vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Helia

Inte rasist, men...

5 sep 2013 13:39
Faktiskt. Jag är lite utav en rasist. Jag försöker att inte vara det, men jag märker ju att jag blir räddare/stelare om jag möter en ung, mörk man på gatan mitt i natten än om det vore en ung, blek man. Lite tror jag att det har med tidigare erfarenheter att göra - för de gånger jag blir pratad med och rörd vid av män vars uppmärksamhet jag inte vill ha, har deras hud oftast haft mörkare pigment än min egen (och det här, hobbyteoretiserar jag, kan ha med kulturella skillnader i skönhetsideal att göra. I svenska ögon kanske jag bara är tjock, men längre söder och sydöst ut kanske jag har tilltalande kurvor [och alltid när jag kommer så här långt undrar jag hur jätterasistiskt ett sådant resonemang är i egen rätt]).

Men. Här går mitt samvete lite itu också, för dessa män som traditionellt har trakasserat mig på stan, hallå, de kommer kanske från en mer kontaktsökande kultur. Hallå! Det var väl kanske inte menat som hotfullt eller respektlöst att lämna kvar handen på mitt lår, även om jag tre gånger bad honom att ta bort den. Hallå? Det kanske bara är stela svenskar som har problem med personligt utrymme och sfärer med järnmurar.

Lyckas jag förklara vad jag menar? Jag är rädd för att dessa mörkhyade män jag möter ska börja prata med mig. Om de börjar prata med mig, är jag rädd för att de ska röra vid mig. För att jag känner mig hotad. För att jag inte vill luras att säga något jag egentligen inte vill, eller gå med på något jag egentligen inte vill, bara för att det är enormt svårt att säga nej när någon ber en om något, framför allt när de gör det sent om kvällen och man har uppfostrats att frukta natten och allt som gömmer sig i den. Jag är inte nödvändigtvis rädd för att de ska råna mig, slå ner mig, eller våldta mig, men eventuellt kan min reptilhjärna göra de kopplingarna utan att jag ber den.

Samvetet säger: Var förstående, var öppen och välkomnande. Svara på frågor. Var trevlig.
Kroppen säger: Jag vill inte prata. Jag vill inte att man rör vid mig. (Smått orelaterat: En tiggare la sin hand på min arm häromdagen. Jag blir fortfarande illa till mods när jag tänker på det - inte för att hon var "smutsig" eller så, utanför att jag inte gillar när folk rör vid mig. Jag kramar fan inte ens mina vänner för att jag inte gillar kroppskontakt!)

Vilket ansvar är störst: Mitt antirasistiska eller mitt feministiska? I just de här situationerna känner jag att ett av dem måste väga tyngre, och i mitt hjärta är det ofrånkomligen det feministiska.

Det är inte mitt ansvar att behaga någon med min uppmärksamhet bara för att de ber om den. Jag har ingen som helst skyldighet att förlåta i förväg och utgå från att alla män jag möter bara är schysta killar. (Som de säger: Alla har förstående för att hundbitna/hundrädda personer inte litar på okända hundar, men en kvinna med dåliga erfarenheter i bagaget som inte litar på män är paranoid och taskig som drar alla över en kam.)

Samtidigt är det ju mitt förbannade ansvar att inte vara en jävla rasist.

För grejen är jag nog inte är en rasist annars. Det tror och hoppas jag i alla fall. På dagen, när det är ljust ute, är jag nog åtminstone okej när jag pratar med kompisar, grannar, och människor som möter mig i sin arbetsmiljö. Jag känner mig obekväm när folk på facebook klagar på "folk som inte lär sig svenska", som om det vore det enklaste i världen. Men det är just de här tillfälliga mötena i mörkret som jag inte kan sluta tänka på...

En hisnande majoritet av dem är så galet händelselösa att de borde lära mig att slappna av, men det är svårt. Alla neutrala, mörkhyade män jag möter, som bara går förbi mig som alla jag inte stelnar kring, de sorteras inte in i mitt känslominne på det sätt som de dåliga erfarenheterna jag har gjordes. Så faktum kvarstår: Jag är rädd för mörkhyade män. Jag måste vara rasist.




