hj

Sommarföljetong del 13

8 aug 2020 10:04
Under Fagerdalens ledning blev det annat ljud i skällan vid föreläsningarna. Det som tidigare varit lugna, för att inte säga sövande tillställningar, ackompanjerade av kritgnissel mot griffeltavla och blyertsskrap mot anteckningspapper, gick nu åt ett annat håll. Ja, det blev, som professor Vårelius suckande utgöt sig där han gömt sig över en kopp eftermiddagskaffe inne på Görwallius arbetsrum ”rena Vilda Västern”. Steklarnas reproduktionsstrategier hade Fagerdalen gjort sig fri ifrån på en förmiddag, med tentamen följande onsdag, de som hade lägre än medelpoängen fick en sådan utskällning att de vacklade ut därifrån och någon lättnadskräktes i stora kopparblompottan på institutionsgården. Måndagen därpå började nästa delmoment i kursen, nu på klassiskt latin, och de som inte hängde med fick skylla sig själva. Det ryktades dock att man kunde höja sitt betyg om man nu vågade, genom att assistera amanuensen Fagerdalen när hon övade knivkastning om kvällarna vid Hanssons lada.
Görwallius hade slagit dövörat till länge, för det var skönt och välbehövligt med sovmorgon, men nu började klagomålen från kollegiet nå en sådan dignitet att det snart skulle bli menligt för hans egen gärning om han inte försökte åtminstone ge sken av att försöka styra händelseförloppet åt ett annat håll.
Fagerdalen själv visade sig oemottaglig för klagomål eller erinringar. Hon stod rak i livet, mager som en skrika och med den näbbliknande näsan i vädret.
- Nei. Jeg har slett ikke kastet kniv på studenterne.