anmäla till HSAN inom två år. Man kan även låta någon annan anmäla sitt ärende om man inte orkar själv, eller göra en gemensam anmälan.

Jag har gjort det en gång, det tog mig nästan två år att ta steget, men väl där upptäckte jag att det inte alls var lika jobbigt som jag föreställt mig. Det var däremot mycket mer välgörande än jag nånsin kunnat ana. Bara att berätta (skriftligen) var säkert terapeutiskt i sig, men också det där med att Säga Ifrån på riktigt. Jag hade ordentlig psykologhjälp i samma veva, men det vete tusan om inte det som gjorde mest för mig ändå var att jag själv sade ifrån. Du vet ju från andra sammanhang (hrrm) att jag tycker fula saker ska ut i ljuset så att de inte upprepas.

Önskar dig all lycka och styrka och inre övertygelse om hur du ska komma vidare, oavsett vad du tycker om det jag skrivit ovan. <3

Tintomara: (2 jun 2008 08:12)
Tycker också att du ska anmäla det. Om du nu hade glömt det eller det hade mildrats liksom, vore det kanske dumt att riva upp alltihop igen, men då är det ju inte. Så gör det, åtminstone kanske du kan förhindra att någon annan råkar lika illa ut. I bästa fall kan du känna lindring eller något sådant. Det vet man ju inte förrän det händer. Du ska inte behöva ha det så eländigt.

aniara: (2 jun 2008 11:01)
.. sen det där med en anmälan är inte så lätt när man VILL glömma men inte kan för det är så himla laddat att man spyr av det hemska. En anmälan kan hjälpa en att få säga sitt, få ett slags kvitto på att det man känner inte på något sätt är onormalt efter omständigheterna, det kan få en att gå från maktlöst offer till utsatt aktiv och en bearbetning. Det är även bra att ha i framtiden om du skulle få men och måste sjukskriva dig pga. den här händelsen och då kan då även får rätt hjälp den dagen du känner att du vill prata med någon. Så ja, prata med någon som kan hjälpa dig med anmälan kanske? Det finns ju speciella ombudsmän om du inte vill eller orkar strida helt själv. Kram till dig oavsett vad du gör. Ibland behöver man bara tänka tanken och sen släppa tills det är dags att tänka samma tanke fast lite längre. Plantera små frön som man sen glömmer tilfälligt. <3 <3

hj: (2 jun 2008 13:43)
Tack för snälla och medkännande kommentarer.

Vet inte riktigt vad jag ska anmäla. Att det var proppfullt på KS och att dom förlöste på löpande band och därför inte hann ställa iordning salarna emellan? Överbelastning till följd av bristande resurser i kombination med skiftbyte och en stackars anestesiläkare med häcken full av födslovåndande kvinnor att bedöva? Barnmorskan som trodde att det skulle gå bra med den där sista krystningen? Den dålig kommunikationen som gjorde att jag blev liggande kvar på uppvaket i timmar? Alla faktorer som samverkade till att förlossningsupplevelsen blev traumatisk gör det svårt att sätta åt nån särskild, när sätta-åt-känslostormarna svallar som högst. Själv skulle jag vilja sätta åt de tre sköterskorna som jollrade med mig i hissen när jag grät av förnedring och då skulle stryka mig över pannan och säga "Såååja såååja jjjaada vad jåbbit du ha haft deh". Kan man anmäla ett trauma an sich? Har redan anmält felaktiga journalanteckningar till Socialstyrelsen på överläkarens inrådan, samma överläkare som lovade att återkomma eftersom detta låg henne varmt om hjärtat. Har fortfarande inte hört av henne. Anmälningsargheten blir snabbt till trötthet och jag vet att jag skulle få höra samma saker som jag har rapat upp här och det är jag tyvärr inte betjänt av. Tyvärr. Jag önskar att jag vore det.