* * *

Och om ni nu har kommit så här långt, vill jag bara be om ursäkt för hur jag svamlar. Det är inte meningen att vara osammanhängande, det bara blir så av rena farten.

Och jag inser att min Självklara Vithet som synliggörs av det här ord-inlägget, inte är helt annorlunda från den Självklara Manligheten som störde mig när jag skrev om Sommar-pratarna. Jag är medveten om privilegierna.




Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


m.: (5 sep 2013 22:43)
Jag tycker detta var en jättebra text och jag önskar att fler vågade syna sina känslor så som du gör. Man är ju en produkt av sina tidigare erfarenheter men det viktiga är ju till vilken grad man låter det styra en.

PieceOfCake: (6 sep 2013 09:26)
Det ÄR påträngande att hålla handen på någons lår om denna inte vill det och säger till. Spelar roll vilken kultur eller hudfärg i det fallet. Tycker inte det handlar om att svenskar skulle vara instängda, utan om en personlig sfär och integritet.

Och jag har en hel massa utländska kvinnliga vänner som inte heller skulle acceptera att bli tafsade på hur som helst. Och någon sa även en gång också att inte beter sig männen så mot kvinnor från samma kultur, inte på det sättet.

Det är kanske delvis kulturellt, men ibland har jag faktiskt undrat om det är så att många av de män som kommer hit ser oss svenskar som lättfotade och lätta att få dit de vill och därför är så påträngande och ibland respektlösa.

En utländsk man förföljde mig mitt i natten, hela vägen fram till min port och ville komma upp. Ja, jag har svårt att se att en ljus (svensk) man hade gjort som han gjorde.

Jag tror inte alls du är ensam om dina tankar och känslor, Helia. Och jag tror att det ligger något i det.

Althea: (6 sep 2013 10:43)
Jag måste erkänna att jag är lite rädd för okända män i allmänhet. Jag jobbar med mörkhyade män och kvinnor vilket har medfört en annan syn om hur farliga mörkhyade män är. Inte vidare faktiskt. Däremot har jag haft en vithyad man i mitt kök, krävandes att jag ska kyssa honom. Inte svensk, men från ett närliggande europeiskt land. Han var jag livrädd för. Det handlar inte om vart man kommer från. Det handlar om hur man beter sig som man. Sen tror jag kakan har rätt, många tror att svenska flickor är tillgängliga på alla sätt och vis. Med de berättelser man hört hur det är i deras länder så kan jag till viss del förstå tanken, men absolut inte handlingen och det försvara inget, bara förklarar.

PieceOfCake: (6 sep 2013 17:19)
Självklart finns det rötägg bland alla hudfärger. Men rent generellt, när jag ex är ute, är utlänningar med allehanda olika hudtoner mer påiga och mer respektlösa än svenska män. Jag säger inte att det är lag, utan att det är min upplevelse av det.
Tyvärr vill jag också säga.

Tintomara: (6 sep 2013 18:30)
Klämmer dit ett tyvärr jag också. Fast egentligen är det ju inte utseendet i sig det handlar om, det är kulturen. Kvinnosynen. Den är ju förstås inte alltid den bästa hos killar i vår kultur heller! Men chansen att hitta en hyfsad kille är nog ändå större bland dem. Sen finns det ju undantag. Jag trodde i flera år att mitt barnbarn hittat ett sådant, men det visade sig vara fel, tyvärr. Kulturkrockar ÄR svårt att handskas med.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Helia
85 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Helia en ros

Helias senaste Ord

» Början på slutet?
12 sep 2013 11:24
» Inte rasist, men...
5 sep 2013 13:39
» Studentajävlar
28 aug 2013 21:00
» Familj
22 aug 2013 12:18
» Sommar, sommar, sommar
15 aug 2013 15:53
» Propp
1 aug 2013 10:53
» Ugly sleeps
22 jul 2013 14:12
» Beauty weeps
12 jul 2013 21:26
» Kreatören
5 jul 2013 10:11
» Tolerans
28 jun 2013 14:33
» Utmattad
17 jun 2013 14:14
» Nej
10 jun 2013 18:48
» Acceleration
9 jun 2013 22:14
» Fegis
5 jun 2013 11:58
» Botten
3 jun 2013 23:53

Dagens namn: Katarina, Katja
:: reklam ::