HäxanSurtant
Tankar och känslor jag skäms för
10 dec 2013 21:23Har ni dem också, de tankar man önskar man inte tänkte, och de känslor man önskar man inte kände? De man skäms över så mycket att man bara vill förneka dem till och med inför sig själv? Jag har tagit upp det förut, och jag SKÄMS verkligen för dem, tro inget annat, och jag VILL inte tänka dem.
Det rör ex:ets barn, mina bonusbarn. Den ena, som jag tagit upp som klängig, har nu blivit utredd för ADHD, oerhört mycket på grund av att jag har stått på mig i de misstankarna. Och det är väl bra, det tycker jag själv att jag har varit duktig med, för jag är övertygad om att M i och med utredningen kommer att få mer hjälp när man erkänner hans diagnos - för jo, han hade ju mycket riktigt ADHD. Men det är jobbigt att leva med honom, han ÄR jobbig, klängig, på. Jag VILL inte tycka så, för han kan inte hjälpa det, men det är inte bara jobbigt för honom, utan för omgivningen också.
F har i alla fall kommit till insikt om att detta faktiskt innebär att det blir jobbigt inte bara för M, utan även för syskonen, och det känns skönt. Så tyckte han inte i början, han hade noll förståelse för att syskonen ibland inte orkade vara med M, att de behövde en paus, och tyckte att de då nästan mobbade honom. Hur som helst, nu har F fatta att det inte bara är M som behöver hjälp, utan även hans syskon. Och ärligt talat, jag tror att lite hjälp inte skulle sitta så himla tokigt för mig och F också...
Ja, ja, tillbaks till de gamla hemska, förbjudna tankarna hamnar jag, men kan också se att en stor utveckling skett under min och F:s tid tillsammans. Vi står oerhört mycket mer enade än vi gjorde i början av vårt förhållande, och jag hoppas att det gör att vi kan klara oss över de flesta hinder och prövningar. (Det finns en del av den varan, tyvärr, men livet är nog ofta sådant, även om utmaningarna kan landa olika tungt på olika människor och också ta olika form.)Skönt att skriva av sig är det i alla fall, jag har verkligen haft en period där det har varit omöjligt att hinna med det, och oj vad det känns att jag har saknat det.
