hj
dotter-mor?
10 feb 2008 21:31Med risk för att låta komplett galen så vågar jag ställa frågan hur länge det tar innan man fattar att ens barn är ens barn. Det sitter tusentals fina, osynliga strängar mellan oss men jag - kan - inte - förstå att hon kommer från mig. Från sin far, visst, det kan jag se och förstå, men att något så fint och eget kan komma från mig det kan jag bara inte fatta. Det är inte bara som jag uttrycker mig, jag kan verkligen inte förstå trots att jag var smärtsamt och i högsta grad närvarande när hon gjorde sitt uttåg in i den här världen.
Ibland tycker jag att vi hör ihop fast inte just på ett givet sätt där jag är mor och hon är dotter.
Varför det inte upphör att förbrylla mig, är för att det är svårt att veta hur jag ska definiera mina känslor för henne för mig själv, för djupet i dem är på något sätt okänt, undviket, så länge jag tvekar att finna orden för dem.
Och för att de är så många och har så många toner, så många stråk av alla känslor i spektrat man kallar kärlek, och för att hon är den enda som spelar just sina toner i mitt liv.
Och för att hon är så liten när hon sitter febrig och yr på ett täcke på vardagsrumsgolvet med en blandning av snor och mos runt munnen att jag vill formera en ny cirkel runt henne som ska vara till tidens slut när hon är en ganska arg och enveten gammal tant som irriterar sig på mammafläskvalkarna ute på våra gator och torg nuförtiden och på att dom inte vet hur man gör korsord längre och det var väl fasligt vad allt har blive dyrt, så länge och lika länge till och intill tidens ände ska jag cirkla runt henne och det är nog därför det vill gråta inuti, för det går inte.
