vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Helia

Grönare på andra sidan

7 aug 2012 14:47
Jag längtar efter något okomplicerat, som sällskap på mina vänners barns dop eller att slippa ha en knut i magen så fort vi ska ta oss någonstans (oavsett om det är till veterinären eller min mormors kalas). När jag ser mig omkring på par som åker iväg på tillställningar tillsammans till synes utan några besvär kan jag inte låta bli att känna mig lite ledsen. Att bli lite avundsjuk.

Jag vet att det inte finns problemfria förhållanden och att jag inte ser allt, men det ser ibland så enkelt ut för andra.



Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Tulo: (7 aug 2012 16:33)
Åh, har läst dig sedan du började skriva här och har så många gånger varit påväg att skriva men sedan ändå inte gjort det. Jag får helt ont i hjärtat när jag läser vad du skriver. För jag har varit där. Och jag önskar att du lyssnat på dina väninnor som säger att man lurar sig när man tror att det ska bli bra. Min man var som din, världens bästa. Den man jag ville leva med tills jag blir gammal och grå, vi brukade skoja om att vi skulle tävla med våra rullatorer på hemmet sida vid sida. Men han blev sjuk. Och plötsligt var han inte världens bästa längre. Och det är det som är svårast att acceptera. Och det du verkar spjärna emot att inse. Jag tror inte att människor som hamnar i så djup depression som din och min man gjort, hittar ut och absolut inte utan massiv hjälp ifrån proffs. Jag frågade min man efter 10 månader av totalt mörker, då ingenting jag gjort hade hjälpt honom, då han vägrat att göra minsta ansträngning till att må bättre, om han tänkte ta hjälp. Svaret var nej. Då sa jag att tar du hjälp så väntar jag, gör du inte det så skiljer vi oss nu. Då gör vi det sa han.

Det var helt rätt beslut av mig. Med facit i hand så valde jag rätt för jag valde mig. Han mår fortfarande 2 ½ år senare inte ett dugg bättre, även om han håller masken på jobbet och så. Men för mig, de korta stunder vi ses, ser jag att han är kvar på samma plats. Min underbara man finns inte mer. HAN FINNS INTE MER!

Jag tycker deprimerade människor kan vara så jävla ego. Det är dom som räknas. Hur dom mår, vad dom vill, vad dom klarar. Och vi ska fixa ALLT! Hur länge då?

Hur länge ska du fixa allt, leva med klumpen i magen, försöka curla honom bättre, stå tillbaka med ditt eget liv, inte resa, inte leva, inte glädjas? Hur länge?

Jag hoppas du förstår att jag inte menar dig illa genom att skriva detta. Men om detta är vad du har att se fram emot resten av livet, med bara korta glimtar av det som var, det som en gång var en hel man, är du villig att göra det då? Jag hoppas inte.

Livet står inte still, det kommer inte i repris. Det ska levas här. Även om det är svårt så är ditt liv NU. Du är värd barn, lycka, resor, familjehögtider utan klumpar i magen osv.

Kram!

Helia: (10 aug 2012 12:23)
Jag vet att du bara menar väl. Men knuten i magen delar plats med en tvivellöshet om att jag gör rätt som stannar. Det finns liksom inget som drar mig bortåt.

Han försöker, trots allt, så mycket som han har kraft för och han gör det mycket för min skull. (Det bästa vore om han kunde göra det enbart för sin skull, men för min duger också.) Jag kan se förbättringar, om än små. Vi pratar om det.

Jag måste lita på magkänslan.

Kram!

Tulo: (12 aug 2012 11:14)
Då får du lita på den! Lycka till! Kram!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Helia
85 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Helia en ros

Helias senaste Ord

» Början på slutet?
12 sep 2013 11:24
» Inte rasist, men...
5 sep 2013 13:39
» Studentajävlar
28 aug 2013 21:00
» Familj
22 aug 2013 12:18
» Sommar, sommar, sommar
15 aug 2013 15:53
» Propp
1 aug 2013 10:53
» Ugly sleeps
22 jul 2013 14:12
» Beauty weeps
12 jul 2013 21:26
» Kreatören
5 jul 2013 10:11
» Tolerans
28 jun 2013 14:33
» Utmattad
17 jun 2013 14:14
» Nej
10 jun 2013 18:48
» Acceleration
9 jun 2013 22:14
» Fegis
5 jun 2013 11:58
» Botten
3 jun 2013 23:53

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::