Cocos
Fjortisnivå.
31 dec 2013 08:43Det är inte lätt med relationer. Det har sagts förr och jag kommer nog aldrig sluta säga det: jag kommer ALDRIG förstå mig på män! Nope aldrig,never!
Har träffat några nu,vilket är fantastiskt trevligt..
Har fruktansvärt kul och jag blir uppskattad vilket jag försöker suga åt mig och få mig att förstå att JA jag är också värd att bli sedd. Jag går inte på vad för dumheter som helst och ratar personer som jag känner inte är helt.. Smarta? Alltså det finns väldigt mkt konstiga folk det vill jag lova!
Dock kommer ju det käcka myntet med en annan sida..
Träffade en kille som jag känt sedan tidigare,rättare sagt vi jag pluggat ihop en gång i tiden. Tydligen var han intresserad av mig då redan men jag hade nog någon annan då så han sa aldrig det.. Korkat tycker jag men ändå.. Jag har alltid sett att han inte varit i min liga..hej självkänsla var är du?
Vi har pratat,mailat,smsat.. Allt med en insikt att "jisses vad lika vi är"
Sagt och gjort han bjuder mig på middag en lördag.. Han är på julfest med jobbet på fredagen,det slutar med att vi ses på fredagen,jag sover över.. Vi har kul,jag jobbar lördag och vi ska ses igen..
Han är en helt annan person.. En person som jag INTE tycker om.
Allt blir helt fel... Han glimtar igenom fasaden några gånger.. Då blir han den där jag tycker om,den där fina killen som jag tycker om..vi har sex.. Han verkar splittrad,jag blir förolämpad över beteendet..han tror att jag är sur.
Jag hade sett fram emot att träffa honom,en person jag tyckte om,som jag visste vem han var sedan innan..
Jag gick och kände att " DET där tar jag inte för SÅ behandlar man inte mig en gång till i mitt liv"
Det har gått ett tag nu, vi har inte hörts av,det har varit helt ok tills nu.. Jag vill få sagt saker till honom,kan inte släppa det riktigt,dels för att det är han,dels för att jag inte förstår varför jag inte ska säga saker om jag vill det. Jag vill inte vara tyst mer i mitt liv!
Plus att vi har missuppfattat varandra. Jag förstår att han var splittrad,bakis etc men ändå.. UPPFÖR DIG eller säg det!
Vad vill jag få ut av det kan man undra.. Funderat på det lite.. Och: vill bara få det ur mig,sedan skiter jag i vilket.
Vill inte ha en relation med en person som inte behandlar mig som jag ska bli behandlad igen! Nope! Aldrig i livet! MEN jag vill få sagt det!
Hatar när folk missuppfattar mig!
Jag vet inte det finns risk för patetiskt intryck såhär långt efter känner jag.. Vill gå
Med huvudet högt..
Samtidigt tycker jag att han är ett rejält pucko som inte behöver ha min uppmärksamhet alls! Och jag tror i ärlighetens namn att jag inte hade ens funderat på det om det inte varit HAN!
Ja herregud.. Vilket tonårsdravel.. Skit samma jag ska nog bara inte bry mig,gå vidare och hälsa glatt på stan om jag ser honom.. Det är ju liksom hans förlust det här INTE min! Men jag vill läxa upp honom.. Frågan är vilket som tar mest bara..
JAG ÄR BÄTTRE ÄN SÅ!! Men som sagt relationer i vilken form de må vara i är inte lätta!
Puss på er och gott nytt år!
