Helia
Av fyllerister och små barn
3 jul 2012 22:52Helt oberoende av varandra hamnade jag två sena nätter i rad i drucket sällskap med vänner som nyligen har blivit singlar efter långa relationer. Deras situationer är ändå väldigt olika - den ena dumpades och den andra dumpade, så det är inte så konstigt heller att den ena är ledsen och den andra glad.
Något de hade gemensamt, däremot, var ett väldigt specifikt uttalande om svårigheter i ett förhållande:
"Man tänker och hoppas att det ska bli bättre, men man lurar bara sig själv."
De sa det dessutom med så lika formulering att jag nästan blev paranoid, men dessa mina två vänner har inget med varandra att göra. De är från olika tider, delar och städer av mitt liv, men de skulle kunna organisera en mesig, utdragen semi-subtil intervention som gick ut på att bli redlöst berusade i mitt sällskap (eller så var det modet de behövde för konfrontationen).
Och visst, jag kanske lurar mig själv. Det är inte som om jag har uteslutit den möjligheten. Min grundinställning som tonåring var lite att jag var dum i huvudet om jag lämnades till eget bevåg och att någon alltid borde dubbelkolla alla tankar jag klämde fram för att eliminera dumheterna. Sedan att det alltid var jag som fick sköta inspektionen är en annan sak... Men det jag menar är att jag alltid har utrymme för två motstridiga åsikter i samma huvud.
Så, ja. Jag kanske lurar mig själv, men jag tycker ändå att det är skillnad på deras i varierande grader bortklemade karlar som aldrig har behövt lyfta ett finger, och min som är sjuk. (Eller så är du bara inte redo att inse sanningen, säger Granskaren i mitt öra.)
Men.
Och det här är ett stort "men", ett som jag verkligen behövde och vars självklarhet gjorde mig väldigt glad.
Men...
...när jag satt med vinglaset i handen och lyssnade på de olika vännerna tänkte jag båda kvällarna: Jag vill stanna. Det är det här jag vill. Jag kan fan klara allt i hela världen, varför skulle jag inte kunna vänta på att världens bästa kille, MIN bästa kille, ska må bättre? Vem fan är jag som inte kan vänta på det bästa?