Garbo: (2 jun 2008 14:26)
Jag förstår. (Hoppas jag, så att du inte tycker jag säger dumheter. Denna kommentar är _inte_ menad som tjat eller övertalningsförsök)

Vill bara försiktigt påpeka att det ju _inte_ är ditt ansvar att reda ut exakt vad som gick snett/avgöra vad som var tjänstefel, det gör ju HSAN åt dig om du berättar vad som hände. Att må skitdåligt över vad som hänt räcker, det behöver inte vara klarare än så.

Jag har själv känt sådär, att många faktorer samverkar till att det blev jättefel och att många inblandade säkert inte alls menade illa och det är fråga om lokalpolitik och pengar och mänskliga faktorn och fan och hans moster och summan av allt blir ett förvirrande argt och smärtsamt känslosvall och känslan av att det inte går att hitta roten till det onda, men det är då expertpanelen får ta vid och göra sitt nyktra jobb med att utan känslomässigt grummel bena ut det hela från början till slut.

Nu ska jag inte lägga mig i mer. Ta hand om dig. Stor stor kram. <3

Betty: (2 jun 2008 15:02)
Det är så sorgligt att läsa att det gör ont i mig.

Hoppas jag inte klampar på för mycket nu. Men en sak som går att anmäla är väl den bristande kommunikationen som ledde till att du glömdes bort (?() på uppvaket. Det är konkret, det får inte hända.

Emmisen: (2 jun 2008 15:13)
ja man får ont i hjärtat av den här jävla vården vi har. en effekt av anmälan kan kanske vara stöd till de som vill göra rätt och som mår skitdåligt varje dag av att veta att deras patienter glöms bort här och där utan att de kan göra nåt för de är busy med nåt annat? det måste vara fruktansvärt att jobba på ett sånt där sjukhus i en sån hattig miljö. det kan ju inte få fortsätta, klart saker blir fel när ingen får några resurser till nåt. och så får du och andra ta smällen, det är verkligen inte rätt.

vajlan: (2 jun 2008 17:15)
Vill minnas att din text om det hela var mycket åskådlig och tydlig. Du ska som sagt inte behöva bena ut vem som skulle gjort vad när var hur och underlät att göra det, av osagd bra, mindre bra eller sugig anledning. Du är den lidande här liksom, inte uppstyrningskonsulten. Tror alltså att din text kunde skickas mer eller mindre omarbetad. Är säker på att nån omkring dig kan hjälpa dig med det, om det känns för jobbigt.

Är nästan säker på att det skulle vara skönt för dig att få gjort (utan att på något sätt göra anspråk på att känna dig, märk väl).

Och så är det bra för andra efterkommande, och kan hjälpa självaste sjukhuset också, att äska mer medel för att undvika sånt.(Dream world? Kanske..)

Självom till straff och androm till varnagel alltså. Själv ska jag snart anmäla två upprörande myndighetsfel i min närhet.

http://www.patientnamndenstockholm.se/

http://www.hsan.se/swe/start.asp

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

hj
1119 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge hj en ros

hjs senaste Ord

» Sommarföljetong del 13
8 aug 2020 10:04
» Sommarföljetong del 12
6 aug 2020 14:35
» Sommarföljetong del 11
5 aug 2020 21:15
» Sommarföljetong del 10
3 aug 2020 20:01
» Sommarföljetong del 9
1 aug 2020 17:07
» Sommarföljetong del 8
30 jul 2020 14:35
» Sommarföljetong del 7
27 jul 2020 21:32
» Sommarföljetong del 6
19 jul 2020 19:47
» Sommarföljetong del 5
16 jul 2020 18:16
» Sommarföljetong del 4
15 jul 2020 23:23
» Sommarföljetong del 3
12 jul 2020 14:07
» Sommarföljetong del 2
12 jul 2020 11:40
» Sommarföljetong del 1
11 jul 2020 19:45
» Sommarföljetong PROLOG
11 jul 2020 13:27
» Tolv år, och ett halvt.
20 jul 2016 20:32

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::