Cocos
Hemmafrun
2 jul 2012 23:42Det är lustigt för när jag pratar/skäller eller vad det nu må vara så säger jag saker som jag kanske i inte ens visste jag kände och tyckte.
Som idag: han pratar om (läs enligt mig gnällde) om hur han ser sitt liv perfekt,kärnfamilj,kärnan han vill leva i. Någon att prata med vid bordet på kvällen tillsammans med barnen. Tex.
Jag säger: "det där tror jag inte på,har varit sambo och jag bodde halvt med dig, och det där är bara bullshit! Det finns inte i min värld att det där är ens existerande,bara rosa fluff som inte ens är sant! Jag trodde på det förr men no way att det stämmer och är sant"
Ok har jag blivit så cynisk? Men på allvar så tror jag inte på det!! Känner mig bara trängd i de lägena! SÅ vill jag inte leva en gång till! Känna mig som en hemmafru som har maten på bordet glatt.. Dressad i en 50-tals kostym med lagda lockar och ett förkläde!
Min fd SK sambo(förtränger gärna den tiden i mitt liv,HUR fan tänkte jag Men det hör inte hit) tvingade mig att köpa ett hus,jag ville ha en lägenhet men han tyckte det var skit och vägrade,hus skulle det vara!
Han lämnade mig ensam i det huset! Gjorde roliga saker,brände pengar, knullade andra.. Jag hängde i träden och sågade grenar,klippte den jävla gräsmattan,påtade i rabatter jag hatade,jobbade röven av mig för att försörja oss,lekte hemmafru,tvättade hand kläder och lagade maten..väntade på att han skulle komma hem! Var han hemma så satt han i soffan,jag gjorde allt det andra..
NOG!!!
Barnets far..ja psykisk misshandel och jag lekte hemmafru igen.. Mådde skit och gav upp!
VÄgrar tro på det där! Im sorry det perfekta lullet finns inte!
Kanske är jag konstig.. Konstigt att man knappt vet om det innan det kommer ur munnen på en och man får en AHA-upplevelse..av sig själv!
Bitarna faller på plats.. THANK god!