Ellen
Nej
30 dec 2013 11:21Jag gjorde det jag kunde. Förmodligen blev jag också lite väl desperat. Men skitsamma.
Strax innan jul sjönk det ändå långsamt in, det han sagt hela tiden även fast han visat annat: han är helt enkelt inte intresserad.
Och jag som har betett mig som en fjortonåring och varit betuttad och hoppfull och glittrat och haft mig.
Sedan ungefär en vecka tillbaka, när det verkligen sjönk in, har jag varit tom. Grådaskig. Inte ledsen, inte glad. Bara ingenting. Och är det något jag avskyr så är det den här avsaknaden av känslor.
Idag insåg jag att jag på riktigt måste börja planera bara för mig själv. Jag måste sluta tro och räkna med att jag kommer finna någon som vill dela hela alltet med mig och min fina hund. Det är jag och vovven nu. Och en Danmarksunge i framtiden.
B-planen får plockas fram och dammas av. Och det är så förbannat jävla trist och tråkigt, men bara att inse.
Jag önskar bara att jag kunde få någon form av liten glädjekick när jag tänker på framtiden och framtida liv. Men allt känns bara enormt långt och trött och grått. Kanske när sommaren kommer och den här själsdödande så kallade vintern är slut.